Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

måndag, oktober 30, 2006

Näringskedja de luxe

Blev lite smått förvånad idag. Satte klockan på 9 igår, och gick faktiskt upp då. I och för sig är det klockan 10 sommartid. (Är det någon mer än jag som hela tiden gör hopplösa försök att räkna ut vad klockan egentligen borde vara?). Kände mig riktigt ful och hopplöst äcklig. Inte så där värst ful utanpå. Mer inuti. Hade ju lovat mig själv saker och ting. De skulle genomföras. Han skulle snackas med. Det blev inte jättemycket med det. "Hej, hur står det till"-formuläret blev ifyllt, men sen sprang jag därifrån. Smart. Vad hände egentligen med Johannan som bekräftar sig med utåtriktad? Äh, nytt försök snart igen.

Gick en promenad i regnet i morse. Jag gillar hösten. Vädret sympatierar så härligt med en. Sen kom min kära vän Astrid förbi och fixade med sitt projektarbete. Det är väldans hemligt. Är sjukt sugen på att berätta om det, men det får bli till våren. Hittils tycker jag det går finfint, även om inte alla håller med om det. Kan avslöja att det är hyfsat egokickande!

Har även käkat väldigt många nybakade kanelbullar idag. Plus att jag fick en präktig hög med post. Trafikförsäkring till älsklingen, nya numret av Sonic, skivan med Anna Olsson som jag vunnit och reklam om balklänningar. Studentbalen är för övrigt en ganska panikartad tillställning. Självklart ska man gå, annars kommer jag ha ångest tills maskarna börjar äta på mig. Frågan är bara med vem. Antagligen får man tvinga någon av killarna i klassen. Kul. Verkligen kul. Dessutom har man ju skolans årliga Nobelbal att se fram emot. Nej, Johanna. Tänk på maskarna. De kommer fortsätta att föra olyckan vidare om du inte fixar allt. Typ som att folk vill äta glada köttbullar och glada ägg.

söndag, oktober 29, 2006

Väggarna rör sig inte

Nä. Nu får det vara nog med söndagsångest. Tar min lilla bil och fixar en film att kolla på. Det blir inte bättre av att man sitter och stirrar in i väggen. Och om man har tur... nej.. just det ja. Ingen förväntingar. Sluta med det nu Johanna. Man ska inte gå och förutspå, det slutar alltid i att man bli besviken. Eller?

Neonskyltar

Jag hatar när det blir så här. Födelsedagar, julafton, nyårsafton och igår. Alla sådana dagar har något gemensamt. Förhoppningar och förväntingar som vet att det kommer bli så bra. Det kommer till och med bli ännu bättre än förra gången vi gjorde det.

Förra gången kunde man nästan ta på känslan. Sjukt röjigt och ren glädje. Igår var det sjukt röjigt. Fast det fanns liksom ingen glädje. Bara lust att springa ut i ösregnet och regna bort.

Jag ska nog bli vattenlöslig i mitt nästa liv.

torsdag, oktober 26, 2006

Yo, prinsen, du glömde prinsessan

Sitter och väntar på att den där stormen ska dyka upp. Den som ska bli värre än Gudrun. (Öhhh, Maud?). På P4, som för övrigt är synonymt med Pangsionärernas Skrämselradio, har de varnat allmänheten hela eftermiddagen. Igår dök för övrigt förra årets hjälte upp i backspegeln. Såg han mig? Letade efter en annan hjälte idag. Han som är som i filmerna. Hittade honom inte.

Shit också. Förra årets hjälte måste konfronteras. Avdramatisera är nog helgens ledord. Den som lever dagen efter lördag, som är söndag, får se hur det gått med det...

Skör som glas

Ebba von Sydow hade spillt nagellack över sina nya kilklackskor i ren för våning över ytligheten. Innanför huden finns bara ekon och kala, kalla väggar. Trodde jag.

Flickan i glasförpackning sprack lite idag. Hon bröt bara en nagel, men det var tillräckligt. Medvetet visade hon mig hur jävla ont livet kan göra. Hur ont det gör att inte synas. För hur mycket glasflickan än försöker att göra sitt yttersta till det allra bästa, så räcker det inte. Jag önskar att jag kunde säga till henne att hon räcker så långt. Att så många skulle lägga märke till henne om hon släppte ut det jag fått se.

Glasfasader är inte som

onsdag, oktober 25, 2006

Raarrragggh, and take it!

Efter regn kommer solsken. Skitdålig dag kan inte följas av en sämre. Idag är helt enkelt en riktigt bra dag! Religionen är ur världen, kommer hem tidigt, upptäcker att jag vunnit en skiva med någon Ida Olsson och nu sitter jag här. Ikväll är det konsert på skolan. Jag ska spela ett inihelvetes bra elgitarrsolo och se allmännt hippie-aktig ut. 70-tals tema= me like. Kollade dessutom kollinummret på mitt paket med Vans. Enligt posten befinner sig dojjorna i en lastbil mellan Göteborg och Falkenberg. Mina Converse börjar ge upp sakta men säkert. Idag lämnade insidan på högerdojjan in och sprack med ett härligt ratch. Att de har överlevt ända sedan Hulstfred i juni är faktiskt ett mindre under. Festivallivet är ju inte direkt känt för att vara skonsamt mot något eller någon...

Burning inferno of BA BA BA

tisdag, oktober 24, 2006

Typ

Jag är bäst på att hitta på fjantiga konjuktioner.

Got kicked in the head

Precis som hinduisterna (jaaa, jag pluggar) tror på att det finns god och dåliga handlingar tror jag att alla har ett plus och ett minuskonto. Mitt minuskonto håller på att överbelastas av all skit jag tycker är jobbig och av det som bara är allmänt pest. Leta postitiva saker är som att leta efter fjärilar i havet.


Ingen fotboll. Inget repa med bandet. Ingen fest imorgon.
Bara plugga skiten ur sig.


Urk?

måndag, oktober 23, 2006

Dagens lista

Jepp, her goes:

Johannas Vuxenpoäng
[x] Körkort
[x] Bil
[x] Visakort
[x] Sparkonto
[_] Pensionssparing
[_] Egen lägenhet
[x] Handlat mat helt själv
[_] Varit på charter utan päron
[x] Deltagit i galoppundersökning
[x] Varit hos tandläkaren själv (Hilfe!)
[x] Betalat skatt



Vilken fruktansvärt tråkig lista. Usch. Panik. Bläää!

Heeeeej, vill du vara med i...

Jag deltog precis i min första galoppundersökning angående Hallandstrafiken.
Och ja, jag gillar kollektivtrafik.
Och ja, jag hatar att det bara går typ 2 bussar om dagen härfrån.
Och ja, jag har bil.


Shit.

söndag, oktober 22, 2006

7 sorters kakor och 5 syskon

Familjen Envis, eller delar av trädet Envis, hade födelsedagskalas för farmor igår. Alla har sina särarter och drag som gör dem till vad de är. Men mest är de fruktansvärt Envisa. Sega som vindpinade tallar. En del av familjen Envis är ständigt EU-hatande och Norgeälskande (Norge är ju inte med i EU, JAAAA, Heja Norge!!). Häng de jäklarna som kom på att vi skulle gå med i EU. Värva gärna hela familjen Envis till Rädda Sverige från Det Stora Odjuret. Resten av familjen Envis är inte särskilt intresserade av värvningsarbetet som numera snart firar diamant.

Andra delar av familjen Envis är duktiga. Otroligt duktiga. Till min fasan håller jag på att bli den nya lilla Gödgrisen. Någon att hoppas på nu när det inte gått lika bra för andra. Du är så lik snutteknodden, och så duktig! I Familjen Envis är det fruntimmrena som blir något. Rejäl är förnamnet och Ordentlig efternamnet. Rejäl utbildning, ordentligt hushåll, många barn och brinn för stora frågor. Högt uppsatt inom något kommunalt, ordförande i den lokala Centerpartiavdelningen, fågelskådning på helgerna, storbak varannan vecka. Visst. Det kan hända att allt det där förväntade blir jag, men antagligen aldrig.

Under ytan på allt engagemang och envisheten finns sådant man inte pratar om. Sådant som är hemligt. Det som man inte pratar om finns inte. Hysch. Jag är helt enkelt inte sån. Släppa bomber kan jag göra, när det verkligen behövs.

Jag har planer.

lördag, oktober 21, 2006

Vänta

Jag har förvandlats till något som mest lullar runt och inte gör någonting. Sitter och leker med Photoshop för att man inte beöver kommunicera med datorn mer än när man skriker på den för att den tycker att Explorer har stött på ett problem och måste stänga ner världen för att starta upp den igen. Kollar ut genom fönstret på dimman och tänker att livet nog är som bäst på hösten. Gå runt och vara grå och tycka att stämningen är Elegi. (Winnerbäck är gammal och skäggig, yez). Gör något vettigt svartlackade väntan.

Still don't know is this for real



when colours they seem to fade
when I'm around

fredag, oktober 20, 2006

Shake ya ass

Jag ska på fest. Ovanpå en pizzeria. Vad tar man på sig då egentligen? Bläää vad svårt.

"Heeej, jag heter Johanna! Jag har klänning, spelar gitarr och lyssnar Suburban Kids With Biblical Names, har du hört dem någon gång?"

De Eminemdiggande Tigerjeansen med blingbling i örat kommer inte bli imponerade.

torsdag, oktober 19, 2006

Suburban Kids With Biblical Names

Jag höll på att få en hjärtattack idag när min nya, otroligt begagnade, cd-spelare åt upp min Suburban Kids With Biblical Names-platta. Enligt pappa var det bara av- och påknappen som fattades. Tjoflöjt liksom. Var hos Radiodoktorn för att få den inklämd i bilen. Sedan fick jag personligen se min skiva repas när den kämpade för att komma ut, ratch-ratch. Mitt lilla indiehjärta liksom vrängde sig ut och in och skrek. Sedan fick Radiodoktorn ta fram en tång och dra ut skivan. Kalla kårar och mindre panikångestattacker innan jag kom hem och upptäckte att den faktiskt gick att spela. Även om den är lite lätt krasad i kanten.

Har liksom råkat utveckla ett förhållande till den där lilla skivan. Ett fullständigt omkullvräkande och fluffigt kärleksförhållande. Kan inte vara utan den.

Oj?

Snart kommer det ett inslag från Falkenberg på Aktuellt. Farväl Falkenberg sätter verkligen Den lilla staden vid havet på kartan!

onsdag, oktober 18, 2006

Dåligt samvete och bra dagar

Farmor och farfar. De är och var lika mycket min familj som mina föräldrar är. Historien kring mig och min farfar är lite som en Astrid Lindgren-saga. En grusväg en aprildag.
"Kan du vissla Johanna?" Sjunger mannen med de klarblåa ögonen och de stora händerna.
"Javisst kan ja det!" Fnittrar den lilla flickan med lockigt hår och gummistövlar.
Sen fortsätter de två längs grusvägen. Lite längre bort går några svartvita kossor och betar. När mannen lockar på kossorna kommer de skuttandes. I diket växer stora klarröda smultron. Och så var det dag ut och dag in.

Så bra kommer det aldrig bli igen. Men minnet av den person som liknar mig mest kommer aldrig att försvinna. Även om vi inte bakar våfflor och spelar kort längre, så finns något kvar. Allra mest finns du kvar i farmor. Det var längesen vi sågs. Idag var nog första gången på ja... länge. Och även om benen börjar bli gamla så finns gnistan i ögonen.

"Jag har fått en sån där Boxer! (Nej inte Båkser, utan bokkser) Och jag har ettan och tvåan och fyran där de brukar vara. Ja, jag säger då det. Det gick så fort när han installerade den. Plus att jag har sexan och kunskapskanalen! Vill jag banda av från tv:n så blir det lite komplicerat. Men det ska han hjälpa mig med en annan gång, han Lennart. "


Hade jag haft tid hade jag gjort allt för dig. Älskade du. Vad är ont om tid för ursäkt?

tisdag, oktober 17, 2006

Myror i halsen

Aousch, shit vad lampan är stark. Allt är lite så där lagom luddigt i kanterna. Okej. Stirra på tangentbordet istället. Yr i bollen och spyfärdig av att fingrarna går fortare än huvudet. Inta viloläge. Andas in och andas ut. Du har inte 10 000 tennsoldater i huvudet, nej nej. Sov nog 5 timmar igår innan jag egentligen skulle sova. Eller? Sen när jag skulle sova så sov jag också. Fast jag tycker mest att det har varit konstiga skrotkonstverk och projketarbete hela natten. Alla var liksom delaktiga i det där konstverket. Fast det var sjukt fult och jag korvade lakanen för att jag var rädd för det. Kan undra om jag sovit med ett öga öppet hela natten stirrandes på den gråa väckarklockan. Anstränger man sig lite kan man nästan komma ihåg all klockslag som de röda siffrorna passerat.

Aj mitt huvud.

Jag skolkar aldrig. Däremot är formuläret suddigt. Orsak? På TV:n susar testbilden, myrornas krig. rödhårig utväxt, avhoppade moderater, shake that ass och amerikanska hur du blir av med din svärmor. Aj. Sa jag att jag har feber? Snurra karusellen lite till. Ojojoj. Världen kan konsten att snurra.

söndag, oktober 15, 2006

Ljuspunkt


Söndagens lista

Lyssna på dem. Inget hot, bara ett krav.

  • Rock Kills Kid- Hide away
  • Kent- Socker
  • Lisa Miskovsky- Mary Bell
  • Britta Persson- Defrag my heart
  • Cardigans- And then you kissed me
  • Her Majesty- The past is not a good idea
  • Kashmir- The curse of being a girl
  • Marit Bergman- Come back and haunt me
  • Razorlight- America
  • Anna Ternheim- I'll follow you tonight

Dead inside, you wait for something...

Det kommer aldrig att bli som man tänkt sig

Har det någonsin blivit det?

Varför varför varför ser man inte bara till att göra vad man känner för? Orkar inte vänta på att det kan bli skitbra om ett år, om 5 år eller om 10 år. Det är ju inte ens säkert det blir det! Trött på allt och alla.

Man börjar kanske se slutet. Eller början om man vill se det så. Början på någonting annat. Man kan tillåta sig att drömma om framtiden. Anstränger man sig kan man nästan ta på den. Känna hur den blir verklig och formas som man vill. Stopp. Avbryt. Omtagning! Avlägset.

Skulle behöva åka iväg någonstans. Ta den lilla blåa bilen, gitarren, lite varma filtar, visakortet och bara sticka iväg någonstans. Hej då avundsjuka och oärlighet! Farväl Falkenberg! Orkar inte se dig i ögonen mer. Orkar inte se människorna i ögonen. Orkar inte med hösten.

fredag, oktober 13, 2006

It's as easy as 1, 2, 3!

Först telefonlös, men inte bredbandslös. Sen bredbandslös, men inte telefonlös. Nu är jag tillbaka i alla fall. Just för tillfället sömnlös (är det något som inte är löst idag?) och rödögd. Och lycklig. Är just nu inne i en livsfarlig jagskiteridetmestaochgörvadjagkännerför-period.

Igår var en av dagarna som går till historien som en av dagarna då man inte vill somna. Bara fortsätta. På med indieklänningen och sen iväg till Halmstad. Marit Bergman. Alltid samma känsla, alltid lika jäkla bra! Fattar inte vad det är för fel på den där stan. Inget folk alls knappt. Jag och Astrid är i alla fall Backdroptjejerna. För varken Åsa eller Marit verkade helt främmande till att vi skulle få köpa den när turnén är färdig. Tapeten fixad liksom. Och sen, när klockan var mitt i natten och vi var på väg hem, inser jag varför jag har världens bästa kompis. När man skriker ut You´re with me i en otroligt vacker allsång då är man lycklig. Ända från hjärtroten.

Min bil är min ögonsten. Folk som påpekar att den är ful kan slänga sig i väggen. Förnedrar man min bil förnedrar man mig personligen. Nu ska jag sova.

onsdag, oktober 04, 2006

Inga blomkrukor har dykt ner i hamnen

Den sedan 4 oktober 2003 fick jag mitt moppekörkort i brevlådan. 3 år senare sträcker mannen på vägverket över den lilla papperslappen till mig. Jag har fått körtkort. KÖRKORT! Fatta. Det är stort. Aldrig mera fast någonstans. Frihet is the shit!

Min lilla solblekta blåa Golf av årsmodell -87. Jag har tre wunderbaumar till dig. Väntar du på mig?

tisdag, oktober 03, 2006

Blomkruka i/ovanför ytan

På Söderbron i stan brukar det hänga otroligt fluffiga blommor sommartid. Mest för att ge Falkenberg den härligt somriga touché som tursiterna vill ha. Med hamnen, de stora blåa fartygen, och havet i bakgrunden kan det liksom inte bli bättre. Det finns i och för sig otroligt trista enorma industrier i hamnen, men de tänker man inte på. Blomkurkorna är ju så fina att det nästan suddar bort de grå fasaderna.

Ibland, när natten är ung och människorna ramlar runt, kan det hända att blomkrukorna åker från broräcket huvudstupa ner i vattnet. Imorgon är den där sommardagen som får ett så där härligt fluffigt skimmer. Eller så kastar jag mig helt enkelt från Söderbron och rakt ner ibland gamla blomkrukor, cyklar och timmerfartyg. Trots att det finns dykförbudskyltar.

Förbudskylt var det ja... Eller väjningsplikt?

söndag, oktober 01, 2006

Sunday in the sun

För att citera Astrid: "Livet är lite som att åka traktor på ettans växel". Idag var nästan en ännu bättre dag än igår. Sjukt spontana saker blir alltid de bästa. Som att köra traktor på ettans växel bara för att man inte vet hur växellådan fungerar. Eller när man bara sticker iväg och lägger sig på en brygga och filosoferar. Livskvalité är nog dagens ord. Det funkar faktiskt i det här sammanhanget. Annars tenderar det att dyka upp som ett av SPI:s slagord när det gäller äldreomsorgen.

Den blåa lilla traktorn rullar vidare. Man vet inte riktigt hur färden kommer sluta. Kanske kör man i diket, men för det mesta kommer man upp med lite hjälp. Färden går aldrig riktigt rakt fram, snarare hit och dit. I svängarna kan det kittla lite trevligt i magen, och det är då man vet att man lever.

Söndag

Igår tog jag kort på människor i tajts och suspensoarer. "Heeeej, får jag ta kort på dig?". Lillasysterystern hade nog helst använt sig av en tillfällig fallucka.

Resten av dagen spenderades med Astrid Varggap och hennes projektarbete. Jag är ju så att säga the Projektarbete. Hej egokick! Köra moped i mjukisbyxor, traktorer, regn, elgitarr, Sleazerockare, varm choklad och världens bästa vän. Kan det bli bättre?

Drog oss in mot staden senare på kvällen. Gröna saker är giftiga saker. Fast efter femtielva stycken så bryr man sig inte, då är man bara glad. Man bryr sig inte om att människor tycker att man dansar för yvigt och är konstig. Jag och min indievän är bäst på det. Herrejäklar. Andra människor är verkligen det enda som egentligen räknas.

Grönt gift var det ja. Lite smågiftigt så här på söndagen.