Språngmarsch

Det är inte kul att bo bakom en sten i en skog 4 km från busshållplatsen. Särskilt inte när man kommer på att det inte finns någon hemma mer än jag och Matilda, att det är alldeles för halt för att cykla eller ta moppen och att det ända sättet att ta sig ifrån ingenstans är att gå. Det tar tid att gå. Särskilt om man vill tjäna en kilometer och ta genvägen. Det blev helt enkelt en 3 km lång språngmarsch med tunga snökängor. Jag tror inte att jag ska göra lumpen. Språngmarsch är verkligen inte min grej.

Sen kom jag i alla fall med bussen till Ellen. Snö, Sunes Jul och lussekatter är mys. Dessvärre var jag något tankspridd när jag skulle ta bussen tillbaka. Inte lätt att hålla reda på allt. Helt plötsligt stod bussen på andra sidan vägen, fast lite längre bort. Återigen en jättefin språngmarsch inklusive armviftning. Men man förgyllde väl i alla fall busschaffisens dag, för han såg rätt glad ut.

Kanske ska kolla lite på Kopps. Den är bra, fast jag har redan sett den på tok för många gånger. Just nu lyssnar jag på Johnossi. Helt underbar platta.


That's the way it goes
that's the sound of your feeling inside
a lonely verse
a lonely girl
let this be your light


Måste ta tag i historiahelvetet någon dag. Det absolut sista jag gör, sen får det vara bra. Historia är inte kul. Inte inspirerande någonstans faktiskt. Särskilt inte på jullovet, det är heligt.

Snö

Otroligt kass början på den här dagen. Kommer in i sovrummet för att mycket stillsamt ladda min mp3-spelare med lite musik. Råkade visst väcka pappsen som blev.. lite arg. Hatar när folk är arga, särskilt på mig. Han hotade dessutom med att jag skulle få gå från busshållplatsen. 4 km (500 mil i snön). Tur att argheten gick över. För även om min gitarr inte är särskilt tung, så snöade det ändå ganska mycket.

Blev inte så mycket repat idag. Men det var kanske lika bra det, snöbollskrig är bra för själen. Musik är också bra för själen. Skivorna kom på posten idag. Hellacopters- Rock & roll is dead är en fullständigt underbar platta. Kom även Johnossis platta, Laakso- My Goods och Håkans nya.



Kan jag gå med dig hem från bussen
Kan du möta mig på bänken
där vi delade den första folkölen

Heligheten

Jag är trötto. Inte mycket mer att säga. Sitter och väntar på att mina skivor ska komma, vilket antagligen blir imorgon eller dagen efter i morgon. Dagen efter dagen efter i morgon är det nyårsafton. Tur att Malin räddade mig, annars hade jag fått sitta hemma hos grannarna som vanligt.

Ska byta den fruktansvärda nattsärken jag fick i julklapp. Tanke var god, men bäbisblå och sidenband är inte min grej. Ska köpa pärmar till alla mina papper med ackord och texter. Får nog bli ett register till den Heliga pärmen också. Ordning och reda på heligheten.

Förresten är min hosta ganska otrevlig. (Åhåhjaja, nu börjar jag snart låta som farmor). Var tvungen att avbryta ett telefonsamtal, vilket jag tycker var väldigt otrevligt gjort av mig. Men vad gör man inte när man håller på att kvävas?

Jesusbarnet på en tistel

Sista dagen. Äntligen äntligen jullov. Problemet är att det alltid blir ett så platt fall efter julafton. Hatar det. Ska försöka hålla uppe glöden efter jul också, men det brukar bli svårt. Idag var det julavslutning i alla fall. Julklappsbyte är ju alltid väldigt trevligt. Fick en hel hög med fint tingeltangel från krumelurerna.

Nu i eftermiddag har jag och pappa kört/gått runt i skogen i två timmar för att hitta granar till oss och farmor. Nostalgi på hög nivå! Kommer ihåg när vi var små. Det var snö ute. Jag hade mörkblåa vantar med tre små bollar på. Pappa drog oss i pulkan hela vägen upp till skogen. Sedan sågade vi av en gran med sågen vi alltid använt, trots att pappa säger att vi ska skaffa en annan till nästa år för att den är så slö. Nysågad gran är juvligt. Det luktar skog och jul. Den där trevliga känslan av välbefinnande sprider sig i magen. Julen är mysig så länge man slipper stressa och ruinera sig genom att köpa dyra julklappar. Och så länge man slipper bli påminnd om sådant som man inte gillar. En del försöker göra sig konstant påminnda om att de existerar, t.ex. genom att skicka julkort med ord om att man hoppas att allt är bra. Det är tomma ord som egentligen inte betyder något alls. Varför överhuvudtaget göra sig besväret...

Efter jul ska jag lägga pengar på skivor. Många skivor. Har lyckats genomföra en lillasystersponsring (hehe).

Puss hej leverpastej

Stjärnor

Laakso- Long Beach
four o'clock in the morning, walking
singing songs meant just for me
and the full moon lights the night
pale jungle comes to life
by the shooting star I wish
this to last forever on
at a shooting star I wish
this to last forever on

Jag såg en stjärna falla när jag cyklade till bussen i förrgår.

Flying Dandruffs feat. Son of a lastbilschaffis

Har en teori ang. vårat bandnamn. Folk tycker att det låter jätteproffsigt. Flying Dandruffs är ju skitcoolt. Sen får de höra vad Dandruffs egentligen betyder. "Har ni mycket mjäll eller".. Och nej, vi har inte mycket mjäll. Matildas variant på varför vi heter Flying Dandruffs är att vi skulle ha mycket hårspray. Men vi är nog inte så stora hårsprayfreaks. Min version är att vi helt enkelt rockar så sjukt mycket att folk bara vill headbanga hela tiden. Och då flyger det mjäll. Mycket mjäll. Kommer sakna Mimmi jättemycket på repen nu. Men det får bli Flying Dandruffs feat. Son of a lastbilschaffis så länge. Det går ju bra det med!

Allt känns lite grått just nu. Man existerar inte riktigt. Går runt i den eviga dimman och väntar på att man ska se ett ljus någonstans. Örk. Men någonstans är jag ändå lite glad. För första gången på sjukt länge inser jag trivs att jag med alla mina vänner. Jag behöver inte längre sätta citattecken på vänner för att markera något. Man kan sluta låtsas. Det är på riktigt. Ni är unika och sjukt viktiga!

Vardagsdramatik

Känns som om jag har grus i ögonen och blyklumpar hängandes i ögonfransarna. Vilket privilegium. Men så kan det bli om man är uppe hela natten med en alldeles för tajt klänning och alldeles för mycket spray i håret. Känner mig som Fröken Svår, har ont i huvudet och tror jag skulle behöva lite mer vardagsdramatik.


Det sas på radion "Tidsvis uppehåll i Svealand"
Hon tänkte uppehåll är bra men inte nog
Jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring
Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit
Står och tutar nere på gatan, bakom rullgardinen
Lars Winnerbäck- Någonting större

Nervryck

Åhhejochhå. Idag fysik. Idag håltimma x2. Idag kemi (håltimma resterand kemilektioner, förutom onsdagar). Idag ensemble. Idag ensemble var väldigt väldigt svårt. Jag ger upp det där med andrastämma. Dessutom var två sjuka idag, så vi körde lite annat. Fast jag diggar min grupp sjukt mycket. Sen köpte jag den där sjalen som matchar min klänning. För imorgon är det ju nobelbal! Båda musiklärarna ska nog spela på nobelbalen, vilket resulterar i ledigt från ensemblen på fredag. Börjar runt halv två. Lite göttigt ändå. Är på ett väldigt musiklyssnarhumör idag. Mer än vanligt alltså.

• Big Star- Thirteen
• Håkan Hellström- Tretton (Cover på thirteen)
• Kent- Vinternoll2
• Håkan Hellström- Minnen av aprilhimmlen
• The Darkness- Love is only a feeling
• Johnossi- Man must dance (Thanks Annie!)
• Tiger Lou- You can't say no to me
• Sahara Hotnights- Hot night crash (Flying Dandruffs variant får mjällen att lyfta)
• Razorlight- Somewhere else
• Moneybrother- Blow him back into my arms
• u.s.w...

Oh my god. Oh my god. Shaking. AAHHHHH!

The Band

På torsdag är det nobelbal. Idag har jag varit i skolan, ätit kanelgifflar och repat med mitt älsklingsband. Synd att Mimmi åker iväg i jättemånga veckor nu bara, hon är den bästigaste trummisen! Vi andra är också bästigast. Framförallt ihop. För det går bättre och bättre. Nu ska mamma sätta upp håret på mig.

Puss haj!

God dag söndag

Söndagar var förut en mellandag. Sista dagen innan vecka sätter igång igen och sista dagen på ledigheten. En ganska tråkig dag helt enkelt. Men nu, äntligen, finns det något trevligt att ägna sig åt. Att repa på söndagar är faktiskt ingen dum idé! Fotbollsträning innan också. Sex pers är i och för sig lite klent, men kul som skam var det.

Nu är mostrarna här. Mamma fyller 40 imorgon, hon har fått en blå resväska av dem. Kanske blir det Egypten runt påsk? Hoppas hoppas.

Bra förebild?

Gaaaah. Hata hata hata den förbaskade hemska tidningen Veckorevyn. Har slutat prenumerera på den för väldigt längesedan, men den envisas i alla fall med att dyka upp i brevlådan. Flinkeberg (som var chefredaktör innan) må ha haft konstiga idéer, som att lotta ut skönhetsoperationer t.ex. Men Ebba från Sydooooowwff (den nya chefredaktören) får mig att vilja köra hela Veckorevyns upplaga i en pappersstrimmlare. För det första: På framsidan står fotomodellen Anine Bing iklädd en rosa underklädeskreation. För det andra: I tidningen kan man läsa om det bästa GI-godiset. "Så att du kan äta så mycket godis du vill till jul". Fattar inte fröken Syydoowwwf att man inte kan ha ett sådant reportage i en tidning som nästan enbart riktar sig till tonåringar?!? Fattar de inte att det finns folk som faktiskt följer sådana här dieter? 13-åriga tjejer svälter sig och använder alla kändisarnas konstiga dieter. De svälter sig till döds, blir olyckliga, skär sig och gud vet vad. Inte för att det här är enbart Veckorevyns fel (det är alla andra hemska tidningars fel också), men de kan ju åtminstone göra ett litet försök att vara bra förebilder. Deras dubbelmoral får mina ögon att ploppa ur sina hålor. Usch. Fy fan.


Ensemblen idag var en väldigt konstig lektion, otroligt ironisk. Vi hann helt enkelt inte börja spela, p.g.a. en massa saker:

• Lenas bas saknade en sladd
• Glapp i sladden
• Någon ville jävlas och hade stämt om min gitarr så att E-strängen var ett C. Alltså ingen organiserad stämning, utan bara hoppsan hejsan. Johans gitarr var stämd på samma vis. Det tog en halvtimma för läraren att stämma om gitarrerna.
• Lenas bas var också omstämd helt och hållet. Sedan råkade Alvis bända sönder en bassträng.
• Erik (läraren) tar sönder en sträng på Johans gitarr. Och samma igen. Och samma igen.
• Det gick alltså hela 4 strängar inom loppet av 2 timmar.

Men någonstans i allt kaoset med strängar och sladdar så var det ändå lite trevligt. Ensemblefolket är trevliga. Jag gillar dem. Innan spelade de 13 från Håkans nya platta. Den 28:e december kommer den. Åh Håkan! Men nu får det bli historia en stund.

Puss hej!

Trötto

Jag är trötto. Jag måse läsa bajshistorian. Jag har använder bara samma meningsuppbyggnad. Jag gillar inte historia. Jag gillar snö.
Puss hej

Ta da!

Glömde ju bilden. Åhh lilla Elis!

Love is only a feeling

Hej världsrymden! Hej alla som tjuvläser min blogg! (Det gör jag också, tjuvläser andras bloggar alltså). Jag är helt sjukt förkyld, och det är väldigt synd om mig. Fast jag är glad ändå. Shoppade med Ellen i Halmstad igår, är hög sedan dess. Shopaholic, can't avoid it. Kan ju alltid göra en liten lista på vad jag köpte igår:

• En brun t-shirt
• En brun zip-jacka med turkosa kanter
• En randig halsduk
• Nobelbalsskor. Svart sandalsaker med klack. Aj aj aj.
• Lite smink
• Underkläder
• En stickad öhum.. väst kanske man kan kalla det?
• Julklappar till päronen, mini me och Malin
• Ett grönt halsband

Vilken dag alltså... Tågresan hem var klart mest spännande. Först skulle jag köpa tågbiljetter åt oss. Stoppade in mitt kort, och vips kom det ut en biljett. Mannen före fattade inte svenska och hade inte lyckats betala sin biljett. som tur var kunde han betala biljetten som jag betalt åt honom. Kunde ju lika gärna varit så att jag stått där med en ungdomsbiljett till Göteborg som jag inte kunde göra något med. Sen, väl på tåget, får man erfara ett inte allt för trevligt, smått rasistiskt och hatiskt gräl mellan två män. När vi kommer till stationen får man dessutom uppleva att Falkenberg inte direkt är den säkrsate platsen på jorden. Droger och hemlöshet gör inte direkt området runt stationen till ett område man vill gå runt på ensam.

Struntar i fotbollsträningen idag. Smällar man får ta helt enkelt. Sitter och lyssnar på The Darkness och producerar snor istället. Tänker på att jag faktiskt är ganska glad i alla fall. Har fixat några av de största värdlsproblemen i min egen värld. Som t.ex. nobelbalsdate. I fredags var det julspex. Vissa delar var väldigt klockrena i mitt tycke, särskilt startpaketen till alla som ska börja estet. Estetus Rokus: Ett par converse, ett par chäip monday jeans, en bandtröja och två förpackningar hårsspray. osv.. Äh, gud vad jag svävar ut. Tillbaka till världsproblemen. Kemiprovet gjorde jag i fredags gick nog dåligt (2 fel, ÅH NEJ min värld krackelerar fullständigt). Nu var jag dum. Inte göra narr av dig själv. Ett annat världsproblem är julklappar, vilket jag redan börjat fixa. Har även dåligt samvete för att jag inte pratat med min älskade stratakopia på två dagar. Får nog ta tag i det nu. Kanske öppna fysikboken lite, men bara lite.

Puss hej leverpastej

De afrikanska vantarna

Redan torsdag. Hinner inte med att tänka innan veckan är slut. Hmm.. vad har jag gjort idag då.. Vaknade som vanlgit upp. Försökte ignorera klockan, tryckte på snooze, vaknade 10 minuter senare (i chocktillstånd), sprang ner till köket och åt frukost, stressade som ett idioto för att komma iväg på cykeln med den aptunga jättejättestora fotbollsväskan. Sen funkar inte cykellampan. Hinner inte byta några batterier (3 minuter innan bussen skulle gå). Lösning: cykla 800 meter förbi kohagarna och skogen och myrstacken i totalt mörker. Man får helt enkelt gå lite på måfå. Det bästa är att se det hela positivt. Jag menar, man kan ju inte se de 8 vildsvinen när det är kolsvart.

Matten på morgonen, sedan håltimma. I ren uttråkning inledde jag och Alvis sms-terror på folk, eftersom det är gratis sms för alla med Telija. Efter det någon konstig fisklåda med rökt lax som krydda ovapå (max 3 %). Tycker allt att de kunde haft torskfisken som fanns under som krydda istället. Hmpf.

Sen svenska. Fick inte gjort så mycket direkt.. Sedan kom Magnus på den genialiska idén om Fårets hår. Om man skulle platta ut det så skulle det räcka till att göra stickade vantar till ett helt afrikanskt land. Det tycker jag var bra sagt. För övrigt tycker jag att Flogging Molly äger sönder det mesta, julgardiner är fula och att raggsockar är bra. Nu ska jag äta pannkakor.

Orka

Gud vad surt det är. Även om det finns så mycket värre världsproblem så tenderar mina problem att bli ganska stora i min lilla värld. Öööruk. Orka med världen.

Frost

Okej, nu är jag lika naturromantisk som jag brukar vara. Men frost är sååå underbart! Blir helt upprymd när man lyckas göra rökmoln med munnen och det knastrar under fötterna. Enda felet med den här morgonen, förrutom att jag som vanligt fick cykla som om jag cyklade Tour de France, var att batterierna i mp3-spelaren tog slut. Just när man sitter på bussen och svävar ut i en av de mest underbara dagdrömmarna bryts stämningen av ett schprak. Eller ett knaster, eller kalla det vad du vill.

Lite nostaligisk. Synd att det inte blev någon kalasturné i år. Marit Bergman, Infinite Mass (Ja, faktiskt), Melody Club, Di Leva, Håkan (Fast han fick man ju se ändå), Winnerbäck (Han också) och hela altet. Vill ha sommar. Vill ha fästningen. VILL HA KONSERT!

Ensemble idag. Går bättre och bättre faktiskt. Blåste fullständigt omkull hela publiken sist med I feel good. Det var en ganska trevlig upplevlse. Idag började vi på Ain´t no mountain high enough. Den var tydligen lite klurig på piano, så det fick bli Basket Case så länge. Men Green Day slinker ju ner de också. Det enda negativa med ensemblen är att den är väldigt självförtroendehämmande. Just när man byggt den där trevliga lilla auran som gör att man kan slå ifrån sig småsten får man ett helt klippblock i huvudet. Du blir platt. Väldigt platt.

Imorgon är det das grosse Pensionärspartaj. Save me, please save me. Mammsen fyller 40 och morfar 120. Det kommer nog nästan 120 pers till den där lilla bygdegården i skogen. Morfar yrade runt och förbjöd mamma att använda de blåa servetterna och ljusen, för moderatigt. Mamma har nog snart migrän, morfar kommer få en hjärtattack. Nej, snälla Johanna, säg inte så. Man vet aldrig när ironin slår till. Nu ska jag falla in i min lilla gitarrbubbla.

Puss hej!

Smälta in

Nu jävlar ska jag bli alternativ. Nu ska jag synas. Nu ska jag skaffa mig en speciell stil, och varför inte börja lyssna på kent? Ungefär så tänker alla. Plötsligt blev det hela inte så lyckats. Plötsligt blev alla som Dom andra.

Allt visar bara på att människor i själva verket inte är så självständiga och individualiserade som de tror. Människor är flockdjur. I en flock gäller det att smälta in, men att samtidigt synas. Det är i våra desperata försök att smälta in/sticka ut på samma gång som vi blir lika varandra. Är det kanske det som gör oss till människor?

Dock måste jag säga, att även om alla vill vara annorlunda. Eller ja.. Många vill det i alla fall. Så kan ingen modedetalj eller fluga i hela världen få två individer identiska. Nu blev det jobbigt och djupt, jag vet. Sån är jag. Var bara tvungen att avreagera mig lite över världens ytlighet och om de stackars människor som sedan många år tillbaka lever i denna värld som flockdjur. Inte för att de valt det, utan för att det bara blev så en gång. Men det finns nog någon mening med det också. Tar det en annan gång.

Flying Dandruffs

Okej, nu har jag skrivit det där på väldigt många ställen. Flying Dandruffs alltså. Men shit vad kul vi hade idag! För er som inte hänger med riktigt så har jag och liten hög andra personer startat ett band. Vi har repat en gång, har en mysig men stökig replokal och potential. Det här är coolt. Ohwow!

Iskristaller

Nu börjar det bli dags att fundera ut vad man gjorde förr. Just det ja, då man hade ett liv. Men nu börjar det komma tillbaka så smått. Måste hitta på nått att göra.

I morse var det alldeles undebart frostigt ute. När man andades ut bildades ett fint rökmoln. Ahh... Allt blir så enkelt. Jag gillar hösten/vintern. Men inte slasket. Det tenderar att bli alldeles för mycket blöta sockor och hala löv.

Nu har jag bestämt vad jag kanske ska göra ikväll. För när man har ett liv så gör man impulsiva, nästan inte planerade saker. Kanske i alla fall. Så det blir nog spela gitarr, prata i telefon, leka datornörd och glotta lite på någon fetmadokumentär på tv.

Fågelkrock

Aj aj aj. en stackars liten fågel flög precis in i fönsterrutan. Den blev nog lite lätt groggy. Som tur är flög den iväg från rhododendronbusken precis. Jag är inte bra på det där med hjärnskakningar hos fåglar.

Håkan Hellström- Nu kan du få mig så lätt
Dom är uppe på taken
Alla är högt över staden
Sommaren snurrade fort
När vi bara snödade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Shoreline

Idag har jag gått i skolan. Som alla andra dagar. Utom lördagar, och söndagar. Och julafton. Och pingsten, påsken... Och höstlovet. En ganska vanlig dag med en del trevliga inslag. Fylldes av hösthimmlen när jag cyklade hem. Var tvungen att springa min vanliga runda med Håkan i mp3-spelaren. Fast det är lite läskigt när man vet att det finns vildsvin och älgar i skogen. Men då är det bara att sjunga och knaka lite.



Anna Terheim/ Broder Daniel- Shoreline
Ever since I was eight or nine
I´ve been standing on the shoreline
Always waiting for something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away


Jag behöver något okomplicerat och roligt. Så är det bara. Pallar inte dubbemoral och avundsjuka.

Gamla minnen bubblar upp till ytan

Man blir avtrubbad på något vis. Det är som med våld på tv, vapen på nyheterna och nästan nakna människor på reklamen. När man först ser det hajar man till. Men när man ser det varje dag, om och om igen, så ser man till sist inte det. Jag orkar inte bry mig om allt plugg. Det finns så mycket annat som spelar så mycket mer roll. Tror jag. Frågan är bara vad som spelar roll. Jag måste hitta något som spelar roll. Något måste jag komma på.

Det var längesen, så längesen. När man var liten behövde man inte anstränga sig. Det var jag och du. Men när man ser dig så vet man. Man vet att det fortfarande är samma du. Vissa förändras helt enkelt inte. Bakom min fasad bubblade det av skratt, för du är som du är.

Åh hej och hå. Nobelbalen var det också ja. Hundra år till dess, men 100 väldigt snabba år! Får hoppas man hittar någon trevlig att gå med. Men imorgon blri det gymnasiemässa. Fröken Fåret skulle tydligen visa några av sina paparzzibilder från förra årets nobelbal i ett bildspel. Det är bara att hoppas att man undkommit, men det är ju knappast troligt.

See ya folks!

Ödegården

Vaknade upp idag och kände att det här ska bli en skön helg. Det ska det fan bli. Ska göra det bästa av den, även om jag måste plugga som vanligt. Men men.



The Hellacopters- No song unheard
Lights are out in the street where I stand
It sure would be great to have a clock with no hands
Met a man said he was wise and in tune
Lazy Sundays turn to Mondays to soon



Ska nog promenera bort till ödegården med min favoritsyster och plocka lite kastanjer och sånt. Typiskt höstmys. Leka med lite med elden (primitivt) och tända ett värmeljus. Dricka varm choklad och ha på sig mössa. Spela lite gitarr och lära mig den där förbaskade låten.

/Johanna

Mitokondrierna anfaller

Biologiprov idag. Pluggat vettet ur huvudet de senaste dagarna. Så går det när man inte läser läxorna.. Pust... Spenderat alla mina vakna timmar den senaste veckan tillsammans med en bok känns det som. Tur man har sina kära klasskamrater som förstår en. Det går inte förklara för någon annan hur mycket man har att göra. De förstår inte, så är det bara. Men det fixade sig nog till sist.

Nu sitter jag här. Ensam vid en dator någonstans på den lilla planeten jorden. Åh nej, shit också. Nu blev jag så där överdrivet filosofisk och alldeles drömmande igen. The Verve- Bittersweet Symphony. Ahh..

Chokladmuffins

Ej klara (dö(d)bakta) muffins är kanske ingen höjdare. Antingen fryser man ner dem, ger dem till hunden eller pappa.

En liten fläck på jorden

Bra idé med en blogg. (Inspirationskälla: Hedda!) Kommer nog lite mer här. Snart.