Jens Lekman - Sipping on the sweet nectar

Halleluja!

Med all säkerhet den mest effektiva pluggdagen sedan jag började plugga. 5 timmars engagerat råpluggande på KTB och jag lever fortfarande. Tänkte dra till gymmet snart och bli ännu mer peppad och plugga mig till sömns. Men just nu kokar jag kikärtor. Det luktar inte rosor och jasmin direkt.

En last

Risken finns att jag kommer att dö av förgiftning framåt helgen. Veckans tédrickande kommer med största sannolikhet att anta nya höjder. En kopp hjärtegott på förmiddagen, en kopp pepparmint för matsmältningen, en kopp chai för att pigga upp framåt eftermiddagen, ännu en kopp hjärtegott och till sist kamomill och äpple som sängfösare. Vi får hoppas att det inte blir allt för illa.

Stand by

Bloggen kan komma att stå på stand by i någon vecka till förmån för tentaångest och sena nätter. Vi får se.

I rännstenen

Klockan ringde plågsamt tidigt i morse. Tog vagnen till centralstationen för att möta upp mamma som tillbringat helgen i Gbg med symöteskackelgänget.

Någonstans i Majorna, antagligen vid systemet, fylldes vagnen med ett gäng alkoholister. De irrar runt planlöst, innan de får syn på mig. Helt plötsligt är de inte så planlösa längre. Jag gör mitt bästa för att undvika kontakt (mixtra med mp3-spelaren, kolla ut genom fönstret...). Men nej, det går inte värja sig. Istället klappar någon mig frekvent på knäet.
"-Du, de ååårdnar sig.."

En av de två alkoholisterna som slått sig ner jämte mig börjar bröla om en papperskorg och slåss lite med den andre. Jag säger till dem att sluta. De kramas. Helt plötsligt frågar en av dem hur länge jag haft problem med ögonen (jag har glasögon på mig) och hur gammal jag är. Han säger att han inte kan ha glasögon.
"-Du vet, vi är ju alkoholister. När vi ramlar och så, då går det inte att ha glasögon. Bara tappar dom hela tiden."
Den andre nickar instämmande och börjar ursäkta sin ölburk med att bakfyllan är så hemsk.

Sedan tittar mannen som frågat mig om mina glasögon på mig. Han flagar i hela ansiktet. I bästa fall har bestigit Kebnekaise, men det är nog mer troligt att han spenderat för många nätter på en parkbänk. Med allvarlig röst säger han:
"Jag har en dotter som också är tjugo. Eller jag har tre döttar. Hon ser dåligt på ett öga..."

Mannen tittar ut genom rutan på människorna vid Domkyrkan. Kanske ser jag fel, men i två sekunder glittrar en tår i mannens närsynta öga. En liten stund senare får jag mina efterlängtade fotbollskor i handen. Kramar mamma och tackar gud för att jag ser dåligt på båda ögonen.

Koltrast

Det finns många som låter bra på skiva. Ibland låter de sådär eller helt okej live. Sen finns det dom som går in på scen och levererar snortajt, dynamisk och känslosam popmusik. Anna Järvinen och hennes band är ett mycket bra exempel. En tidig Lisebergskväll, småkyligt, lite höstigt och fullständigt lysande. Plus för de nya låtarna och de två söta tanterna på första raden.

Efter en sväng hemma i Sofias korridor med lambo, radiozappande och popcorn drog vi till Storan. Måste dock erkänna att My Darling YOU och Nordpolen spelade i en helt annan division än förut nämnda dam. Blev sjukt danssugen men fick inte så mycket att dansa till. De spelade i alla fall lite Shout Out Louds mot slutet. Fick till och med dansa lite vals innan vi gick hem. Underbart att det fortfarande finns människor som praktiserar det.

Hello Saferide- Anna

Marit

Så gör hon det igen. Världens mest fantastiska Marit Bergman.

Varje månad släpper hon en ny låt på sin hemsida. Senaste låten är bakfyllevisan I thought I would be older by now. Antalet gånger den gått på repeat sedan jag klev upp ur sängen börjar möjligtvis närma sig tresiffrigt.

När man önskar att det går i slow motion

Herrejävlar. Sittningen igår var helt sinnes trevlig! Lyxig buffé, ett svängigt liveband och en full toastmaster, tillika ordförande i idrottsföreningen. Det spelade ingen roll att Socionomerna vann insparkstävlingen, P-vetarna röjer ändå hårdast när det gäller. Klockan blev 2 och ingen ville sluta dansa. Det är då man känner att man lever.

Och just det ja. Jag är numera vice ordförande i kårens idrottsförening. Betyder det att jag förväntas vara full toastmaster nästa år? Hrm.

Ikväll blir det ännu mera dans! Först drar vi nog till Liseberg och kollar på Anna Järvinen, lite senare hägrar Klubb Populär. Borde egentligen tentaplugga, men det får bli imorgon. Man måste ju leva lite.

1991-2008

Kent släpper en samlingsbox! Alla skivorna plus en del extramaterial. Det absolut roligaste med hela cirkusen är att låtar som M och VinterNoll2 kommer ut "på riktigt". Spår som, enligt min mening, skulle varit med på skivorna istället för att ligga som b-sidor på singlar. Vissa hävdar att det är vad som gör dem så stora. Jag hade i alla fall gärna sett en ny samlingsskiva med bara b-sidor.

Låtlistan finns för allmän beskådan här.

Gothenburg

Om jag säger orden turist och Göteborg, vad tänker ni på då? Liseberg? Fel svar. Skärgården? Naj naj, é du go elle... Paddan? Bra gissat!

Just det. Paddan. Antagligen det mest turistiga du kan göra i Göteborg. Det inkluderar kameror och en härlig tvåspråkig guide och du får se hur mycket som helst av staden. Och det bästa av allt: du får vinka hur mycket och hur hejdlöst du vill till alla utmed vägen.

Precis det har jag och Sofia gjort idag. Fast vi vägrade vinka. Solen strålade och vi lyckades med att inte fastna i osthyveln.

Slutgnällt

Dags att ta tag i sitt liv.

Gör mig tydlig. Igen.

På balkongen under har de italienska utbytesstudenterna vinparty. Jag lyssnar på kent. Igen. Och av egen erfarenhet betyder det bara en sak: det finns något du borde ta tag i. Något tynger dig lilla vän. Men så blir det inte. Istället går lyssnar vi igenom alla plattorna i kronologisk ordning.

En första åtgärd, som kanske hade varit det bästa, är att gråta några hinkar. Men jag kan inte gråta. Hur mycket jag än vill så går det inte. Jag har blivit rädd för att tappa kontrollen. Kan inte spela musiken tillräckligt högt, grannarna riskerar att höra. Istället lägger sig svärtan i bröstet.

Jag är bara brutal när jag själv ser det. Färgar håret svart, sjunger på öppna torg, säger saker jag menar på riktigt och skriker. Högt. Varför kan jag inte vara brutal så att du ser det? Nä. Du är ju inte här. Och jag är feg. Feg feg feg. Och alla är så äckligt hela och lyckliga och vuxna.

Jag är bara trasig.

Kalla henne Kaestin...

...det gör i alla fall jag.

You will never find me

Håkan Hellström- Nu kan du få mig så lätt

Det är en skam att vi har insparksfinal och stor sittning med kåren på fredag. Jag är redan anmäld och plånboken tömd. Inte för att det inte ska bli trevligt med sittning, för det ska det. Men det hade varit guld med lite Håkan så här på höstkanten. En sista eufori innan kylan tar över helt och gömmer folk i sina skrymslen och vrån.

Goda vänner och Håkan.

Sven är min vän

Det är terapi på hög nivå att plocka svampf.

Helt plötsligt stod han där. Den enögde baggen Sven. Nämnas bör att Sven är en ovanlig bagge. Han gillar att umgås. Andra baggar umgås inte, de... ehh... slåss? Han är helt enkelt fårens Ferdinand.

Ring klocka, ring

På repeat

(Jag är ju inte så hipp att jag har last fm och sånt. Plastkakor gott folk, plastkakor.)
Death Cab For Cutie- Soul meets body
Jens Lekman- Your arms around me (Ukulele-versionen)
Bob Dylan- Positively Fourth Street
Josh Rouse- My love has gone
The Essex Green- Don't know why you stay

Feist - 1 2 3 4

För exakt 1 år sedan bodde jag och Ellen på ett hostel i Edinburgh. Klockan 12.00 imorgon lördag för ett år sedan gjorde jag min trial för Costa. Det var svårt att sova den där natten. Kallt och ruggigt, långt hemifrån.

Hur som helst fick vi båda jobb, och till sist även någonstans att bo. Bland det första vi gjorde var att införskaffa en cd-spelare. Ellen köpte Feist skiva precis när den kommit ut. Många sena kvällar med tékoppar och fröken ovanför har det blivit.

Ett par hundra kilo rostig kärlek

Min eviga följeslagare, trogna vän och livskamrat Bajlen och jag återförenades för en stund idag. Tyvärr dras Bajlen med vissa ålderskrämpor och behöver lite vård och omsorg. Annars är allt som förut. Vi gillar varandra. Kärlek rakt igenom den rostiga lacken och ända in under motorhuven.

Jag blir glad av bacon

Sängen has been replaced! Skrothögen bars ut av två män som som sedan kom tillbaka med en ny. Hittils hade de inte haft en enda reklamation på den här typen av säng. De tillade dessutom att jag bara kan höra av mig igen om den nya sängen också går sönder. Känns bra det här.

(Det är inte så att jag kommer ligga stel som en pinne och vänta på att den nya också ska gå sönder. Neisch.)

Har matat mig själv med bacon- och prästostsås. Lyssnar på kent. Blev lite inspirerad när jag hittade två andra knetfanatiker i klassen. Det var ett tag sedan sist. Kör självpepp a la Carolina Klüft på alla fronter. Packar ner det nödvändigaste, böckerna och snart mig själv.

Det är nog mer än en månad sedan jag var i Falkenberg sist. Och även om jag längtar hem så längtar jag inte efter staden, utan snarare efter personerna och tryggheten. Nåja. I helgen ska Mari firas, ett par böcker läsas, jag ska spela elgitarr hejdlöst högt, kanske plocka svamp med min lilla mamma och ladda batterierna.

Energipåfyllning

Under dagen har jag nog mer eller mindre insett att min kropp skriker efter trygghet. En fast punkt. Eftermiddagen har tärt på rätt många plan. Efter att funderat en stund kom jag fram till att det bara finns en lösning. Jag kapitulerar. Jag åker hem i helgen. Hem till ingenstans. Hemlagad mat och lite ovillkorlig kärlek, det är nog det enda rätta just nu.

Gick rundan runt Röda Sten innan. Pratade med Åsa hela vägen. Stannade och tittade på Stenabåtarna en stund medan allt och inget flög förbi på telefonlinjen. Vissa människor kan man lita på varsomhelst och närsomhelst. Att någon orkar lyssna är guld.

Gött mos

Provsittning is da shit. Jag är disktrasa idag, det går inte att förneka. Dock helt klart värt det. Väldigt värt det.

Eftersom klassen är så stor hittar man nya människor man inte pratat med mest hela tiden. Jag blir lika glad varje gång jag hittar någon likasinnad. När jag inte kan hålla räkningen på antalet likasinnade kickar sociala klubben igång på riktigt.

Vi råkade förresten hamna på Avenyn igår, igen. Allt annat var mer eller mindre stängt när vi var färdigsuttna. Jag grät inte så mycket över det, så länge sällskapet är bra spelar det ingen roll vart man är eller hur man är. Tog sista vagnen hem med mina grannar. Smidde brunchplaner om Café Kardemumma med Emilie. Tyvärr gick de lite i stöpet, men lär säkert bli förverkligade senare.

Days- Downhill (PSL)

Gustaf Adolf och hans scnhapps

Imorgon ska vi på provsittning. Så att man vet hur man gör på en riktig sittning liksom. Viktiga grejjor. Antagligen en mycket ädel konst. Rapport kommer.

Rondell

Plast

Ibland undrar man om allt ska vara en väntan. Sommar blir september och september blir höst. Ett litet samtal blir till hundra löften att tro på om man vill eller inte. Jag tror alltid det bästa om alla. Jag tror det bästa om dig.

Så jag väntar. Och så väntar jag lite till. Så ringer du. Vi avtalar ett nytt löfte om någonting. Jag hör att du ler. Ger mig lite omtanke. Lindar in mitt lilla förskrämda hjärta i sån där plast med bubblor. Bubbliga bubblor. Den sortens plast skyddar alltid jättebra. När du lägger på börjar jag smälla bubblorna. Ett tidsfördriv som sakta sakta börjar blotta hjärtat igen.

Plastbubblor som nedräkning. Förhoppningsvis räcker de lagom länge. I annat fall vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Honeiiiiii, take a walk on the...

Soffan. Mamma ringer. Det förhandlas om vilka dagar jag ska vara hemma och vara representativ. Beslutade att morfars födelsedag är viktig, likaså julen. Imorgon blir det nog ett samtal till chefen för att ansöka om lite helgarbete. No money, no honey!

Min bihålor startade ett disko för dansglada 5-åringar. Gjorde skitont. Somnade på soffan. Nu ska jag dricka te och käka scones. Måste reparera mig inför kvällens hittepå.

När du får oväntat besök

Morgonen börjades nere vid Vallgraven tillsammans med Emma. Vi hejade på roddarna så gott vi kunde. Kan inte direkt förneka att vi fick lite inspiration från de tappra människorna i båtarna, så nästa år får ni se upp för oss! Vi får bara försöka hitta förstärkning i form av två starka män. Gick vidare upp mot Hagas mysiga gator. Landade i solen på en uteservering. Livet är inte så dumt ändå.

Rundan i Haga avslutades på Emmaus... Second Hand-affärer är livsfarliga. Den enda ursäkten jag har är att tröjan är grön. Och grönt är ju faktiskt temat på provsittningen på tisdag. Vi gick skilda vägar vid Järntorget. Väl hemma hinner jag knappt ta tag i en bok innan det knackar på dörren. Oväntat besök!

Det var Linnéa. Linnéa är min klasskompis tillika granne. Vi beslutade att jag skulle bjuda på middag. (Kyckling med Creme Fraiché paprika/chilli kan inte slå fel). Goda grannar är guld.

Nu pluggar jag i alla fall. Till sist.

Fröken T

Anna Ternheim släpper nytt album i november. Inga dåliga nyheter!

Zzzzzz

Seminarium i tillstånd zombie med whiskeyröst känns helt fantastiskt jättekul. Fick sagt sisådär två meningar under två timmar? Jublande statistik. Hur som helst en pepp som heter duga, för i helgen ska det pluggas. Och kanske lite annat också. Imorgon ska jag och Emma heja på roddare i Akademiker Rodden. Kanske blir det lite quiz på Andra Långgatan på söndag? Den som lever får se.

Trevlig förfest igår! Skoj att man ändå börjar få lite koll på vilka några av klasskompisarna och tvåorna är. Avenyn och Valand levde däremot upp till alla mina fördomar gällande köer, priser och musik. Host. Host.

Sukie in the Graveyard

Trots att jag är lite slut i huvudet kan jag inte hejda mig. Solen skiner, fönstret är öppet och jag lyssnar på Belle & Sebastian. Öppnar frysen. Konstaterar att det faktiskt finns ganska mycket att välja på till kvällsmat. Tar sats från köket, dansar över golvet. Diggar lite. Grantopparna utanför vajjar mot den blå himmlen. Döljer alla mina döda grannar.

Och jo, jag bor på översta våning. I annat fall hade jag inte vetat att solen skiner på grantopparna. Men känner jag mig rätt hade jag nog dansat även på nedersta våningen.

Ikväll blir det Valand. Först en sväng till faddrarna någonstans i staden. Efter det gör jag min första entré på Avenyyyyyn. (Untz Untz). Hoppas hoppas hoppas att man ska stå på bena imorgon bitti. Första seminariumet klockan 8 imorgon och, jo, jag borde ta det lungt ikväll. Framförallt borde jag inte dansa iväg hela natten. Det kommer att bli svårt.

På andra sidan

Eftermiddagen har spenderats på Göteborgs motsvarighet till Manhattan: Hisingen. Det säger i alla fall mina klasskompisar, tillika ursprungsbefolkning. Och urbefolkningen sätter man sig inte på. Fick en liten snabb sightseeing från bussen av Backaplan och Gazaremsan.

På Hisingen fann vi ännu en brinnande personalchef. De är många de där personalarbetarna. Alla verkar nöjda. Upptagna och nöjda. Överhuvudtaget har vi inte träffat en enda missnöjd personalarbetare! Man börjar undra vad det är de döljer eller vem som hjärntvättat dem. Förr eller senare lär man få veta hemligheten...

Du är sjuk

Sjuk sjuk sjuk.





Och jag är precis lika sjuk. Fast inte på samma sätt.

#Majorna

Emmy the Great- Two Steps Forward (The Black Cab Sessions)

Hustomten

Halv 6 vaknar jag av ett ljudligt knak. Och ett till. Och ett till. Efter en stund inser jag att det är min säng som låter. Jag böjer mig ner under sängen och förväntar mig se en liten hustomte eller något. Men nej, ingen hustomte. Två sekunder senare inser jag vad som håller på att hända...

Min svinigt dyra, endast en månad gamla, säng håller på att gå sönder. En i taget lossnar ribborna under resårmadrassen. Spenderar 3 timmar i sängen tills klockan ringer. Jävligt vresig.

När jag vaknar är jag beredd att ringa affären och skälla ut dem tills de vill lägga på. Inser tyvärr att de inte har öppet halv 9 på morgonen. Går runt och muttrar, slänger i mig lite gröt och åker iväg på en föreläsning. Fullständig zombie med övertröttheten studsande mellan öronen. Tycker det är sinnes roligt när vår lärare börjar prata om emo-människor och punkare som avvikare. Skaffar kopieringspapper. Åker hem och skriver ut ett par ton kompendium till kursen.

Ett långt telefonsamtal senare är dagen räddad. Sängaffären kan tänka sig att köra upp en ny säng till mig i Gbg nästa gång de har någon leverans hit upp. Better be soon...

Belle and Sebastian - The Blues Are Still Blue

Stratifikation

Det är mycket Marx och Weber. Klasser och teorier. Det känns verkligen att sociologin har sina rötter i ett ganska rött fält, som någon uttryckte det. Lite senare får vi känna på handels rakt över gatan, där allt med största sannolikhet är mer blånyanserat.

Har äntligen fått för mig att öppna kursböckerna. Min lästeknik är långsammare än långsammast. Sakta men säkert jobbar sig ögonen framåt. Ritar lite mind-maps och försöker memorera. Man måste ju bygga från grunden, eller vad är det de säger? Det var längesen nu. Måste hitta formen.

14:05

Vapnet - Plötsligt händer det inte

The Shins - Turn on Me

Röda Sten

Bron är stor. Enorm. Under den känner man hur liten man är. Fast helst står jag inte under broar. Känslan av att de ska rasa ner i huvudet på mig är hisnande. Sannolikheten finns ju. Även om sannolikheten är lika liten som jag.

Där båtarna rullar in under bron är jag fri. Jag ångar så att kameran inte var med mig. Kanske spelar det ingen roll. Det som finns där går inte att fånga på ett minneskort eller en bit papper. Det stannar där.

Kanske är det dags att våga. Imorgon.

Dansnerver, spårvagnar och kylskåpsgödning

Insparksveckan slutade med After Work på Respekt. Jag är überpeppad på Pustervik, rakt över gatan. David kände visst några i bandet som skulle spela och var på. Verkade som om det fanns fler som kunde tänka sig att haka på. Ett hopp om att få slå ihjäl ett par dansnervsryck tändes. Ett par promille senare hamnar vi i källaren på Victoria. Tjejsnacket tar nya höjder. Och i ångorna var de minst sagt givande! Klockan blir sent. Till sist går jag och Sofia till Pustervik. Väl där hittar vi David på uteserveringen. Och jag ångar ingenstans att vi hamnade där. Dansnerven tillfredsställd. Humorn på topp.

På vagnen hem har jag vissa förnimmelser om att jag hittade en däckad kille. Han hade i alla fall puls. Någon lyckades väcka honom med ett par örfilar. Tydligen skulle han till Hisingen. De skelande ögonen reagerade inte direkt på upplysningen om att han är på väg till Saltholmen. Höjden av spänning i vardagen måste ju vara att supa sig redlös och sätta sig på en random spårvagn. Superkul. Kan säkert vara nyttigt att andas lite skärgårdsluft.

Klockan var nog halv 4 när jag somnade. Som det brukar bli med andra ord.

Ett par timmar senare börjar telefonen föra liv och väsen. En päronhalva och syster på ingång. Kastar mig in i duschen. Hinner inte ens bädda sängen innan de knackar på dörren. Det första mamma säger är att pappa bonden tydligen uttryckt oro över att hans dotter kanske håller på att bli vegetarian. (Spenatpaj och kikärtsbiffar är billigare än mycket annat). Mamma hade pedagogiskt lugnat honom med att kött är dyrt.

Med andra ord beslutade päronen att fylla på mitt skafferi. De får gärna komma på besök ofta. Förutom kylskåpspåfyllning blev det en liten promenad, lekstuga med Matildas nya kamera och husesyn.

Ännu mera besök

Min mor ringer ibland och frågar om jag inte vill flytta hem igen. Men det verkar som om hennes äldsta dotter faktiskt har flyttat hemifrån. För en stund sedan flaggades det om att; eftersom du inte vill flytta hem får jag väl komma och hälsa på dig dårå. Kommer på lördag klockan 10. Med sig har hon antagligen ett helt kylskåp med mat, en cykelhjälm och min mindre kopia.

Med andra ord dags att börja röja upp lite här.

Bröderna

Macchiato Bro's kommer till Sverige lite senare i höst! Ska bli intressant med lite ombytta roller. Jag är tolken, de är turisterna. Misstankar finns om att de kommer att tycka den svenska matkulturen är lite mystisk. (Till exempel äter vi mat till lunch i Sverige. I Skottland äter man en sandwich och en påse chips. Till det halsar man en flaska Irn-Bru.). Jag har hittils testat sill, Plopp och köttbullar på dem. De två förstnämnda gick jättebort, köttbullarna blev en succé. Andra misstankar jag har är att de vill se metropolen Falkenberg. Vad vi ska göra där vet inte jag. Något dyker säkert upp. I annat fall få vi åka till Ullared och kolla på när hysteriska mödrar fyndar tandborstar och bordstabletter. Bara för att tortera dem lite. Höhö.

Älgar, blondiner, köttbullar och bra svensk musik. Vi får se hur mycket vi hinner med.

Anna Ternheim - Better Be

Väntan. Ständigt denna väntan.

The Radio Dept. lägger en matta över rummet. Worst taste in music går alldeles utmärkt att drömma sig bort till.

Även om låten tar slut så fortsätter jag. Tanken vilar i landet ingenstans. Där väntan i sekunder kan bli till minuter, månader, år, decennier och ljusår...

Blondingänget

Vi P-vetare vet hur man ska muta förvaltare. Och socionomer. Och kanske en och annan journalist. I krig, kärlek och kampen om bucklan är alla medel tillåtna! Det regnade lite på oss under insparkstävlingarna i Slottskogen. Lite vilse gick vi kanske också... Men vad gjorde det?

September

Stora kliv eller bautakliv. Första lönen från CSN har anlänt. Det är insparksvecka och jag är mitt uppe i en social karusell av storlek större.

Igår träffade vi de fyra lärarna som är ansvariga för årets kurser. En hel del prat om hur det är att plugga på universitet. Framförallt har tonvikten legat vid frågan: Vad är och gör en personalvetare? Ett grupparbete med lite fältarbete startades. Kan nog vara bra för motivationen! Blev en liten sjörövarrunda med kåren senare på kvällen. En blöt tillställning utomhus, lagom inomhus. Stannade på Viktoria till halv 10. Somnade som ett barn.

Av någon anledning orkade jag mig upp. Att mina rutiner är som bortblåsta märktes i morse... På något vis lyckades jag ändå komma med vagnen i tid. Möter en klasskompis på perrongen. Vi sover nog mer eller mindre båda två. Pratar i sömnen om allt och inget hela vägen. Studieteknik i en sal utan syre. Matlådan intogs på handels. Springer in i någon som jag egentligen känner i dörren.

Efter middagen tar vi in på ett café och fortsätter grupparbetet från igår. Mysigt! Blir ännu mera fika lite senare när vi träffar våra faddrar. Dagen avslutas med pensionärsvarianten av brännboll: brännboule. Gå istället för att springa och rulla istället för att kasta. Ser sjukt roligt ut när alla höftar sig fram.

En del höftar vidare för att ta en pilsner. Jag och min namne ur tvåan tar en lång promenad mot Majorna. Köper mellanmjölk och bananer på Konsum. Lycklig och fullständigt helt och hållet jätteutmattad. Imorgon äger den stora insparkstävlingen rum. Dags att ladda batterierna. Godnatt!

Vill du också ha en snigel på ögat?

När det knackade på dörren för en stund sedan var den första reaktionen: Radiotjänst! Helsinkis frusna gator! Jag kommer garanterat att få en snigel på ögat, även om jag inte ens har tv.

Det var inte Radiotjänst. Det var Ove. Ove jobbar för Hyresgästföreningen. Vi pratade om hyror, konjukturer, förmåner och att det är tillsammans som vi är starka. Sedan spårade diskussionen ut till Falkenberg och Coop Forum och Lilla Finas Väg och cellerna under Varbergs Fästning och hur Ove jobbat för Fazer och introducerat Dumle-kolan och undersökningen som sa att 85% av Fazers butikssäljare blev kallade för Dumle och Haga och frugan och Stenafärjor. Till sist fick jag ett inbetalningskort av den goa runda mannen i dörröppningen.

Tyvärr tillåter inte min studentekonomi några extra uthävor. Däremot kan man konstatera att Göteborgare är ett härligt folkslag. Ove har förgyllt min dag.