Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

onsdag, februari 28, 2007

Efterhjärna

Min hjärna hinner inte med idag. Den är efter. Likt Gunnel (43 år, tv-shopsberoende chips med dipp-fanatiker) skumpar fram på löpbandet på gymmet, tar min lilla skrumpna klump sig igenom snöslasket. Eller mattelektionen. Eller kassan på jobbet.

Det går så där perfekt. Ler, säger hej till att kunderna, kan ett helt gäng med nummer, ger rätt växel... Sen kommer Fröken Ansvarig förbi. Frågar hur det går. Det går fint, jag rent utsagt jättebra. Det är då den där damen kommer tillbaka och säger att hon fått fel växel. Bingo! Precis så det ska vara. En blick säger allt. Fortfarande glad och ursäkta, ursäkta. Nästa dam köper fyra pelargonior och sex mjölkpaket. Jag är så arg att jag bara fokuserar på att le och titta henne i ögonen. Plötsligt känner jag hur något studsar mot mig.

Jag vänder mig om och ser en stor farbror vinka med näven. Jag ursäktar mig och börjar torka upp. Min kassahandledare tycker jag att jag nog borde gå hem nu. Det gör jag. Min hjärna är så efter och folk är inte kloka.

"- Mamma, jag behöver ett moraliskt stöööööd".
"- Men älskling, vad är det?"
"- (Hulk), En farbror kastade en pelargo-o-ooonia på mig (Hulkandet övergår i ett krokodiltårsflöde utan dess like)
"- Hahahahaha, vad sa du att han gjorde?"

Jag har nog aldrig gråtit och skrattat så mycket på en gång. Livet är hårt, man ska akta sig för att mosa pelargonior mellan mjölkpaket, jag är trött och nu ska det drickas varm choklad.

tisdag, februari 27, 2007

Sömnlösa nätter

Sorry kära bloggläsare, men just nu hinns det inte med så mycket bloggande. Det är filminspelningar av mystiska nyhetsinslag, låtskrivande i replokalen, fysikpluggande till midnatt, fotbollsträning i slasket, kassaträning på jobbet och ja... tankarna på olika håll och kanter.

Eller det där är nog ena hälften. Resten av energin går åt till att ligga raklång i sängen, stirra ut genom fönstret och undra. Eller till att köra bilen och backa in i garageportar för att jag inte kan förstå. Den opålitliga autopiloten på, medan jag försöker lista ut hur någon överhuvudtaget kan tänka tanken. Att jag är någon. Någon som någon tycker om.

Shit pommesfrites.

söndag, februari 25, 2007

Hooked


Har plötsligt fastnat med en fot i Tingsek-träsket. Det är kanske inte just låtarna på hans myspace som är farliga, utan snarare låten Restless soul. Den finns inte med på någon av skivorna, utan är tredje spår på en singel. Hur som helst är det en riktigt skön låt. Den spröda, lätt distade, plockande gitarren är lugnande på precis rätt sätt. Efter ett tag kommer en liten hop med stråkar in. Fint alltså.

Annars skulle man nog kunna beskriva Tingseks musik som soulpop med lite funk-känsla. Känns på något vis soft. Jo, soft är nog ett bra ord. Inte för att det brukar ligga på min tunga, men det känns passande.

lördag, februari 24, 2007

Soul meets body

Trasig. Jag känner mig trasig. Jag kan inte peka på det. Jag kan inte. Det går inte sätta fingret på vad som sliter mig i hundra bitar.



Eller jo. Det kan jag nog.



Någon lyckades ta sig in dit där bara jag bor. Det är bara fruktansvärt skräckinjagande. Jag vet fortfarande inte om det är bra eller inte. Skitläskigt.

Jag råkade nog känna lite igår. Visst gjorde jag det.

fredag, februari 23, 2007

Vad gör man inte?

Halv 8 ringer de från jobbet och vill att jag ska sitta i kassan. Säger med min, oroligt hesa och grumliga duväcktemigochjaglåtersomenman-röst, att jag fortfarande inte kan kassan helt. Somnar om. Eller typ.


Halv 12 ringer de igen. Jag har fortfarande bara nattlinnet på mig:
"-Ehh.. okej då, jag kan väl jobba imorgon då..."


Klockan 12 inser jag att jag lovat att röja skiten ur en ganska närbelägen stad. När då? Ikväll såklart. Lösning: Åk direkt från efterfesten till de ruttna clementinerna. Yez Johanna. Vad tänkte du på?

(Drar i spaken. Kadisch, kadisch! Dollartecken rullar ner istället för de blågröngrumliga ögonen.)

onsdag, februari 21, 2007

På den gamla goda tiden

Det snöar som i värsta Astrid Lindgren-berättelsen idag. I morse plöjde min lilla syster sig ner till brevlådan och kom upprusandes med ett paket till mig. Lyckan bubblade som en nyöppnad lemonadflaska, ända från botten och upp. Ett hantverk ska jag säga. Varenda liten detalj är så perfekt. På utsidan de fina bilderna, på insidan fina små fåglar.

För det är något speciellt med att få skivor från de där riktigt små bolagen. Som att gå och köpa ägg, ekologiska tomater och hemgjord kola i den lilla lanthandeln. De har något som är unikt. Något som stormarknaderna och skivbolagsjättarna inte kan komma åt. Känslan av att få något direkt i handen från någon som lagt ner hela sin själ i det.

Okej då. Jag är lyrisk. Men något ska man väl engagera sig i? Slå en kik på Orange Grammofons hemsida. I min stereo ligger just nu The Second Bands What's up, Tiger Lily? och You dark side is on the phone. Det är fioler, trumpeter, panik, eufori, folkmusik, pop, trummor och en sångare som låter som Bright Eyes-snubben i en salig blanding. Jag blir lycklig av det. Och helst sitter jag och tittar storögt på min stereo medan den snurrar skivorna runt, runt, runt. Jag kräver liksom inte mer av livet i det tillstånd jag är i just nu.

Det är kallt i Ryssland

tisdag, februari 20, 2007

Prio

Man kan inte direkt kalla det här lovet för något sportlov. Let's döpa om det till plugglov, eller varför inte ångestlov? Eftersom jag, så att säga, ignorerat att jag har jättemycket tråk att göra i skolan den senaste tiden, kommer världens smäll nu. Projektarbetesuppsatsen ska skrivas, plus kemiprov, fysikprov och psykologiarbete. För att klara det här krävs det morötter, många morötter.

Dagens morot heter Ellen. Ska iväg och mysa på fiket i gamla stan och ta en stärkande promenad utmed Ätran sen. Jag får slita mig från acetoxyleringen och hon från allt Mackedonkanjobbande. Man måste faktiskt prioritera ibland.

Vi har gjort mycket jag och Ellen. Det måste varit sommaren mellan 7:an och 8:an, eller något sånt, som vi började umågs. Vi gick i samma högstadieklass, och jag ser fortfarande henne som ensam anledning till att jag överlevde. Fröken i fråga är liksom typen som slåss med näbbar och klor och vet precis vad hon vill. Inspirerande minst sagt. Vi började på botten båda två och har nog hjälpt varandra att jobba oss uppåt. Högstadiet avlutades med Miss Siamesisk Snigel och ett stort långfinger åt alla idioter.

Många människor från högstadiet har man inte sett vinken av. De flesta försvann och vi lämnade inga mer avtryck hos varandra än de där såren. I jakten på sin identitet slogs folk hejvilt. Grupper, skitsnack och utfrysning. Medel som folk tog till för att själva vinna.


Jag tror inte de vann så mycket. Jag hoppas inte det i alla fall.


Kvar sen den där tiden finns Ellen. Min snigelhalva, PowerPuffPingla och morot. Och resesällskap till stället där indiepop, regn, gamla slott, gröna kullar och pubbar är vardagsmat.

måndag, februari 19, 2007

Tema: Festival

[Här skulle bilden på mig, Mari och Annie från Hulstfred '06 suttit. Tyvärr gör faktorer som svett, bajjamajjor, brist på duschande och överkonsumtion av alkohol att bilden fastnar i det slamfilter som ser till allas trevnad. Vi såg lyckliga ut i alla fall. Glada och vilda.]




Tyvärr är jag inte så sugen på repris från förra året, då jag, Mari och Annie gjorde Hultsfred. Inte just för att jag har något emot varken Hultsfred eller sällskapet, men de har höjt priset på biljetterna till hela 1695 jobbiga slantar plus förköp. Därför checkar jag lite alternativ. Idag kom första "riktiga" släppet till Emmabodafestivalen.

Almedal kommer till Emmaboda. De känns fräscha. Riktigt fräscha. Kanske dags att börja stalka lite? Höhö. Näe, skoja ba.

Till festivalen i fråga kommer även Kristian Anttila. Första konserten vi såg på Hultsfred förra året var med honom. På en fullständigt överfull Dansbana, där golvet svajade som om vi befann oss på en stormdrabbad ocean, byggdes förväntningarna upp. Och tja.. jag kan tänka mig att se snubben igen!

I övrigt känns Wired for Mono avslappant rockiga och Miss Li som en dam med attityd. Festivalen bjuder även, så här efter första släppet, på en hel del elektro. Men hellre elektro än Ozzy Osbourne. Faktiskt. Borde kanske kolla in de andra festivalerna också och se vad de har att bjuda på. De flesta har nog minst ett par bandsläpp till att komma med, så det tar nog lite tid innan festivalsommaren är spikad.

Vilka band ska helst ta sitt pick och pack och åka till samma ställe då? Ingen lätt fråga, absolut inte. Men högt upp på önskelistan står bl.a. Suburban Kids With Biblical Names, Billie the Vision & the Dancers, Concretes och Britta Persson. Kanske just för att jag inte sett någon av dem live. Sen kan ju alltid Marit Bergman nämnas. Och Tiger Lou. Och... suck... alldeles för många.

Någon festival lär det åtminstone bli i sommar. Vilken eller vilka kommer visa sig så småningom. Vi får helt enkelt hoppas på många bra kända och okända släpp framöver!

söndag, februari 18, 2007

Isolerad

I morse när jag vaknade var jag glad. Min mamma knackade på dörren vid middagstid. Frågade när jag kom hem (halv 4) och hur vi haft det igår (kalas!). Var hos Annie på förfest. Världens finaste fyllekompositioner av Wedding song, No party, Defrag my heart o.s.v.. Helt enkelt så man vill ha det. Snurrade runt i stan sen och dansdansdansade. Man kan hålla på en evighet. Det får inte ta slut. Ögonblick man vill frysa och le åt.

Men när jag vaknat och satt min fot utanför mitt rum insåg jag att det här inte är någon bra dag.

lördag, februari 17, 2007

När kylan tränger på

Jag har sagt det förr, men jag kan inte låta bli att tipsa igen. Winter Took His Life, eller Susanna Brandin, gör enkla och fina låtar som passar utmärkt när man är på rätt humör. Två nya låtar ligger uppe på hennes myspace. De kommer från hennes kommande album You know what it's like to be alone and shut, som säkert kommer att införskaffas till min skivsamling.

fredag, februari 16, 2007

Tre dagar och tre nätter på tå över iskalla golv. Sccchhhh! Inte störa.

Det skramlar från köket. Fnitter studsar genom hallen och upp för trappan med den bruna heltäckningsmattan. De två rösterna smälter ihop, och jag vet. Jo, jag vet. De kysser varandra på munnen. Symbios. Vi två blir en och hela Gyllene Tider smäller upp hela sitt 100-årsjubileum på farstukvisten. Snart är middagen serverad. Tacos stekt på glöden.

Nere i köket är det nedsläckt. Ett litet värmeljus brinner i den där röda lyktan. Den där lyktan som under inga omständigheter får röras. Han deklarerar stolt sina bragder och meriter. Hon ler och vinkar med ögonfransarna. Lady och Lufsen-stämningen är påtaglig.

Efter avslutad middag intas soffan. Det är nu de börjar spela Flickorna på TV2 så högt att det börjar brusa i högtalarna. De vrider upp volymen mer och mer. Det tjuter i öronen. Outhärdligt, vasst och omkullblåsande.

Jag är bättre än min syster på det mesta. Förutom kärlek då.

Varför?

Jag skulle kunna sätta fingret på hundra saker. Peka med ett flottigt finger och göra ett rejält fingeravtryck. Trycka läpparna mot rutan och skrika. Göra fula märken och protestera.

Men jag gör inte det.

torsdag, februari 15, 2007

Knäckebröd och pop vs. Proppmätt och ingen pop

Dagens yrke: Skivrecensent.

Motivering: På mindre än 5 minuter lyckades jag komma upp i summan av nästan två studiebidrag på cdon. Jag kan varken utesluta Irene, Labrador 100, Cosequences, Samassadeur, Camera Obscura, Raymond & Maria eller någon av de andra. Hilfe bitte! Problemet skulle liksom bli löst om jag kunde få alla skivorna gratis hem i brevlådan och sen recensera dem.

Alternativa yrken: Skivbutiksägare eller musikläggare på radio. Eller civilingenjör. Men med tanke på att det tar 5 år att bli det och 10 år att betala av studieskulderna (minst) kan man ju glömma det.

onsdag, februari 14, 2007

Plast

Alla hjärtans ångestdag. Jag vill inte ha billig fejkmärkeschoklad, vissna rosor, fula nallar eller något sånt. Nä, det är inte det jag saknar. Det är just uppvisningsgrejjen som ger mig ångest. Kolla kolla! Jag är kär, har världens bästa partner och är JÄTTELYCKLIG! Kan inte alla som tycker om varandra visa sin uppskattning i vanliga fall, eller? Just nu koncetreras mängden plastkärlek till en sådan liten yta att den inte kan annat än göra mig äcklad.

Jäkla påfund.

Har försökt lära mig kassan på jobbet idag. Hrm. Vi tar det en annan dag va?

tisdag, februari 13, 2007

Tur att mitt kaffefilter är tjockare än många andras

Varför jag, "som har så många skivor och gillar musik", inte går runt och nynnar på låtar:

"Hahahaha, du ska bara veta att jag nynnar och sjunger. Det är bara det att jag försöker föregå med gott exempel genom att hålla tyst, eftersom du låter som en osmörjd dörr."


Rollen jag har skapat ligger långt långt långt bort från den jag är. Inget bra tecken. Inte bra alls. Jag insåg hur lite en del vet om mig. Det känns bara lönlöst att förklara.

måndag, februari 12, 2007

Häst

Haha, fjordingfrisyr är veckans ord. Helt klart.

Dagens I-landsproblem

Upplysningsvis: I vanliga fall är det en fördel att ha storlek 41 i skor. Idag verkar dock vara dagen då min fot-tvilling varit i farten. De apsnygga röda pumpsen fanns i alla storlekar utom träskfot/bautafot-storleken.

Om de bara visste...

"- Jaa, alltså jag har blivit såååå trött på det där med bloggar. Alltså, alla* skriver ju bara om sig själva hela tiden."

"Eh, ja.. ABSOLUT. Det är bara en fluga det där med bloggar. Eh.."



* Ebba von Sydow

söndag, februari 11, 2007

The smäck öf tuday

Dagens klister är helt klart Tom and Joanna. Kolla in Salut!Machaut på myspace eller slå en kik på deras snygga hemsida. Blås är ovärderligt pampigt och poppigt. Sitter som en smäck!

Filbunke

Solen skiner. Jag borde göra något. Först borde jag ladda om min mp3-spelare som är typ Made In Taiwan. Den försöker få kontakt med mig genom att visa kinesiska tecken som inte jag kan tyda. Jag kan inte ens tyda folks tatueringar, så varför skulle jag kunna tyda hela meningar från en stackars liten silverfärgad manick? När jag låtit datorn prata med den lilla manicken kanske jag kan springa en runda. Träningsvärken från förra veckan börjar släppa och ångesten över gårdagens chokladintag börjar tillta.

Efter avslutad förfrysning borde jag sätta mig med mitt projektarbete. Jag ska faktiskt bli intervjuad och komma med i tidningen (Låvajsa), så då måste man ju ha lite koll på läget. Herrejesus. Hela nästa och nästnästa veckas samtalsämne är alltså återigen: projektarbete. Känn ingen press Johanna, känn ingen press.

Substitut

De där dagarna då jag inte har någonting för mig, eller rättare sagt ingenting inplanerat, brukar jag ägna mig åt ytterst kreativ verksamhet. Det är skönt för själen liksom. Idag steg jag upp alldeles för tidigt och tog mamman, kameran och bilen och körde iväg till den där tanten. Fotograferade en del på vägen. Kom dit och åt några dagar gammal smörgåstårta och en liten fastlagsbulle med knappt vispad grädde till. Försökte återigen räkna hennes tavlor i matsalen, men lyckades tappa bort mig vid 74. Den vilda tanten skulle sedan fotograferas med blommorna hon fick i födelsedagspresent. Inte det lättaste ska jag säga. På alla korten ser hon direkt levande ut, med öppen mun, gestikulerande armar eller gungandes på sin gungstol. Inte alls så där stelt och tackkorts uppställt som vanliga tanter vill ha det.

Har även köpt physalisfrön till naturkunskapen. Det är häftigt det där med frön. Den svarta lilla lorten kan bli något grönt och friskt. Finns hopp för de även de minsta liksom. Och förutom det har jag promenerat. Hittade en av mina cyklar vid busshållplatsen. Den går fort fort fort och tyst. Det gillar vi. Och så har jag tittat på film. Och fixat lite med bandets myspace-sida. Jag har nästan glömt av känslan. Den trycks ner av annat. Imorgon ska jag sy. Substitut var ordet. Så länge saker går att ersätta fungerar jag.

lördag, februari 10, 2007

Vasst

Jag skickade in psykologiarbetet 23:59. När jag tryckt på knappen kunde jag se den lilla klockan i hörnet av skärmen nollställa sig. Imorgon ska jag fotografera blommor hos min mammas 75-åriga, samlande, fullständigt pillimariska moster. Hon har allt i sitt hus, och då menar jag ALLT. Förra julen lyckades jag räkna till 63 tavlor. I matsalen alltså. Antalet allergiframkallande ryamattor i den långsträckta hallen ska vi inte diskutera. För övrigt har hon en teckenspråksrelation med sin granne tysken, ger oss chokladpraliner i form av bananer med Vodka Gorbatsjov i och gillar att köpa röjsågar hos motorhandlaren i byn.

fredag, februari 09, 2007

De vågar inte se dig i ögonen

Innanför de lätt grumliga rutorna dansar folk. De står på borden, skålar och sjunger. Utanför fönstret sitter en liten blåmes. Den pickar lite på rutan, men ingen ser och ingen hör. Det kliar i ögonen och den lilla fågeln prekar sig i ögat med en klo. Det går av reflex, helt genom automatik, som om den vore van vid fingrar med mjukt skinn på.

Blåsmestårar syns inte så mycket. De är små, iskalla och silverklara. Den tar till flykten. Flykten från stan där alla är välkomna och ingen tvingas stå utanför. För blåmesar räknas inte. De är liksom inte någon.

Det var ett tag sedan, men nu finns den där igen. Den där känslan som ganger sönder. Efter sommaren, när tursitströmmen ebbat ut, är det dags. Det finns inga utvägar. Jag har försökt att ge allt och alla en chans.

Jag är färdig med Falkenberg.

torsdag, februari 08, 2007

Shake it

Ikväll är det studentfest igen. Jag har inhandlat blåa papiljotter och hårnät, plus att jag gjort diverse insamlingar av fula klänningar, strumpor och annat. Jag kommer bli en pensionär utöver det vanliga. Sen kan man ju bara tänka sig vad alla andra tänker klä ut sig till.

Tema: bokstaven P.

Blandband deluxe

När man inte vill skriva sitt psykologiarbete, som ska vara inlämnat 24.00 imorgon, gör man följande: sätter mediaspelaren på random och klickar på play. (Tack för tipset!).

How does the world see me?
Concretes- Say something new (Så tråkig är jag inte. Förhoppningsvis.)

Will I have a happy life?
Kent- Indianer (Kul. Verkligen kul.)

How can I make myself happy?
Concretes- Chosen one (Den dagen får vi hoppas kommer snart...)

Will I ever have children?
Bad Cash Quartet- Dirty days (Öh..?)

What is some good advice for me?
Kent- Revolt III (Dags att slita sig loss nu kanske?)

What do I think my current theme song is?
Hello Saferide- Saturday night (Okej, jag kan göra pinsamma saker. Men inte SÅ illa...)

What does everyone else think my current theme song is?
Håkan Hellström- Jag har varit i alla städer (Minsann!)

What song will play at my funeral?
Eric Prydz- Call on me (Vad i... hur kom den in i datorn?)

What type of men do I like?
Broder Daniel- Burn heart burn (Brinna och vara sig själv. Djupt. Me like.)

What is my day tomorrow going to be like?
Niccokick feat. José Gonzalez- I want you back (Ajdå.)

Why am I here?
Blocparty- Two more years (Jag vill inte dö så snart. Hilfe.)

What will people remember me for?
Guided by Voices- I am a scientist (Snälla, kan det bli värre?)

What song will get stuck in my head tomorrow?
Gary Jules- Mad world (Imorgon kommer en bli en dag av eftertanke, jag säger då det...)

Are there people outside waiting to take me away?
The Libertines- Music when the lights go out (Jag ska ut ikväll, så visst.)

What will this year be all about?
The Ark- Calleth you, cometh I (Ett år att minnas i alla fall.)

Who loves me the most?
Hello Saferide- My best friend (Hahahaha, det är fan för bra för att vara sant. Damn, I wish I was a lesbian.)

What am I most proud of?
The Strokes- Take it or leave it (Okej?)

What do I regret the most?
Wheatus- Teenage dirtbag (Sant.)

What is my deepest darkest secret?
Afrodite-Never let it go (Ojojoj, återigen: Hur kom den här låten in i vår dator? Min innersta hemlighet är alltså att jag aldrig släpper saker? Or what?)

What do I want to be when I grow up?
Vapnet- Rådhusgatan (Jag inte förstå någonting.)

What would I spend a million dollars on?
Suburban Kids With Biblical Names- Funeral face (Någon allvarlig stackare, höhö.)

Der Polizei

Igår var jag arg. Jag var så arg att min handväska åkte med min kära mor till hennes arbete på ett sjukhus 4 mil härifrån i morse. I min handväska finns allt jag äger (nästan i alla fall). Förlamningen total. Lyckades hitta lite extranycklar här och var, men plånboken är i princip oersättelig. Särskilt mitt körkort.

Jag har mer och mer förvandlats till typen som tar bilen till skolan. Det känns liksom så lagom kul att sätta sig på en buss som går hemifrån klockan 7 på morgonen och som kör kring varenda liten håla i hela kommunen. Sen går hela dagen och man sätter sig på bussen som susar förbi varenda liten håla och som (om man har tur) är hemma runt 5. Minst två värdefulla timmar går åt till att vänta på buss/åka buss/ta sig till och från buss. Med Bajlen är det enkelt. Hoppa in, kör iväg och tjäna minst en timma.

Men hur blev det med körkortet då? Nej, jag fick helt enkelt köra till skolan körkortslös. Kom fram till, i rådgivning av en klok pappa, att sannolikheten för att bli stoppad av polisen inte skulle vara så stor. He he.

He he.

Polisbuss [check]
Förföljd av polisbil [check]


Som tur är ser inte små golfar så misstänkta ut.

tisdag, februari 06, 2007

En kommande Aprilhimmel

Visst fan lever jag. I alla fall ibland. I helgen levde jag. Då levde jag nog mer än vad jag gjort på två månader. Igår levde jag också tror jag. Lyckades ta mattekurs-betyget med en nypa salt och inte bryta ihop. Insåg att världen inte rasar ihop för att jag inte vet hur man hanterar cosinus och hans polare. Och det finns drömmar i mitt huvud. Idealbilder av ett liv. Jag ska försöka. Jo, jag tror det. Kanske kan jag få ner det här. Kanske.

Det finns drömmar om en plats där jag kan susa över gatorna med gitarren på ryggen. En mysig liten lägenhet med citroner i köksfönstret och en tant på samma våning som jag kan fika med på söndagar. Hon bjuder på varma bondkakor och rabarbersaft och frågar mig hur det går med orkestern som spelar indisk pop. Jag frågar henne om hon dansat med Gösta som bor i huset mitt emot. Jo, visst har hon det. Stilig för sin ålder är han visst. Den lilla tanten tittar på mig med sina djupblå ögon, ler och säger: Vem är det?

Tre kaksmulor har lagt sig på den vita duken. Han tittar ner i bordet. Lite blygt höjer han blicken och ser mig rakt i ögonen. "Kom så går vi, jag tar dig härifrån", säger de. Vi går ut från det lilla caféet och fortsätter längs gatan.

- Han är lång. Och rufsig i håret. Helt enkelt väldigt stilig för sin ålder.



Någon gång.

måndag, februari 05, 2007

Manchester

Har ni missat Alf? Inte för att han spelade in sina låtar igår, men jag gillar honom. Fint gitarrplock och stundvis vassa texter.

söndag, februari 04, 2007

Deserve

Jag hann knappt gå och lägga mig innan det var dags att gå upp igen. Det här har varit en bra helg. Riktigt bra. Helskön kväll igår (hur är det att jobba på reningsverk+ vem lyckas vinna, den i toalettstolen tappade, kameran i tombolalotteriet på rasten?) och 3 inspelade låtar idag. Håll utkik, det kommer snart en myspace-sida!

lördag, februari 03, 2007

Suburban Kids With Biblical Names - Loop Duplicate My Heart

Visst gör det ont när knoppar brister

You've got a party to go to

Det här ska bli en bra dag. När jag har fått en del av plugget överstökat (labbrapport om lila mojs, varför finns jorden ur en vetenskaplig, men troligtvis, mycket filosofisk synvinkel och hur man bäst tar hand om stackare med panikångest) blir det fest i den gula villan in the middle of nowhere. Än så länge kommer det tre personer. Hrm. Det är ju faktiskt bättre än inga alls. Å andra sidan är klockan bara knappt middag.

fredag, februari 02, 2007

Kapitel 1: Att bota typ allt

Instruktion: Ta fram sprutan (stor, rostig och gammal? gut!). Gå in på den här, den här eller den här sidan. Förminska fönstret så att du bara ser mediaspelaren i högra hörnet. Ställ dig ungefär tre meter från datorskärmen. Förbered dig mentalt och fysiskt genom att banka dig själv på låren i skön Kajsa Bergqvist-stil. (Se dock upp så att du inte trycker in den stelkrampsförpestade sprutan i benet). Ta ett par graciösa steg mot datorskärmen och pressa nålen mot mediaspelaren. Sug ut så mycket du kan av innehållet, allt ska med!

När du fångat upp det mesta av innehållet är det bara att trycka in sprutan i valfri ven. Antagligen får du en omdelbar verkan. Hjälper mot det mesta faktiskt.


Tips: Har du en gammal skärm från guldåldern -95 och svårt för att tränga igenom glaset? Eller spricker hela skärmen så att innehåll rinner ut över diverse USB-sladdar, kulspetspennor och obrända skivor? Ett Anna Tjitjerova-hopp i ansatsen kan avhjälpa problemet.

Avsaknad av kreativitet, utmaning och människor

Jag behöver nervlugnande just för tillfället. Har spenderat två dagar i ett laboratorium. Hemska, frätande kemikalier, tusen formler och säkerhetsföreskrifter. Har bott hemma hos överhuvudet själv och hans kyckling till fru. En liten kyckling som kanske är ganska vettig egentligen, men som har blivit så nedbruten och hackad på att hon bara darrar och springer runt i oordnade mönster.

I naturvetenskap räknas de lilla. Molekyler, sammansättningar och samband. Jag klarar det helt okej. Ibland riktigt bra. Men jag håller inte med de lärda. Det finns faktiskt viktigare saker. Det finns så väldigt mycket viktigare saker.

Så vad gör man då? När man blivit bjuden på två dagars mat, boende och privtaundervisning? Man ljuger. Man säger att man tänker satsa på något av det viktiga. Självklart. Ehh.. självklart ska jag plugga kemi. Eller biologi.

Sanningen är att jag inte hade stått ut. Det hade känts så meningslöst. Fullständigt omotiverande.

Chose your conflicts

Jag är en ganska hemsk person ibland. Springer alltid in i tunnlar jag inte kan ta mig ur. Jag springer ju ganska ofta in i tunnlar. Gör gissningar, chansningar och hoppas. En del har öppningar, en del är upplysta, andra är bara helt igenbommade.

När jag träffar nya människor försöker jag alltid vara öppen, vänlig och intresserad. Alla förtjänar en chans på något vänster. Och när man ger någon en chans kommer man oftast varandra lite närmre. Jag lär alltså känna många människor hyfsat bra. Inget fel med det, men olika människor har sina filter på olika nivåer. Många filtrerar direkt. Hej då, adios!, jag tänker inte lära känna dig. Eller så är man som jag. Lär känna folk och inser efter alldeles för lång tid att man vill sätta personerna på en fiskebåt på väg till norra Ryssland.

Klyftigt. Heja mig.

Och när jag vill börja sortera har de redan sorterat färdigt.