Isbrytning

Nar jag vaknade i morse oppnade jag mitt hogra oga. Jag stangde ogat och dromde en stund till. Vanster oga oppnades. Efter en stund insag jag att jag lag insurrad i tva fleecefiltar i det vita lilla rummet i lagenheten. Jag oppnade bada ogonen, och med ens visste jag precis vad jag gjorde igar kvall.

Jag tog mig ut till koket. Klockan var sakert narmare tva pa eftermiddagen. Det ar sa typiskt mig att dromma bort en dag. Jag tog ett av applena i fruktskalen. Ett rott krispigt apple. Plastpasen fran Tesco upplyser mig om att applena ar av sorten Braeburn. I cd-spelaren: Radio Dept.- Strange things will happen.

Igar drack jag whiskey. Igar gick vi till en open mic. Det var inte manga skottar pa puben, men jag kunde inte rakna dem. Precis innan stagning stallde sig en blond froken med rod kofta framfor mickrofonen pa puben. En lanad Bluebellgitarr och ett rum med folk. Hennes dialekt ar svarplacerad. Den paminner om skottska, men ibland bryter nagot helt annat igenom. All blickar pa en

enda

punkt.



Det finns manga kickar i livet. Den har var nog en av de battre jag varit med om.

Sedan blev allt lite mer overkligt. Folk kramade mig, nagon sa att den nastan foll av stolen och nagon kom med forslaget att vi ska aka till Glasgow och repa.

Gashuden pa mina armar vagrar att ge med sig.

Attans

Pa Elm Row har de rabarber. Rabarberkram ar guld mina vanner. Mumma!

Om natten II

Det hander ratt ofta att vi gar till Cabaret Voltaire. I sondags gick jag, Kieran och Daryl dit for att se I Was a Cub Scout. Dessforinnan at jag haggis.

Haggis ar nagot man bara ater, man funderar inte pa vad det ar i. Det ser ut som potatismos, rotmos och kottfars. Lat oss saga att det ar det.

The Foals- Hummer

Pa nolltid har de hamnat pa allas lappar. Om det inte vore for ett antal hinder hade jag sett dem nar de var forband at Bloc Party.

Hur som helst: kom ihag namnet.

Om natten

Min kopp med peppermint tea var nog ratt kall. Jag kom pa mig sjalv med att sitta pa den roda soffan i koket med blicken pa vaggen. Huvudet nagon helt annastans.

Jag tog bus nummer 12 fran St Andrew Square ner mot botten av Leith Walk. Den vinroda dubbeldackaren stannar vid ett rodljus. Min spegelbild i rutan. Plastpasen fran Sainbury's klirrar pa golvet. Nagra vandar sig om och tittar. Bussklockan ringer och jag kliver av. De inre delarna av Leith skulle, av dem som bor dar, beskrivas som mangkulturens centrum. Manniskorna pa George Street skulle aldrig satta sin fot har.

Efter att ha traskat pa genom de dunkla gatorna kommer jag fram. Upp for trapporna till en vindrod dorr. Innanfor dorren kanner jag, i princip, ingen alls. De flesta ar runt 30, jag ar definitivt den yngsta och blondaste personen i de stora lagenheten. I koket star en massa manniskor och pratar om plockmaten pa bordet. Jag pratar med bandmedlemmarna i Sabai. Basisten med getskagget. Den polska tjejen som sakert var 185 cm over heltackningsmattan. Jag dricker vitt vin och gar genom den langa hallen till vardagsrummet. I vardagsrummet har en DJ stallt upp ett helt artelleri av hogtalare. Intill vardgsrummet finns kontoret. I kontoret roker man hemmarullade cigaretter. Jag dricker cider och pratar med en pubagare. Min jobbarkompis med munspelet, som bjudit in mig, sager att nu borjar det snart handa saker. I kontoret roks det joint.

Innan jag hunnit blinka: ol i vinglas, djupa diskussioner om sovmorgonar och vild dans till 80-tals funk.

Lite senare sitter tre personer pa en obaddad sang. Ett munspel, en gitarr och en trumma. Sist jag spelade med nagon annan var i september. Hur som helst blev basisten med getskagget, som spelade trumma, alldeles for patrangande. Jag gick till vardagsrummet. En barfota landlord med uppkavlade byxor ligger pa golvet och verkar vara den mest paverkade i hela lagenheten. Jag rycker till mig mina saker. Sager hej da till manniskor jag inte vet om jag kommer att traffa igen. Nere pa gatan tittar jag mig om. Inte en manniska.

Jag tittar ner i min tekopp. Leith vilar pa manga hemligheter.

Februari

Skrot

Dags att lamna indierna pa internetcafeet och strutta ivag mot gymmet i Meadowbank. I forrgar fick jag enorma behov av att trana fotboll. Ett rullband fick duga. Igar fick jag lust att spela beachvolley. Lite vikter fick duga.

Dagens?

Inte ar det curling i alla fall.

ABC

Det finns nog inte mycket som slar att se ett riktigt bra skottskt popband i sin hemstad. Till en borjan tror man att Tracyanne Campbell ar den skottska motsvarigheten till Marit Bergman. Tva sekunder senare inser man att det vilar en svarta over frontfiguren i bandet som inte Marit har. Hur som helst klar det henne och bandet. Det far musiken att bli lite mer jordnara. Publiken lyfter konserten under latarna med lite mer tempo, som Lloyd, Im ready to be heartbroken, Let's get out of this country och If looks could kill.

Vackert som bara den.

Turistfallor I

En man av utlandskt ursprung kom in pa cafeet dar jag jobbar. Han talade om att han letade efter en gata vid namn Cock Burn Street. Mannen han knappt ga utanfor dorren innan de tre skottarna bakom disken viker sig.

Jag har bott pa gatan under en manads tid. Det ar plagsamt manga som vill veta din adress, tro mig.

Sa for att skottarna inte ska stoppa dig i turistfacket direkt, folj foljande direktiv:
1. Stoppa groten i munnen
2. Tank dig att du bredbent, med kilten pa hofterna, rullar upp mot en pub i Old Town for att se en rugbymatch.
3. Nar nagon fragar vilken gata ni star pa svarar du: Kogbon Street

Det var ett meddelande

"Alla borttappade poliser ombedes ga till informationsboxen utmed Royal Mile dar mamma vantar"

Ibland tycks landet Sverige valdigt avlagset

... men ibland ligger det bara runt hornet.*


*Det finns ett svenskt cafe, en svensk bar och en svensk resturang i Edinburgh. IKEA ej medraknat.

Ett foto pa min vagg

Sa har i efterhand inser man att min van Eva nog levde i en logn. Vi trodde att vi varldens basta team, medan hon nog mest bara (bokstavligt talat) ville springa darifran.

Fyra blev tre. Vi har sorjt ett tag. Ramat in de fina minnena.

Men jag har ju i alla fall Broderna Macchiato kvar. Det ar ju inte fy skam det.

Bloggbajs

Bloggen hatar mig. Eller atminstone alla bilder jag forsoker lagga upp. Dags att ta till med hardhandskarna.

Edinburgh 6/2

Eftersom det kanns som mer an hundra evigheter jag uppdaterade bloggen, tankte jag att ni skulle fa folja med mig genom min lediga dag. (Sightseeing at folket!).

Jag vacktes 10.30 av nagon fran kommunen ringde. De ville ta en titt pa denuckna ledning pa toaletten. Min yrvakna whiskeyrost var sakert mycket charmerande. I vantan pa att kommunsnubben skulle dyka upp tog jag kort pa frukt. I bakgrunden: basilika.

Kommunsnubben kom och gick. Jag lagade korvstroganoff. Begav mig sedan mot centrum.

Av nagon anledning verkar de ha vant hela Princes Street Gardens upp-och-ner. Hur som helst fanns det anda en del duvor att jaga i de ovre delarna av parken.

Tittade pa utsikten vid George IV Bridge och skramde folk med kameran.

Av nagon anledning slutar det alltid har.