Onsdagens lista

Dagens lista behandlar poeten Håkan Hellströms, för tillfället, bästa låtar. Han passar fint så här på våren när man känner sig fruktansvärt ensam och tom. Det eviga sökandet, euforin, högt över staden, kasta dig hejdlöst in i, sväva runt och fall platt. Enda Håkankonserten som jag tror att jag har chans att gå på är på Liseberg framåt hösten. Det finns inget alternativ. Jag måste dit. I och för sig kommer han nog aldrig bli bättre än på Majas i somras. Någon meter från scenen, klarblå himmel, lagom mycket folk och en räddande farbror som såg till att man fick träffa poeten. Det är lite småhäftigt.

1. Jag har varit i alla städer
2. Det är så jag säger det
3. Minnen av Aprilhimmlen
4. Gårdakvarnar och skit
5. Nu kan du få mig så lätt
6. Mississippi kan vänta

Godmorgon

Jag är fullständigt hopplöst odiciplinerad. I alla fall när det gäller fysik. Skulle läst jättemycket. Istället har jag lyssnat på hela Hagnesta Hill och hela Isola. Då har man helt enkelt för mycket tid. Man hinner inte med att lyssna på två hela plattor i vanliga fall.

Man lever bara en gång

Är så sjukt glad att jag lever. Man ska vara rädd om sina vänner, man vet aldrig hur länge de finns. Tankeställare är bra ibland. När något händer så spelare småsaker plöstligt ingen roll. Vilken dag...

Niagara III

Efter regn kommer solsken. Jag slapp faktiskt ansöka om gälar och vattentät päls. Sitter och längtar till Hulstfred. 1 år och 15 dagar sedan sist. Wiehooo!

Niagara II

Kan man ansöka hos gud om gälar och vattentät päls?

Niagarafall

Känns verkligen att det är måndag idag. Röd i ögonen och trött. Kunde inte sova i natt. För det första var det sjukt varmt, men det blåste så mycket att jag inte kunde öppna fönstret. För det andra låg jag och tänkte. Det är inge vidare att ha genomgång av sitt liv och få snilleblixtar halv ett på natten. Nu är det inte varmt längre. Nu är det bara kallt kallt kallt. Ska ut och träna fotboll i äckelvädret. Lockande? Helt klart. Lite ösregn har ingen dött av.


Imorgon smäller det. Nu får pensionärerna och grävmaskinerna hålla sig borta. Ska ha min första körlektion imorgon. Förhoppningsvis behöver man inte ta så många lektioner. Eller så kollapsar hela jag och får kärringstopp i varje korsning. Nej nej, tänk positivt. Enligt idrottsboken skulle man ju se sig själv genomföra saker. Andas djupt och se framför dig hur du kör jättestabi... Äh, det kommer ju bara upp en massa bilder med påbackade traktorer bakom gathörn. Det får gå som det går.

(Menar inte den där sista meningen egentligen. Den ser ju i alla fall bra ut!)

Rabarber

Det regnar ute. Och så skiner solen samtidigt. Ingen logik alls. Är proppmätt efter farmors spritsade kakor, vaniljbullar, bondkakor, kärleksmums, tårta och den underbara hemgjorda rabarbersaften. Det finns inget som ger mig så mycket minnen som den saften. Den är mer än bara saft.



(Min mamma dansar med en sopkvast utanför dörren. Är det konstigt att jag är som jag är?)

Proppmätt

Sitter och försöker göra visitkort åt farmor. I word. Lyckat liksom. Dessutom har skitprogrammet hängt sig nu. Lovade henne att fixa det för säkert en månad sedan. Ska dit och äta 7 sorters kakor och gräddtårta med jordgubbar sen. Standard liksom.

Engångsgrill

Visst ser det jätteidylliskt, varmt och skönt ut? Det var det säkert när bilden togs också. Men nu, innan alla tursisterna börjat visa sina randiga stolar och bleka magar, är det bara väldigt kallt. Och väldigt blåsigt. Och regnigt. Det är konstigt att engångsgrillen inte gav upp förens efter 1 timma och 10 minuter. Jag har aldrig känt mig hemma på Skrea Strand. Säg vad ni vill, men för mig är det bara ett blåshål fullt med turister, solsvedd hud och maneter. Mina tår är kalla och nu ska jag sova.

Buhu

The Concretes har ställt in sin spelning på Hultsfred. Det är sorgligt. Riktigt sorgligt.

Trasselsudd

Ibland, eller ganska ofta faktiskt, brukar jag fastna någonstans. Jag har något jag måste lösa upp och reda ut i huvudet. Idag fastnade på flera ställen. Bland annat stirrandes in i badrumsväggen och med näsan mot den stora björken i hagen utanför. Men nä, dagens dilemma går inte lösa. Det lilla neongröna nystanet sitter fortfarande fastklistrat mellan öronen. Enda lösningen på problemet är att stå ut. Hur det nu ska gå till. Problemet stavas Y T L I G H E T. Snälla rara ni. Kan ni inte bli normala igen?


Shoreline är ett mästerverk.

Varberg

Precis hemkommen från Varberg. Lyckades få mammsen att köpa en skjortklänning till mig. Ska bara sy in den lite, sen är den perfekto! Mamma räddade typ livet på en tant som svimmade inne på Guldfynd. Fast jag var någon annanstans då, så jag missade ambulansen och alltihopa. På vägen hem körde vi runt Törnbloms. Min favvo när det gäller musikaffärer. Hittade en jättefein stålsträngad som jag ska önska mig i födelsedagspresent. Och får jag inte den i present så får jag väl köpa den själv. Älskar verkligen musikaffärer. Det finns alltid någon likasinnad där. (HEJ KENT-TRÖJA, HEJ!)




"Johanna... Om du får välja mellan din elgitarr och Hulstfredbiljetten, vilken väljer du då?"
"Duu... Om du får välja mellan en Håkanpojke och en Kentpojke, vem väljer du då?"

Åh herregud...


Nu ska jag platta mitt hår, sen bär det av till Smedjan.

Klister

Fick precis reda på att Boten Anna handlar om ett dataspel. Det är ju helt sjuk! Och den stör mig. Okej då, vi provar igen. På ett bättre sätt. Låten andas techno. Techno är inte bra. Direkt skadligt. Blinkande lampor och epilepsi. Fast den sätter sig som klister. Lacknafta. GE MIG NÅGOT SOM LÖSER UPP KLISTRET!

Eliten

Släktkalas. Några associationer, någon??? Dagens släktkalas ägde i alla fall rum hemma hos mormor och morfar. Släkten växer som jag vet inte vad. Även om alla inte var med idag, så kändes det ändå som nytt rekord. Igen. Mina små tomtar till morföräldrar bor långt ute i skogen på en bondgård. Huset är enormt, grått och proppfyllt med flera generationers prylar. Moraklockor från 1700-talet, serietidningar från 60-talet, hemvävda trasmattor, katter och gud vet vad. Idag räckte inte ens stolarna till alla. Minst en handfull fick lånas från grannarna.


Jag har egentligen inte jättemycket gemensamt med mina kusiner. Eller vi hade. En gång i tiden, när vi var små, så lekte vi ihop. Alla drar åt varsitt håll och ingenting blir någonsin sig likt. Men man ser fortfarande sig själv i många av dem. De är en länk till något som en gång var så kravlöst. Häxbrygder i sandlådan, fotboll på gräsmattan och upptäcksfärder med ekan på sjön. Nu är sandhögen borta, fotbollen är det ingen luft i och ekan kommer aldrig i sjön igen. Man undrar liksom vad som finns kvar. Just nu ger hela tjocka släkten associationer till olika saker. Man lever liksom inte med dem, de bara finns där ibland och gör en påmind.


Hur som helst är jag nog lite stolt över dem. Jag borde börja anstränga mig lite mer. De betyder egentligen så mycket mer än man tror. Kanske dags att citera Joakim Berg själv? Skulle tro det.

Min släkt är full av hjältar

Decennier av slit

Brustna hjärtan, trötta leder

Deras stolthet bar mig hit

Nu är dom gömda bakom stjärnor

Vid vintergatans kant

Dom är glömda men dom talar

Genom pennan i min hand

Och dom bar mig ända hit

Jag ska besvara elden

Om jag kan ta dig dit

Jag ska bevara elden

i en sång för vår elit

Till farfar. Mannen jag sett upp till mest av alla. Det var längesen nu... 8 år sedan.
Fan.

Onsdagens lista

3 sätt att muta en syster på:

• Du kan få vara på mitt rum och läsa skolkatalogen...

10 minuter senare är det lilla yrvädret tillbaka...

• Du kan få spela på min elgitarr och mixtra hur mycket du vill med stärkaren!

Efter 45 minuters elgitarrspelande inkluderat test av alla effekterna är hon tillbaka igen...

• Jag vet! Du kan få kolla i min garderob.

15 minuter senare är en hög med kläder utplockade i högen vill ha. Jag har fått min datortid. Men nu måste jag sova. Har inga fler vapen att ta till.

London?

Vilken vrickad dag.. eller kanske inte vrickad. Men den passar i alla fall inte in i standardmallen för onsdagar. Hade sovmorgon så länge att man kan äta frukost till middag. Mamma skulle in till stan och klippa sig och jag hade bara en lektion, så allt stämde. Utvecklingssamtal efter fysiken. Varken jag, mammsingen eller Bosse hade så mycket att säga. Lugn och har bra arbetsmetoder. Tacktacktack. Sedan struttade vi iväg till Royal Thai. Jordnötsås är min favvis, helt klart. Hittade systeryster i stan också. Sen börjar det som var mest omtumlande.


Åkte till the Arbetsplats för att handla mat. När jag kommer in genom dörrarna kommer jag på att jag faktiskt saknat stället en del. Nere i mejeriet hittar jag Ulf. "Men är inte du i London?" är det första jag får höra. Jag får fram att jag aldrig varit i London och jag gärna skulle vilja ha mitt schema. Ringde till chefen hundra gånger i våras, och han lovade att jag skulle få det i maj. Får tag i en annan jobbarkompis. Börjar reda ut vad som verkar ha blivit århundradets misstag. Den gamla chefen sa till någon att ringa till mig så att jag skulle kunna få mitt schema. Personen i fråga ringer till en annan Johanna som stod på en lista. Den andra Johannans mamma säger att Johanna är i London och antgaligen tänker stanna där för alltid. Detta resulterar i att den nya chefen blir helt förtvivlad och börjar leta efter en ersättare till Johanna. Anställningsintervjuer, arbetsförmedlingen och gud vet vad. Herrejesus vilket rabalder... allt blev bara så sjukt komiskt. Fick till sist mitt schema, eftersom de inte hade lyckats hitta någon som kunde ersätta mig. Snacka om uppblåsning av egot att känna sig behövd. Känna att de tycker det ska bli kul att se mig igen. Jag vill att skolan ska sluta nu, omedelbums!


Hade jag inte kommit in den här veckan kanske jag inte hade varit utan arbete hela sommaren. Vågar inte tänka på den ekonomiska krisen som skulle uppkommit. Hej Personlig Börskrasch!


Glad att det blir Hej Kylrum och Köttkvarn! istället.

(Fotbollsträning i ösregn: kallt och slirigt)

Jag känner en båt

Sitter och lyssnar på Pop Non Stop. P3 är helt klart min favoritkanal... Särskilt P3 Svea. Men just nu tvångslyssnar jag. De försöker förutspå årets sommarplåga. Vad sägs om Basshunters Botten Anna? Euuuuh! Det låter som om de sjunger Jag känner en båt, fast egentligen sjunger de Jag känner en bot. Vad farao menar de med det egentligen? Jag är nog lite efter. Har egentligen aldrig förstått mig på technoskakarumpansmurfarna-remixer. Som annat alternativ har de Hard Rock Hallelujah med Lordi. Snälla. Snälla rara världen. Kan ni inte rädda mig ifrån dem? De är läskiga. De vill skrika Haaaaaard Rock Hallelujah med tysk accent i mitt ansikte tills jag känner mig lika liten som Nils Karlsson Pyssling.

Dagens present: Ett års ständigt lyssnande på The Concretes eller P3 Svea (http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/index.asp?ProgramID=1605) till Lordi, Basshunter, Carola och alla andra stackare som kommit på fel spår.

(En lektion är inte helt fel. Käka på thairesturang med mammsen och syrran efter utvecklingsamtalet. Mys! Nu ska jag bränna en skiva att lyssna på i bilen)

Hultsfred

Meddelande från systeryster genom springan i dörren:
"Ehh.. Johanna?!? Vi i familjen tror att du kommer få hörselskador om du lyssnar på så hög musik"

Tack upplysningen kära syster. Det är nämligen inte så lätt att fatta själv. Antagligen är jag redan hörselskadad och får gå till hörselvården tillsammans med [paeinsioneeararna] när jag är 35. Det är inte alls kul. Faktiskt. Men när man sitter där med världens mest känsloladdade låt i högtalarna, då åker volymen omedvetet upp. När Henrik Berggren i Broder Daniel sjunger om om den hemska världen i Cruel Town så sjunger liksom själen med. Och det högt. Därför höjs volymen liksom. Förresten ska Berggren till Hultsfred. Det är sååå undebart. Halleluja i himlen. Tiger Lou ska också dit. Alla band jag någonsin har kunnat drömma om ska dit. Kanske inte riktigt alla, men många. Det börjar därför bli lättare att göra en lista på artister jag fortfarande väldigt gärna vill se, men som inte kommer till Hultsfred.

• Håkan Hellström
• Shout Out Louds
• Sahara Hotnights
• Timo Räisänen

.. och en hel hög till säkert.

Nu tycker systern i fråga att jag borde flytta på mig. Bäst att göra det.

Fotboll är livet

Herregud, vilken match! Mötte Skrea 2 idag på Ginstavallen. Vi var helt klart det bättre laget. De hade nog 4 anfall under hela matchen, vi hade säkert 25, 30 eller femtioelva skott på mål, men inget gick in. Såg hur hopplöst ut som helst. Det enda vi lyckades med var att skjuta utanför. När det är 30 sekunder kvar av matchen blir det hörna. Sista chansen, annars är det kört. Men den sitter. 185 centimeter långa Elin nickar in en boll på som inte ens är på samma höjd som halva henne. Den här säsongen mest oförglömliga mål, fan vad underbart!

Lättflyktig

Gud vad allt känns bra. Det är så här det ska vara. Det finns saker som gör människor lyckliga. Materialistiska saker. Men den lyckan är bara tillfällig och flyktig. Igår, och egentligen väldigt mycket tidigare, insåg jag att riktiga lycka bara kan komma från andra människor. Hade helt sjukt kul igår. Jag borde festa lite oftare.

The place to be

Jag har placerat min blogg i Ätrafors på bloggkartan.se

Just det

Det är alltid längre från stan till mig än från mig till stan. Konstigt med tanke på att vägen ser precis likadan ut åt båda hållen...

Bark

Sitter här och käkar äckliga salta pinnar. Nu är de slut. Är egentligen sugen på riktigt godis... Det fick bli en nödlösning liksom. Det är inte lätt inte. Utanför regnar det. Ser ut att kunna bli en trevlig kväll. Får leta rätt på lite värmeljus och spela lite gitarr innan jag lägger mig sen. Imorgon blir det lite partaj. Hur längesen som helst sist. Men det ska bli najs!

Skuldsatt

Jag fick en påminnelse från biblioteket idag. Jag som inte ens läser böcker... Hmpf.

Gråvita skyar

Mina två favoritscarfar i närbild. Intressant, eller hur? Den lilamönstrade hittade jag på second hand i Århus. Den gröna hade pappa när han gjorde lumpen. Man kan sitta och fundera hur länge som helst på vad de varit med om innan. Vilka personer som använt dem och vad de sett.

I do this thing where I think I'm real sick

but I won't go to the doctor to find out about it

Cause they make you stay real still in a real small space

As they chart up your insides and put them on display

They'd see all of it, all of me, all of it.

Har gått och väntat hela dagen. Väntat på något. Inte för att jag vet vad riktigt. Regn mot stora rutor och lerbruna fasader. Sömniga ögon och Cardigans. Elektriska kretsar och cosinus. Allt bara passerar förbi.

Hunden vill ha uppmärksamhet.

(Mm, det heter kanske scarfs. Men jag säger inte det, så då skriver jag inte det heller.)

Rymdskepp

Vaknade i morse och kände att.. Nä, jag orkar inte bry mig. Det får gå som det går liksom. Konsten att föra ett inre samtal med sig själv är inte så svår. (Höhö, tack idrottsboken för tipset). Hur var det nu igen... Slappna av, andas och tänk: Jag ska klara det här. Eller kanske inte riktigt så. Lite Hälsoresan-feeling över det hela i alla fall. Behövde verkligen ett enormt inre stärkande samtal idag. Tre prov på några timmar. Först gjorde jag klart matteprovet. Är hur stolt som helst. Har avklarat första kapitlet i D-kursen. Hur gick det till egentligen? Efter middagen var det dags att ha muntliga nationella i engelska. Stäng in dig tillsammans med någon och fåret i ett litet litet rum. Svettiga handflator, vita betongväggar och världen mest ointressanta ämne. Fokusera. Vet inte om jag överlevde eller inte. Som grädde på moset hade vi idrottsprov sen. Eller snarare som strösocker på moset. Äckligt som bara den. Vad kan vi konstatera av det här då? Jag bryr mig precis lika mycket som igår. Och nästan ännu mer än i förrgår.

Du borde lyssna på Tiger Lou. Bara ett tips liksom.

När du låg på gatan medan rymdskeppen

sände meddelanden genom atmosfären

och världen förtjänar inte dig

Världen har stampat sönder dig. Vart tog du vägen? Kan du inte sluta falla. Snälla.

Blåsminkad

Folk reagerar på lite olika sätt angående mitt blåmärke på hakan. Gjorde allt jag kunde för att förvandla det till något annat i morse.. Men nej, det funkade inte. En del reagerat direkt:
"Eh Johanna... du har något på hakan" eller "Du har typ ritat dig på hakan!". Andra vågar inte säga något fören efter 35 minuter då de lite försynt påminner mig om att "Psst.. ehh.. DuharnågotpåhakanJohanna". De flesta tror nog att jag målat mig på hakan. Tur det ändå. De skulle ju lika gärna kunna tro att jag fått en rejäl vänsterkrok eller nått.

Om ni skulle få för er att kolla på sevärdheten så sitter den på min högra hakhalva, är lite gråblå och har en diameter på typ 7 mm. Hoppas bara att det tänker försvinna snart. Vet inte vad jag ska göra annars... Ajsing.

Onsdag

Tjoflöjt. Var hur duktig som helst och gick upp i tid idag. Satt i skolan och pluggade idrott ett bra tag. Käkade middag med Ellen. Hur längesen som helst sist! Eftermiddagen gick och det blev ensemble. Alvali ville gärna spela piano på Lately, så lösningen blev att jag fick sjunga. Jag bara ställde mig där och gjorde det. Visst var jag lite tveksam först, men visst funkade det. Riktigt gött faktiskt!



Jag har ett blåmärke på hakan. Tack Matilda.

Tisdagens lista

Dagens:

Band: Broder Daniel

Köpte en helt underbar samlingsskiva på skivlagret i fredags. Låtar som Cruel Town, Shoreline, When we were winning o.s.v. är precis vad jag vill säga ibland. Henrik Berggrens röst skär som den ska.

Kompis: Ellen

Det finns någon som alltid fattar. Någon man inte behöver förklara för.

Bandnamn: Monaural Phantasm (F.d. Flying Dandruffs)

Flying Dandruffs var då. Nu börjar det skrivas på ett nytt kaptiel som Monaural Phantasm.

Överaskning: Sms från Evelina om ett projekt. Helt plöstligt träffade vi på varandra också. Ska bli riktigt spännande att spela med lite nytt folk!

Stå upp

Dags att upprepa: Som du behandlar mig behandlar jag dig. Men hur är det egentligen med det där? Lovade inte du dig själv att du skulle gå efter det? Jo, det lovade du. Nu blev det fel igen. Istället för att ställa dig upp, skrika åt jävlarna att de inte fattar och att de inte vet ett skit så är du tyst. Tyst. Rikta det inåt och kväv dig själv inifrån. Jag ska inte göra det igen. Nästa gång ska jag säga till. Men den ständiga rädlsan finns där. Rädslan för att bli hånad för hur jag tycker och känner. För den jag är. Hellre inåtvänd än hånad, så brukar det vara. Det får vara slut på det nu. Stå upp. Visa vem du är. Försök slå ifrån dig. Folk vet inte bättre.

Vissa platser har det jag behöver.

Full fart

Ahhh.. Bråttom är inte bra. Hoppas moppen går fort till busshållplatsen idag.

Huvudvärk tillsammans

Två bra sånger med execution i titeln...

Rilo Kiley- The execution of all things
Johnossi- Execution song

... typ hur bra som helst.



Har precis undervisat mini me i diverse instrument. Har tyvärr inget trumset hemma. Lösning: torsdagens Hallands Nyheter och fredagens Land. Stolen, papperskorgen och min fot fick vara trummorna. Efter en stund flyttade vi oss till synten som hade sin glansdagar på 80-talet. I höstas funkade inte mittersta G-tangenten. Sjukdomen verka ha flyttat sig till D istället... Yeah yeah. Vi spelade lite bas på nylonen också. Tevligt tevligt.




Att springa runt och nicka i en organiserad cirkel framkallar huvudvärk, tro mig. Men det är så himla skönt att ha fotbollsgänget. Alla är så goa! Att göra allt tillsammans är faktiskt inte helt fel. Vi hade ju huvudvärk tillsammans idag t.ex.. Medkänsla är bra. Typ.




Godnatt på er kära bloggläsare!



PS. Igår var det ett år sedan vi var på kent i Frihamnen, och nu är det inte länge till Hultan. Wiiiwhoo! DS.

Ester

Kalla jävla måndagar är det tur att man har sig själv. Hur skulle man annars överlevt? Orka med dem. Helt totalt onödig engelskalektion, håltimma, iskall vindpina och spya till lunch. Kändes i alla fall lite bättre framåt eftermiddagen. Fick världen snilleblixt på kemin. Idén har grott i huvudet ett tag, men nu föll bitarna på plats. Jag ska göra något om estrar som projektarbete. Kan landa lite var som helst i området. Kanske blir det något med parfymer, kanske något med frukt. Får väl se helt enkelt. Staffan trodde starkt på det, vilket kändes riktigt skönt.


Lite Red Hot Chili Peppers är inte fel.

Hej. Som du behandlar mig behandlar jag dig tillbaka.

En del är lika tröga som ketchup i en väldigt gammal Heinzflaska.

Hej. Säger du elaka saker till mig så får du tillbaka skiten. Fattar du inte det?

Nu ska jag träna. Det är kallt ute. Vart tog Aprilhimlen vägen? Ja... Vart tog den egentligen vägen...

Knäckebröd

Sitter här och käkar Vasa sport. Knäckebrödsmulor i tangetbordet är inte bra. Imorgon har vi muntliga nationella i Engelska. Jag ska vräka omkull fåret med min engelska. Eller prata på någon konstig 20milfrånDublinienfårhagedialekt så att hon inte fattar.


Jag måste träffa Ellen snart. Nu, omedelbums! Abstinens.

Mittinattenritual

Inte bloggat sen i torsdags eller nått. Ajjabajja Johanna, är du bloggberoende? Igår var jag och Matilda i alla fall i Halmstad. De hade jättemånga fina bikinisar på Stadium. Köpte en blommig i vitt, turkos och brunt. Köpte även ett par hängslen på min favvobutik Carlings. Sen blev det en gemensam liten skivpott. Cardigans- Emmerdale, En samlingsskiva med Broder Daniel och någon tidig demo-EP med Lasse Lindh. Igår var en sån där überhärlig dag. Slappt i skolan, solsken, fly från staden en stund, tillbaka till staden och planera Hultan i Maries brorsas lägenhet.


Var på konfirmation i eftermiddags. Ibland gillar jag att gå i kyrkan. Det är fridfullt och stilla, man kan sortera tankar och hitta lösningar. Men jag är inte troende. Att tro på något som inte existerar funkar inte för mig. Jag tror på att människan kan hitta styrka i sig själv med hjälp av andra, inte med hjälp av Gud eller Jesus. Det var en bra redovisning kusin Adam och hans kompisar gjorde. Jag vet någon som hade behövt se den. Den handlade om människors sökande efter lycka, vilket gestaltades med Idol 2006. Asbra.


Nä, nu ska jag nog gå och göra min vanliga lördagsmittinattenritual: Tänd ett värmeljus, öppna fönstret, ta gitarren, en penna och ett block och kryp ner i sängen.

Blondin

När allt går snett och åt fel håll känns det för jävligt. Folk glider åt så olika håll. Det som var är inte nu. Mitt i alltihopa tror man att man är ensam. A och jag räddade varandra idag. Det var ett tag sen sist. Det känns så rätt och så bra när någon tar orden ut ens mun. Säger det man tänker och tar upp det till ytan.



Var hos frisören idag. Numera lite blondare och lite korthårigare. Folk har frågat hela våren om jag klippt mig, men nope... Senast jag klippte mig var den 8 december. Väldigt länge sedan alltså.



Imorgon kommer bli en trevlig dag. Johanna och hennes lilla syster tänker ta tåget till den lite större staden i söder. (Där de säger Tåta i Spåothallen). Ska försöka hitta en bikini. Känner jag oss rätt lär det bli en hög skivor också. På kvällen blir det planering med Annie, Marie och Emilia inför Hultsfred. Frågor som inte bör glömmas:

• Att äta eller inte äta nudlar i 5 dagar
• Tält eller heltäckande neonoverall
• Gummistövlar

Spårvagn

Det finns en aura över den där staden som säger: Kom hit. Kom och lär känna mig. Kom och bo här. Du är som människorna här. Och förresten är Göteborgarna sjukt snygga. Haha, vilket fjäsk... Men ärligt talat känns staden så mig. Bli min! Första gången på år och dag som Känn ingen sorg för mig Göteborg ger mig ryggradsrysningar. Denna fullständigt sönderspelade låt håller nog på att få en mening igen.

Ge mig nåt som tar mig någonstans

för jag vill veta om kärlek finns

Dagens ironi: Carro, Malin, Elisabeth och Johanna får lite bråttom till Världskulturmuseet. "- Ja, vi tar spårvagnen!". Johanna argumenterar för att inte planka (skulle dött av dåligt samvete annars). Men nej, man ska inte betala på spårvagnen. Det kommer ändå aldrig några kontrollanter. Visst. Precis när vi slagit oss ner kommer, just det, kontrollanten. Malin hinner precis kasta sig fram för att betala för oss också med sitt kort. "- Vad håller du på med?" säger mannen med den viktiga brickan och höjer på ögonbrynet. Jag behöver inte säga det egentligen. Men vad var det jag sa?

Skakis

Vem trodde att det kunde hända i det lilla samhället? Där ligger ICA-butiken. Utanför sitter alkholisten med en öl i handen. Lite längre ner, nära ån, finns en liten blomsteraffär. På väg ut ur samhället ligger macken. Folk stannar hos sin grannar för att prata lite om vädret. Det råder ett lugn över byn. Det enda folket i byn har att klaga på är att det kör traktorer med gödsel där igenom. I morse hände något som fick byn att skaka. Något som man inte tror händer. Tänk dig kriminalroman. Ett mord. Fy fan.

Götet

Snart bär kosan av till Göteborg. En av mina favoritstäder. Alla naturtvåorna ska dit och lyssna på någon föreläsning, fjanta runt på stan och gå på Världskulturmuseet. Mitt mål med dagen är att hitta en bikini. Dagen innan vi skulle på semester, eller snarare: Timmarna innan vi skulle gå på planet, kom jag på att mina bikini blivit kvar på Sannarpsbadet. Oj vad kul för den. Antagligen slängd och nermald för länge sedan. Som tur var fick jag låna en av Matidas. Men jag får nog försöka skaffa en egen ändå. Känns lite sådär att leva på hennes grejjor. Fast hon har alltid något lånat av mig på sig... Igår var jag henne och hon jag. Lite läskigt att ha en vandrande spegelbild.


Solglasögon is the shit folks!

Öppna er för värdsaltet

Åh herregud. Min indiepophjärna håller på att koka över. 8 nya artister till hultan idag. Inga jag kände igen innan. Men jag har gjort det och det och det och jag är så... Därför har jag en hel musik att lyssna på nu. 5 av 8 kopplades på något vis ihop med indie.


Gud vad jag är alternativ.


Otroligt. Det är konstigt vad folk ska ha svårt att förstå sig på musik. För en del är musik det som går på RIX Fm. Det slutar där. Stopp! Du kommer inte längre. Visst. De spelar musik på radion. Det kan ingen förneka. Från början menade, förhoppningsvis, författaren något med låten. Men när tillräckligt många gått runt och nynnat på orden eller melodin så mister låten sin gnista. De som nynnar på den menar ingenting egentligen. De missbrukar den. Det är ungefär som med godis. Folk vräker i sig för att det smakar så bra, men i slutändan blir de fula och feta och finniga. (Observera: Vid överkonsumtion). Det är likadant med radiomusiken. Folk sväljer allt med hull och hår, vräker i sig av den lättsmälta musiken. Men i slutändan mår de bara dåligtdåligtdåligt. De blir förstörda. Och begränsade.


Gud vad jag är alternativ.


Bli inte galen om du någon gång försöker prata musik med någon som råkat ut för ovanstående. Personen vet inte bättre. Det är illa, men inte obotligt. Varför inte börja mata personen med lite varierad kost (musik) i smyg? När personen frågar om du kan lägga in något med Darin, Da Buzz eller Carola i personens mp3-spelare så säger du självklart ja. Du gör som du lovat, men smyger in lite annat nyttigt. Lite grönsaker liksom. En annan fin idé är att göra en blandskiva. Äh, gud. Börjar inte det här kännas lite Äntligen Hemma? Jag borde försöka praktisera lite på folk. Se om de går att bota. Det är mitt ansvar att rädda världen! Eller inte... Man kan åtminstone försöka rädda folk från trångsyntheten. Öppna ögonen mina medmänniskor, se altet!


Gud vad jag är alternativ

Vad är det för fel på mig? Fan vad jag tjatar.

Som i reklamen

Jag sitter i ett hörn av biologiavdelningen. Inte en jäkla kotte här. Bara jag och Amina. Just där jag sitter, 20 centimeter från det lilla växthuset, luktar det sjukt illa. Lite kaffesump, lite jord och lite viförsökerruttnanågotförattsehurilladetkanlukta. Sitter och kikar runt lite. Är lite småsugen att åka till Stockholm och min faster/gudmor i sommar i alla fall. Hoppas man får någon helg över så man kan åka upp. Ljumma vindar, Vaxholmsbåtar, massor med folk, shopping, söta kusiner och sommar. På Resarö är allt som i en Pripps Blå-reklam. Det tar inte hundra år att ta sig från skärgården in till Stockholm heller. Har världen lust att åka till både Weekday och Tjallamalla och shoppa. Hade garanterat köpt mig full på accessoarer där: http://www.tjallamalla.com/

Måndagens lista

Dagens skivor Topp 5:

1. Kent- Kent
2. Jonathan och Hjältar- Ok ge mig timmarna
3. Cardigans- Super extra gravity
4. The Magic Numbers- The Magic Numbers
5. Alf- Alfs andra

Dagens vill ha lista skivor:

1. Shout Out Louds-Howl howl gaff gaff
2. Timo Räisänen- I'm indian
3. Timo Räisänen- Lovers are lonely
4. Cardigans- Hela bunten...
5. Kristian Anttila- Innan bomberna

(Obeservera att dessa listor bara är toppen på ett isberg. Tänk lite isbergstekniken. Det finns så väldans mycket mer bakom orden liksom. Under ytan. Jag tror säkert ni förstår. Om ni inte är från Pakistan eller nått sånt. Men det är trevligt med utlänska besökare också. Hjärligt välkomna!)

Mitt nya liv

Okej Johanna, face it. Du är pollenallergisk. Inte så mycket, men tillräckligt för att dina ögon ska klia så mycket att de antar en lätt rödsprängd karaktär. Måste dra mig iväg till doktorn, annars överlever jag inte sommaren. Får knapra sådana där Clarityn eller vad de heter så länge. Men jag tror de hjälper. Det var inte så farligt att spela fotboll idag, trots att vi låg på gräsmattan och krälade.

Tränaren jag var duktig som libero i lördags. Han trodde inte jag skulle fixa det, men där fick han! Fast det är inte så speciellt kul att vara det. Man får inte vara med lika mycket i spelet som när man är mittback. Annars är jag nästan defensiv mittfältare liksom. Dessutom har han kommit på att jag bara rensar med vänsterfoten. Jag som alltid varit så högerfotad... Gick runt (sprang runt då) och funderade hela träningen på det. Och ja, jag skjuter alltid upp bollen med vänsterfoten från straffområdet. Eftersom jag är en sån där "naturare" så har jag genast en teori om varför jag plötsligt kan skjuta med båda fötterna. Först trodde jag att jag fått någon läskig hjärntumör i vänster hjärnhalva. För vänster hjärnhalva styr väl höger sida? Tror jag... Äh, skit samma. Men eftersom det är vänster fot som funkar bättre nu så måste det vara något med min högra hjärna. Enligt Matilda är det den estetiska hjärnan. Den andra är den logiska sidan. På något sätt symboliserar alltså mina fötter min kluvna personlighet. Om man nu ska kategorisera mig så är jag väl hälften estet och hälften naturare. Att jag inte kommit till insikt förut! Mohaha. Från och med idag börjar mitt nya liv som tvåfotad och stolt, splittrad, människa. Eller nått.

Obidoooo, jag vill ju va som du u uuu.

Johanna- Tvåfotad (ofrivillig) fanclubsinnehavare utan den blekaste aning om vilken tröja hon ska ha imorgon.



Imorgon är det nationella i engelska. Igen. Snart är det bye bye, so long, auf Wiedersehen, Hej då till det ämnet. En månad till. Håll ut.

The Flying Dandruffs

Blåmes

Det känns som om det kryper överallt på hela kroppen. Men det gör inte så mycket faktiskt, känns så sjukt somrigt! Den hemska starten på dagen rättade typ till sig. När jag kommit hem från Dandruffsrepet och fått lite glass i mig kändes det bättre. Suttit på gräsmattan och repat med Patrik sen i eftermiddags till för en stund sedan. Traktorerna, blåmesarna och skogsmulle lyssnade allt vad de orkade.


Okej då. Jag gillar kanske Libertines lite. Men inte Pete. Bluhurr, hemska människa! Om det som tidningarna skriver stämmer (vilket man aldrig vet) så borde inte Babyshambles få komma till Hultan. Hur bra de än är.

Uppochner

Vilken fruktansvärd skitmorgon. Det är sådana här dagar man vill fly bort från hela skiten och aldrig mer se det igen. Man borde sluta jaga bussar, jaga dagen, jaga allt som är något värt. Men jag är fast här. Jag kommer ingenstans här. Jag kommer fortsätta jaga bussar, precis som svalorna jagar flugor som inte finns.


Håkan Hellström- Det är så jag säger det

Potentiell

Den här helgen har potential att bli den bästa på länge. Spelade match mot Tvååker/Galtabäck 2 innan. Vann faktiskt med 2-0. Känns sjukt bra med tanke på den hemska matchen i onsdags. Min söta lilla syster gjorde mål, sådeså! Jag och systeryster körde till macken och tankade moppen för en stund sen. Hyrde film som vi ska kolla på nu. Så ikväll blir det film och läsa lite idrott. Läsa idrott är inget jag har något emot. Egentligen mitt absoluta favoritämne. Imorgon är det repa med olika konstellationer som gäller. Dessutom skiner solen. Och ja, helgen är räddad!

Rise and shine my sister

Vi

Farmor ringde nyss. Jag får så dåligt samvete att det skär i hjärtat. Det skrämmer mig att jag inte kommer ihåg när jag träffade henne sist. Ändå bor hon bara 2 km härifrån. Egentligen är hon en äldre variant av mig. Eller så är det jag som är en yngre variant av henne... Livet är så jäkla kort. Jag måste se till att hitta på något med henne någon dag.


Nu kommer nog Sandra och hämtar oss snart. Måste försöka få upp mina nerver lite nu. Det är inte bra att spela fotboll utan adrenalin.


Dagens band: Cardigans

Fredagens lista

Idag har Johanna:

1. Spelat gitarr på altanen i solskenet och sjungit för fåglarna.

2. Frågat sig varför bergen av saker på hennes rum inte försvinner av sig själva...

3. Köpt nya strängar och beställt ett nytt axelband i den trevliga lilla musikaffären.

4. Grillat karréskivor på order från mammsen. De blev flamberade och (hrm) ordentligt genomstekta.

men även...

5. Blivit beundrad av femtielva italienare.

6. Fått sin dag räddad genom att spela tidiga Cardiganslåtar med indiepopkänsla på ensemblen.

7. Solat sina röda fötter. (Som två veckor efter Svenssonsemestern på Lanzarote fortfarande är röda.)

8. Mediterat över att det inte är varje dag man lyssnar på Blindslide och virrar runt i Halmstad.

9. Brottats med Winrar. Har lovat Hampus att skicka bilderna på bandet så han kan komma igång med hemsidan.

10. Pratat Hultsfred med Marie.

Ångvältad

Kände att mitt inlägg från en av datorerna i fysiken innan idag inte sa speciellt mycket. Var rätt slutkörd i huvudet efter nationella uppsatsen i engelska. Dessutom verkade fysiklärarna ovanligt sysslolösa. De kunde mycket väl komma framhoppandes och fråga vad farao man håller på med.

Undrar om man får snacka om engelskauppsatsen? Skit samma. Min röda tråd blev tandkräm. Om det nu säger något. Ska bli så underbart skönt att slippa fåret. Hennes mummel ha sövt mig i snart två år. Samma tonläge om och om och om och om och om ... ZZZZZZ...



Dagens dilemma: Matte E, Fysik breddning eller julspex istället för Svenska C? Haha. Egentligen lätt val. Frågan är bara om man har tid med julspex. Man vill ju inte sluta som en levande zombie.



Imorgon blir det Blindside på Diezel. Har faktiskt aldrig varit på det där stället. Men nån gång ska ju vara den första. Och den här låten känns. Som bara den.
http://www.youtube.com/watch?v=QRORj28K4tc



Det är inte lätt att spela mot Ätran, det ska jag tala om för er kära bloggläsare. Det känns som om de kört med sin ångvält över oss hundra gånger nu. Jag vill inte spela mer mot dem. De platsar inte i 5:an, de är bättre än så. Som tur är är vi som en sån där återuppblåsbar hoppborg. Det kommer ny luft in i den liksom.

Onsdag

Engelska är inte kul. Usch och fy. Jag bloggar i skolan. Det är också usch och fy. Det blev i alla fall väldigt mycket tandkräm i uppsatsen. Ikväll är det DM-match mot Ätran. De ska få stryk!

So long långakalsong

Ps. Ska nog köpa nytt axelband till gitarren idag. Faktiskt Ds.

Bara lite pank

Jaaaaaa! Härliga tider. Upptäckte att jag fått utdelning på min aktier i april. 98.50 från Ericsson och 586.50 från Volvo. Plus att jag inte rört studiebidraget än. Jag är alltså inte riktigt så slickagolvochätaknäckebrödssmulorpank som jag tror. Tar man mitt lån till mammsen för hultanbiljetten och festivalbussen plus det här så hamnar allt nästan på 0. Trevligt värre.


Det är trevligt om man frågar i alla fall. Ibland är det lite lätt att känna sig överkörd när man inte får en syl i vädret. Tack liksom.

Skärpning

Du borde plugga engelska.

Råkade bara komma något annat emellan...

...http://www.blogthings.com/

Här kommer våren

Jag vill ha sol. Allt sökande gör en trött. Det blir inte bättre av att himlen är dammtussgrå. För alla letar ju efter något. Lycka eller vad det nu kallas. Man kan kanske finna den genom kärlek. Men inte ens den verkar ju göra folk lyckliga. Folk blir galna och desperata i jakt på den. De skriver låtar. De hänger sig kvar vid den och tappar huvudet. Allt är så komplicerat och svårt.

Livet är en dans på rosor
men det är en dans med svåra steg

Fröken Svår

Mitt liv som självbotare

Min inre psykolog säger att man ska prata om det man tycker är jobbigt. Okej då.


- Hej mig själv, idag ska vi prata om dina problem. Kul va?
- Hej.
- Varför ser du så likgiltig ut? Ryck upp dig hörru. Vad är det som värst?
- (Ljudlig suck)
- (Intresserad min, huvudet på sned, mungiporna uppåt)
- Engelskan. Nationellt prov. Jag suger.
- Så det är dina studier som oroar dig? (Antecknar i blocket)
- Typ. Och projektarbeteshelvetet.
- Jassååå?
- Jag vill inte kalka någon sjö. Jag vill inte undersöka myrornas hygien.
- Nähä? Varför inte det?
- För att det inte intresserar mig.
- (Förstående min)
- (Oj va kul)
- Vad intresserar dig lilla vän då?
- Ehhh...
- Har du inga fritidsintressen?
- Fotboll. Och musik. Och mina vänner.
- Kan du inte göra om det då?
- Okej visst. Men snälla jag, vi skulle ju prata om jobbiga saker...
- Har du något mer på hjärtat?
- Jag tycker du är jobbig.
- Jaså? Hur tänker du då?
- Du STÖR MIG.
- Är det något du vill prata om?
- Håll käften.
- (Antecknar i blocket)

20 anledningar och ingen orsak

Det finns många anledningar till att jag är dålig på att engagera mig i politik. För det första har jag fått för mig att det bara är trist trist trist och grått. Tänk dig åskmolnshimmel. Göran Päronsson och alla hans medmänniskor står bara där och svamlar. Det som borde komma ur munnen kommer liksom aldrig. Alla politiker lovar, lindar in i fluff och pratar så mycket att det viktiga faller bort. Orka lyssna. För det andra vet jag inte var jag ska försöka engagera mig. Det är inte det att jag inte vet vad jag tycker. Jag är egentligen en person som har åsikter (Jaha ja?), men de vill inte falla in i kategorier. De vill liksom vara kvar hos mig och inte bli sorterade åt höger eller vänster. Jag hatar att kategorisera mig själv. Och bestämmer du dig för en politisk tillhörighet så är du, TADAAA, insorterad i ett fack. Är du höger är du överklass, centerpatrtister är bönder och vänster är extremister.

Hej fördomar. Hej Sverige.