Språngmarsch

Det är inte kul att bo bakom en sten i en skog 4 km från busshållplatsen. Särskilt inte när man kommer på att det inte finns någon hemma mer än jag och Matilda, att det är alldeles för halt för att cykla eller ta moppen och att det ända sättet att ta sig ifrån ingenstans är att gå. Det tar tid att gå. Särskilt om man vill tjäna en kilometer och ta genvägen. Det blev helt enkelt en 3 km lång språngmarsch med tunga snökängor. Jag tror inte att jag ska göra lumpen. Språngmarsch är verkligen inte min grej.

Sen kom jag i alla fall med bussen till Ellen. Snö, Sunes Jul och lussekatter är mys. Dessvärre var jag något tankspridd när jag skulle ta bussen tillbaka. Inte lätt att hålla reda på allt. Helt plötsligt stod bussen på andra sidan vägen, fast lite längre bort. Återigen en jättefin språngmarsch inklusive armviftning. Men man förgyllde väl i alla fall busschaffisens dag, för han såg rätt glad ut.

Kanske ska kolla lite på Kopps. Den är bra, fast jag har redan sett den på tok för många gånger. Just nu lyssnar jag på Johnossi. Helt underbar platta.


That's the way it goes
that's the sound of your feeling inside
a lonely verse
a lonely girl
let this be your light


Måste ta tag i historiahelvetet någon dag. Det absolut sista jag gör, sen får det vara bra. Historia är inte kul. Inte inspirerande någonstans faktiskt. Särskilt inte på jullovet, det är heligt.