Valborg

Flying Dandruffs. Fotograf: Viktor


Valborg är sjukt överskattat. Precis som midsommar. Och julen. Och nyår. Och alla andra "högtider". Spontana saker blir oftast bäst.

Lördagens lista

Topp 10 mest spelade (Åtminstone trevliga låtar)

1. Shout Out Louds- Please please please
2. Ok ge mig timmarna- Jonathan och Hjältar
3. Rockenroll, blåa ögon - igen- Håkan Hellström
4. Bas riff- Kent
5. Clocks- Coldplay (Unplugged)
6. Persona gone missing- Eskobar
7. Never be the same- Ingram Hill
8. Nightlife- Marit Bergman
9. Come as you are- Nirvana
10. You're the storm- Cardigans

Mina listor blir alltid så fullständigt mixade. Så är det när man inte kan hålla sig till en genre. Fast ingen har ju någonsin sagt att man måste lyssna på enbart en sorts musik.

* Precis när jag tänker skriva Rockenroll, blåa ögon -igen så upptäcker jag att John Engelbert spelar med Håkan. Han är för övrigt ena halvan i Johnossi. Hoppas verkligen att snubben komemr till Hultsfred på något sätt. Antingen med Håkan Hellström eller Johnossi. http://www.hakanhellstrom.com/bandet.php

Confusion never stops

Stopp. Stanna. Stilla.

Johanna och hennes gitarr på en busshållplats. Mina ben ser oförskämt korta ut. Mina 170 centimeter verkar smått osannolika.

och säger du tröttnat på alla rödljus inom dig
och att du väntar på någon som kan
trycka på knappen
att du väntar på någon så du får lysa grön
över gatorna igen

Otrogen

Okej. Att jag inte insett det innan? De skulle antagligen inte förstå om jag försöker förklara min tankar. Att jag inte vill låsa mig, inte fastna i ett speciellt gäng. Jag gillar att umgås med människor för vad de är och för att jag tycker om dem för det. Inte för att de är kompis med den eller för att de ingår i gänget det. Jag vill inte bli medlem i en pakt. Sånt slutar bara fel. (Nu kommer Matilda in och visar sina tånaglar som håller på att lossa). Var var jag nu... Jo. På något vis verkar folk ha svårt för att jag inte är deras "gäng" troget som jag borde. Jag gillar människorna, men de tycker jag är otrogen. Kanske i alla fall.


Spelade match mot Lilla Träslöv på Curtinen idag. Planen påminde om en åker, värsta jag sett på länge. Dessutom åkte det förbi 3000-meterståg stup i kvarten. Det blåste halv orkan och regnade. Alla var sjukt trötta. Vi höll på att bli mosade. Men tro't eller ej, vil lyckades faktiskt vända det hela. Två mål när det 10 minuter kvar. Vilken känsla, lagkänsla. När domaren blåser av och helvetet är över, då känner man äkta lycka. Frihet! Underbara frihet!

Ludd

Världens längsta dag idag. Blivit fastluddad vid olika böcker hela dagen. Otroligt stimulerande för själen. Hade till och med teori på idrotten, vilket i och för sig är intressant. Gjorde olika enkäter för att få oss att tänka. Jag försöker vara hälsosam och allt det där, men det faller på några ställen. Ingen är perfekt, och det är inget jag strävar efter. Även om en del får för sig det ibland. Det som får mig att må dåligast är tiden. Och att jag inte har tid att umgås med mina vänner så mycket som jag vill. Allt går bara så fort. Men vad farao ska jag dra ner på? Fotbollen? Över min döda kropp! Bandet? Skulle inte tro det heller. Pluggandet? Redan minimerat. Helst hade jag nog dragit ned på bussåkandet. Det tar sån tid. Det går åt runt två timmar om dagen på att vänta på eller åka med bussen. Alternativen är väl att bli effektiv (jo, tjena), slå upp ett tält i badhusparken eller vinna en miljon och skaffa egen lägenhet i stan.

Hopp och eufori under en gråmulen aprilhimmel

Lillasyster, bli inte som jag när du blir stor. Du är som jag och jag är som du. Kan vi någonsin komma ifrån det?Jag tror inte det.


Vilket mästerverk! Ok ge mig timmarna har mycket av det jag gillar. Trevlig pop, känsla och texter som känns. http://www.jonathanjohansson.se/ Den där konserten i samlingssalen idag fyllde ett hål kändes det som. Den behövdes verkligen. Det var längesen någon lyckades skapa den där känslan. Fan vad bra de var.

Moppebjum

Någon som vill ställa upp och göra optik åt mig? Haha, skulle inte tro det. Ja ja, jag ska ta tag i det. Måste ändra min lille kusins annons på blocket.se. Ingen som ringt på den spygröna crossen.

Mjölksyra

Det här var nog den bästa måndagen på väldigt länge. Även om folk frekvent påpekade att mina fötter ÄR röda. Och, ja, det var i torsdags jag råkade bränna dem. Dessutom råkade jag ha sjukt många poäng på mitt C-kursprov. Men bara en halv sol... Bluhurr... Bosse skulle fundera på det. På något vis var ändå alla glada att se varandra. Jag var i alla fall glad att få träffa lite folk igen.

8 juli kommer Marit till Majas. Astrid and Gertrud will be there! Fröken Bergman är en av mina hjältar. Helt klart.

http://www.maritbergman.net/

Dessutom är det väldigt fint väder (samtalsämne när man inte har något annat att prata om, någon?). Hur härligt som helst att cykla till fotbollsträningen (1000 meter nedförsbacke). Hem var dte lite värre. Men lite mjölksyra har ingen dött av.

Fotboll

Är du sysslolös?
http://saintkildaroad.blogspot.com/2006/04/mastering-swedish-in-five-lessons.html

Strax fotbollsmatch. Ska möta antingen Lilla Träslöv eller Träslövsläge eller Trönninge. Minsann inte lätt att hålla reda på vilket lag... Spela roll. Jag är i alla fall uttagen till startelvan trots att jag varit på semester i en vecka. Men jag har faktiskt sprungit som en jäkla galning i veckan ändå.

Motorvägar

Övningskörde hela vägen från Landvetter. Vapen och Ammunition snurrade hela vägen hem. Det är nog världens bästa bilkörningsplatta. Eller ja, fortkörningsplatta. Men tyvärr accelererar våran lilla dieselbil lika mycket som en.. öhh. (Jag hade tänkt skriva trampskadad snigel, men eftersom jag är djurvän så tror jag vi skippar den liknelsen.)

Hemma i verkligheten igen. Full av visioner, full av hopp. Småtrevligt vårväder ute. Snart sommar. Snart Hultsfred. http://www.rockparty.se/. Det här artar sig. Så här upprymd har jag nog inte varit på läääänge. Det här året artar sig. Mitt liv tar fart!



Dagens låttips:

• The Wannadies- How does it feel
• Cornelis Vreeswijk- Ångbåtsblues (Tro't eller ej.)
• Johnossi- Execution song
• Lars Winnerbäck- Sen du var här
• Shout Out Louds- Please please please
• The Libertines- Don't look back into the sun
• Razorlight- Somewhere else

På tal om Razorlight. Hittade en fullständigt underbar affär i en gallerian i Puerto del Carmen. De seplade To the sea när jag och Matilda kom in genom dörren. Randigt all over.. Jag smälter! Det blev en röd tröja och ett randigt linne. Kunde inte låta bli. I övrigt verkade spanjorerna mest gilla t.ex. Shakira. Hmm..

Nu ska jag nog umgås lite med mina gitarrer. Kliat en hel del i fingararna när man varit utan dem en hel vecka.

Korsriddare

Playa Grande. Solnedgång. En ljum vårkväll med en strut med italiensk kokosglass i handen. Kan det bli bättre? Det är faktiskt trevligt att ha fått lite perspektiv på livet. När man kommer bort ifrån allt ett tag får man tid att tänka på hur livet ska vara och hur det är. Livet är lite som ramen i en ramberättelse. Lanzarote är som ett utskjut. Något som egentligen aldrig hände, men som ändå existerar.

Alla har väl sina defekter. Min är helt klart att analysera människor sönder och samman. Visst skulle jag vilja leva som jag lär. Inte dömma någon och vara helt fördomsfri. Tyvärr kommer jag nog inte till den moraliska himlen. Man kan inte alltid vara god. Vilket leder oss in på (ojojoj, vilken fin övergång!) dagens boktips. Har plöjt igenom min första frivilliga bok på väldigt länge. Att den dessutom är på engelska gör mig extra stolt. How to be good är precis lika bra som Hampus sa. Om ni inte orkar läsa den på engelska så kan ni ju alltid läsa den på svenska. Tror att det går lika bra.

Vad sägs om Vampyrfamiljen, Fjortisfinnarna, Jagärelakochsnartdement, Motsvarigheterna, Håkanisten och Seglarfamiljen?

- Kolla!!! Det är KORSRIDDARE!

(Min mamma är totalt övertygad om att det finns Korsriddare på Kanariöarna.)

Har du någon gång varit riktigt solbränd? Nej nej, inte brun. Röd. Antagligen har du det, någon gång i alla fall. Torsdagen den 20/4 2006 fick SAOL köra med helikopter och samla in alla ordlistor bara för att ändra defintionen av solbränna till Johanna. Typ. Jag var solbränd från tårna, ut till fingertopparna och vidare upp till hårbottnen. Konstigt att jag orkade ligga så länge på stranden den dagen... För man blir trött av att ligga och pressa. Dessutom är glassförsäljarna väldigt desperata och väldigt tjatiga. Alla har sina försäljningknep. När han med höknäsan passerat för hundraelfte gången och skrikit "Mag-num, Aaaaajjjs, Driggi" för sjuhundratolfte gången så var jag nära strypningsgränsen. Jag hade gärna köpt alla hans Mag-num om han bara hållt tyst. Men det var ju sista chansen att bli brun. Och, ja... Nä. Äsch. Det var inget.

Guess who's back?!? Mohaha!

Åh, naaaw. Så kentigt! Men tyvärr Johanna. Fritidsresor kör med Boeing 737, inte 747. Men det är ju faktiskt ett 737 utanpå Isolaomslaget. Jag gillar i alla fall att flyga. Förutom när det är en massa luftgropar och sånt.

De närmaste dagarna kommer ni antagligen att bli bombade med en massa bilder från våran Svenssonsemester. En väldigt trevlig sådan. Lanzarote är absolut den finaste Kanarieön hittils. De är i och för sig väldigt grå och trista hela bunten, men bebyggelsen är helt klart finast på Lanzarote. Någon snubbe som ville värna om det ursprungliga och motverka alla hotell bestämde att inga hus fick vara högre än två våningar. Alla hus är vita med brun/blå/grön dörr. Väldigt fin idé!

So you think that someone's missing...

Listor är praktiska. Följande saker har hänt/hände inte/bör vetas:

• Mamma och pappa är fullt övertygade om att alla kan svenska. SNÄLLA rädda mig från svengelskan. Bluhurr!!
• För att motverka matintaget (frukost: 3 smörgåsar, muffins, varm choklad, yoghurt, frukt) sprang jag minst 3 km om dagen. Vilket leder oss in på nästa punkt (vi har något gemensamt)...
• Varför är jag så dum att jag inte ens säger hej? Jag och Matilda lyckades hitta våra manliga motsvarigheter. De var överallt. De gjorde exakt samma saker som oss. Tja, för det mesta i alla fall. Jag är dumdumdum. Om du känner att följande ledord passar in på dig: rödvita surfshorts, springa i Sverigefotbollströja och Skåne så snälla lämna en kommentar.

Hmpf.. Nu vill Matilda sova. Förståeligt. Fortsättning följer...

Lanzarote

Herregud vad jag klagar. Men det här är tredje dagen gillt. Helvetesdag nummer 3. Idag har jag för första gången i mitt 17 år och 9 månader långa liv fått reda på exakt vad någon snackat för skit om mig. Halleluja, någon gång måste vara den första. Hur känns det Johanna? Nä, det känns inte alls. Eller jo, lite faktiskt. Det som ororar mig är att personerna som bevittande skitsnacket inte försökte säga emot. En av dem verkar i alla fall inte hålla med.

Vad som behövs nu är en hel portion med perspektiv. Att se det hela som en helhet. Jag vet ju varför det blev som det blev. Personen i fråga är avundsjuk av sig, och inte så lite heller. Bara för att jag råkar umgås med någon annan så är jag plötsligt en inställsam smörbytta. Du måste inse att det är okej att jag har andra vänner. Jag blir inte avundsjuk på dig när du umgås med andra. Men om det ska fortsätta så här, då vet man aldrig var det slutar.

Imorgon klockan tidigtsomattan åker jag till Lanzarote. Känns som om det kan bli bästa "Hej vi är en Svenssonfamilj"-semestern hittils. Föreställ dig en trottoar på Kanarieöarna. Längst fram går pappa med sina sedvanliga ICA-byxor*. Mamma går två steg bakom med sin pensionärskeps (Obeservera att min mamma är 40 år). Två meter efter går jag med min mindre kopia. Men so long långkalsong på er här hemma!



* Beige byxor med hög midja och avtagbara ben. Kommer ursprungligen från pappas syster. Glömde jag säga att de har ett vackert rött ICA-märke på sig?

Fly från planeten

Igår var en jäkla skitdag. Det sorgliga var att jag visste att igår bara var uppvärmningen... Vad sägs om att vakna till, duscha till och äta frukost till ljudet av två hantverkare som envist sågar kakelplattor, hamrar och mixtrar. Jag är ingen morgonmänniska. Jag tål inte när folk pratar med mig. Fy vilken morgon. Sen fick man skjts av mammsen till skolan. Väl där var det dags att göra nationella provet till Matte C. Gick hyfsat, men derivata åt skogen.. Bluhurr. 4 timmar senare, något svimfärdig och vrålhungrig, kommer man på att matsalen har stängt. När jag kom dit var klockan närmare halv 2. De skulle precis plocka undan allt, men jag lyckades rädda några kalla köttbullar och lite annat mojs. Efter det var det ensemble. Lucas tyckte det märktes att jag hade tränat, lite skoj ändå. Men hur mycket orkar man koncentrera sig efter ensemblen efter mer än 4 timmars matte? Nada.

Efter skolan gick jag och Jonna och fikade. Väldigt längensen sist.. Även om man spelar fotboll ihop så blir det inte så mycket snack om annat. Kastade i oss fikat. Sen kom Åsa och körde oss till Skogstorp. Helt tom i knoppen. Ingen energi. Regn. Stafsinge. 3-2 till dem. Och VARFÖR VARFÖR VARFÖR är man så klantig?!? Åh. Ska bli så innerligt skönt att komma på semester. Slippa allt och alla. Behöver verkligen komma härifrån.

I gamla fotspår

Ett virrvarv av tankar. Här finner jag lugn. Där ingen ser och ingen hör. Bara bruset från vattnet som forsar ut genom dammluckorna. Magin i platserna här omkring är outgrundbar. När man står på gångbron, precis ovanför vattenluckan, dånar det så högt att man inte hör vad man tänker.

Tystnad

En rökfri viskning

Det är exakt vad Vi vill ha

Det luftkonditionerade ljudet av fart

Du är värd att dö för

Ni kan skratta om Ni vill

Håna oss Vi rör oss Ni står still...

Här får jag höras och synas
(även om jag inte säger något och inte finns)

Tisdagfredag

Vilken märklig dag. Det är tydligen måndag idag. Men spirituellt (ojojoj, själadjupt) känns det som en blanding mellan tisdag och fredag. Mystiskt. Dagen började med att jag skulle ge igen på min familj för att de tycker jag alltid måste stressa när jag ska till bussen. Jag kan inte hjälpa att jag är så sjukt morgontrött och att det tar 50 minuter för mig att vakna på?!? Det är era gener, erat fel. (Pappa tillkännagav att farfar höll på att bli galen på honom när han var tonåring. För att han var, just det, sjukt morgontrött). Jag blev faktiskt färdig 7 minuter i sju idag. Mycket tid över tänkte jag. Då kan jag sminka mig! (Har aldrig tid med mer än mascara annars). Vilket resulterade i att jag blev färdig 07:04. Obesevera att bussen går 07:08. På de fyra minuterna faktiskt han springa och hämta cykeln, cykla 800 meter, låsa cykeln och springa till busshållplatsen. Lyckat Johanna.

Imorgon ska jag faktiskt vara i tid till bussen. Ska cykla ända till Ätraforsdammen med gitarren. Kanske ska man ta med sig kameran och fota min väg till bussen? Typ fotbollsplanen, ån där farfar brukade fiska lax varje morgon klockan 7, kraftstationen och badplatsen. Om jag har tid alltså.

Nu vill Matilda sova. Inget mer bloggande alltså. Men natti på er!

Påsk

Ang. att jag och Matilda ätit 2 påsar med påskägg.

"-Tror du jesus har något emot att dö en vecka i förtid i år?"

Vi är ju faktiskt på Lanzarote över påsk. Så vi firar påsk idag. Och ja, det är söndag.

Plommonblomma

Detvar längesen man såg något grönt överhuvudtaget. Detta är en plommonblomma förresten.



Livet är mystiskt ibland. Men oftast trevligt.

Asså, hallå?!? Låg midja ä so last year!

Idag är det söndag. Lördagar och söndagar är mina favoritdagar, då kan man göra vad man vill. Även om man måste plugga så kan man själv bestämma hur mycket och när. Att fastna i mönster och följa tider och scheman är inte min grej egentligen, jag mår mest dåligt utav det. Allra bäst är det när jag får göra precis vad som faller mig in.. vilket händer.. öhh.. väldigt sällan. Tyvärr har jag den dåliga egenskapen att vara flexibel när det gäller vänner. Inte så att jag bytar dem varje dag, inte på de viset. Jag vill bara inte fastna i ett gäng. Man blir så instängd och perspektivlös av det. Samma gamla tjat och samma gamla hat mot rivaliserande gäng.

...:::Ytlighetsvarning:::...

Slutdiskuterat om mitt frihetbehov. Fick en hel hög inspiartion efter att ha läst Heddas blogg (http://solskenspartikel.blogspot.com) och diskuterat med Matilda. Dagens tema är alltså mode. Försöker just nu marknadsföra min blogg lite, eftersom det är kul när folk läser det man skriver. Tjuvkikar runt lite och hittar en hel hög med otroligt rosa och otroligt modeinriktade bloggar. Lite småläskigt att folk viger sina liv åt mode. Fast på ett sätt förstår jag dem. Kläder är ett sätt att uttrycka sig, ett sätt att säga vem man är. Lite längre ner hade jag tänkt göra en otroligt djup analys av Johannas klädstilar genom åren, men först hade jag tänkt uppmärksamma något annat: skillanden på mode och stil.

Vad är det egentligen som gör att man tycker någon klär sig snyggt? Är det sättet kläderna sitter på? Dess prisklass eller kvalité? Allt det där spelar säkert in, men är egentligen bara småsaker. Det som gör grejjen är om man har stil eller inte. Folk som försöker följa modet och ha på sig sånt som är inne lyckas aldrig särskilt bra. Deras garderober blir splittrade, vilket är väldigt dåligt. Typ. (Mitt i allt ihop kommer jag på att detta är ett ganska fånigt blogginlägg, ni får ursäkta mig. Jag ska bara snottra mig ur mitt resonemang). Saken jag vill komma fram till är att det är viktigare att man har stil än följer modet. Att man har på sig sånt man tycker är snyggt och som speglar ens personlighet.

Dags för en djuuup och skoningslös analys av min stil. Haha.. ojojoj. Jag har nästan glömt av vad jag hade på mig förr. Egentligen brydde jag mig aldrig riktigt om vad jag tog på mig överhuvudtaget förens jag började på mellanstadiet. Då hade alla sånna där svarta byxor med vit kant och knappar hela vägen upp på benen. De var jättefula, men jag var tvungen att ha ett par. Då fick jag höra att de var alldeles för korta. Helst skulle de släpa i marken så att de började fransa sig. Allt blev bara fel. På högstadiet var jag lite lagom överviktig, tonårsful och olycklig. Ingenting jag satte på mig kändes fint. Jag kände mig bara ful. Dåligt självförtroende och dålig självkänsla speglar sig verkligen på utsidan. Sad but true. Men min revanschtid har väl kommit skulle jag tro. Följande ingår i en Johannig outfit (nerifrån och upp):


Skor: Oftast converse (määääjnstriiiiiim). De svarta med Håkan Hellströms auograf på använder jag vid mer högtigliga tillfällen. De mörgröna, numera lätt slitna, använder jag till allt. Annars är jag svag för skor utan klack. T.ex. mina nya vita och blåa marininspirerade ballerinaskor.

Bentyg: Jeans för det mesta. Svarta Cheap Monday om jag är på rockhumör. Dyra replayjeans ocm jag är på finhumör. Sönderklippta och sandpapprade blåjeans ocm jag är på trashhumör. Men den slinker in en och annan kjol, om jag skulle vara på MaritBegrmanärcoolochjagärindie-humör alltså.

Tröjor: Randigt all over. Sorgligt att det är så inne nu.. Jag har alltid gillat randigt. Annars gillar jag min gula tröja med den ledsna krokodilen på.

Tillbehör: Halsdukar på längden och tvären är ett säkert kort om du vill vara Johannig. Gärna randiga (Vadå favvomönster?) eller med något fint snirkligt mönster på. Udda örhängen dyker upp då och då.




Och anledningingen till att jag satte mig här och skrev ett onödigt långt blogginlägg är en enda: Jag vill inte plugga matte. Självdiciplin var det ja.. Förresten förlorade vi med 1-0 mot Skrea idag. Det pissregnade. Bluhurr. Jag vill ha vår. Nu, omdelbums!


Ps. Skaffa stil. Det är mer inne än att volontärarbeta som modeslav. Ds.

Flying Dandruffs

Vi är coola. Typ. Tog en hel del bilder till hemsidan idag på repet. Hampus ska fixa sidan. Hur schysst som helst! Nu ska jag ta tag i min stora kärlek. Jag och matte har en synnerligen konstig relation.

Den otroliga kärleken

Internet är dumt. Det är riktigt evul. Jonnas telesnubbe till pappa får komma och kolla på det. Våran "elektriker" verkar kunna vart alla ledningar i huset går. Och eftersom vårat hus är byggt på 30-talet antar jag att han kunskaper är precis lika dammiga som våran vind. Typ.

Dags att ta tag i sitt liv. Dags att bli ett med din mattebok.
Johanna v Optima C = 4-ever

Jag kommer alltså sitta fastkedjad vid min mattebok större delen av den här helgen. Ska försöka bända mig loss imorgon bitti. Repa med bandet och ta lite kort till hemsidan. På lördag är det match på Skrea. Och idag är det bara en endaste liten vecka tills jag åker till Lanzarote. Det ni!

Smultronställe

Bråttom bråttom. Tänk allt kunde vara lika lungt som vid den stora stenen. Den är säkert 3 meter hög och kluven på 3 ställen. Det är ett av mina favoritställen. Helt lungt, helt tyst. Man ser över hela Ätradalen, över hela Ätrafors. Vackraste platsen på jorden. Nu ska jag skynda mig att duscha, blåsa håret, klä på mig och åka iväg med moppen till busshålplatsen. Duger inte att sitta här och vara bitter.

Värmeljus

Igår när jag skulle somna låg jag och skrev i min dagbok. Enda ljuset i rummet var det lilla värmeljuset på mitt sängbord. Den där turkosa näckrosen jag fått av Ellen. Det fladdrade lite oroligt och jag kunde knappt se vad jag skrev. Jag undrade. Jag ville så gärna veta. Det var ingen dödsångest och inte en tanke i depression. Men hur många skulle komma på min begravning och sakna mig så att själen nästan spricker? Hur många skulle ångra att de inte.. ja...


Tänk om jag kunde vara likadan tillbaka. Tänk om jag också kunde säga saker så att de känns. För det är väl det som är meningen? Att man ska säga saker så att de sticks och bränns. Lite som skrubbsår mot smutsig asfalt. Folk älskar att salta såren. Bara för att de ska få känna sig stora själva. Egentligen är de bara så små. Så små och skrynkliga. Johanna, visa lite medkänsla... Det går nog inte. Fortsätt tyck folk. Forsätt säga hur jag är och vad jag borde göra. Jag tar åt mig precis allting.


... sa precis vad de känner

Så är det

Hur många gånger har jag inte tryckt på det där gröna lilla krysset och känt mig full av inspiaration? - Många gånger.

Hur många gånger blir det ett inlägg av det där trycket? - Inte så många.

När tröttnade du på allt vad internet heter? - Det måste varit någon gång i förra veckan. Den allmänna känslan är: Lär känna mig på riktigt.

I will always be your soldier

Jag tycker min syster är bäst. Hon är nog min bästa kompis. Bättre än alla andra faktiskt. För hur underbart är det inte när man cyklar hem mitt i natten. Det är blött ute, man är hög på påskmust, trött på alla avundsjuka jävlar och lite mörkrädd. Men man har ändå varandra. Jag ska nog bli som Marit Bergman, min indiepopprinsessahjälte. Hon skrev I will always be your soldier till sin syster. Jag ska skriva en låt till min syster också. Eller Matilda tycker i alla fall jag borde göra det när jag blir känd. Om jag nu blir känd? Spela roll liksom...


TV:n är pao, TV:n är pao


Förresten har min favorit fått ett sommarjobb som har precis allt ett sommajobb ska ha. Det är lagom ansträngande, småtrevligt och det ligger dessutom i ÄTRAFORS. Ätrafors Golfbana 4 life. Akta dig för lacosteskorna kära syster.

I will always be your soldier

I’ll be marching by your side

Sådeså.