Run run run, fall fall fall...

Jag hetsäter russin. Springer runt i lägenheten och samlar sporadiskt ihop prylar och pinaler som kan behövas. Det är kallt och krispigt ute. Det bet i kinderna innan på spårvganshållplatsen. Provlyssnar Marit Bergmans nya låt 1985 och blir glad glad glad. Tänker på Pelle Carlberg. Är det 1984 eller 1985 hans låt heter?

Snart Falkenberg. Kommer inte ihåg när jag var där sist. Jag vet bara att jag kände hur det luktade. Hemma. Något man kan utan och innan. Min plats jämte pappa på soffan i köket. Hur man ska gå på golvet i finrummet för att det inte ska knaka. Och Kaestin såklart. Hur lagligt är det egentligen av en lillasyster att bli 18? Min lilla syster håller på att bli stor. Vi borde börja röja runt tillsammans nu. Vi har ju lite att ta igen.

Well well. Ett ryck med de multiprofessionella teamen nu.

Hello Saferide - I wonder who is like this one

Än finns det hopp om att de skottska bröderna vill följa med mig på konsert. I annat fall har de nog inget val.

Pato Fu - Mamã Papá

Exotisch! (Jag fattar ingenting. Dock väldigt svag för bippandet).

Struktur, diciplin och lite lagom mycket ångest

Struktur. Snälla ge mig struktur. Tentan vill sig inte. Ångestnivån är inte tillräckligt hög för att jag ska kunna hosta upp ett bra utkast.

Men nu gör vi så här. Om du tar och skriver tentan till imorgon så kan jag gå på höstlov? Vad bra! Då säger vi så då ja. Kommer bli kanon det här. Glöm inte att få in de där med interaktion. Kan vara lite klurigt, jag vet, men få inte panik.

Heja.

Helst vill jag bara åka hem till Falkenberg över helgen, som planerat. Eller rättare sagt: helst vill jag kunna åka hem och bara släppa allt. Inte släpa med dator och 100 ton kurslitteratur hem. Granberg är min eviga följeslagare.

Vad har hänt?

Någon påpekade igår att jag alltid är i tid!

Jag börjar undra om jag är sjuk på något sätt. Om något allvarligt fel håller på att kortsluta mig. Jag kommer alltid för sent och är långsam och blir tjatad på och försover mig och kommer utan undantag alltid på något som måste göras i sista stund. Fråga dom som vet.

Hur som helst var det en väldans trevlig afton på Kontiki igår. I ett tidigt skede spelade DJ:n The Radio Dept., vilket han absolut ska ha en eloge för. Dagen idag har segat sig fram. Hämtade ut förra tentan och konstaterade att jag inte fått kicken från universitet (heja heja!), satte mig i en GU-bunker med min dator, mötte upp med två gräsligt bakfulla Piff och Puff för ett styrelsemöte och återvände till min bunker.

Egentligen borde min skrumpna lilla hjärna sova nu, vilket den i och för sig i princip gjort hela dagen, men ett par sidor till måste läsas. Puuuust.

Äntligen

Nu så, nu ska det skrivas. Tentan ute. Bloggpaus.

Turkisk Peppar

Varför står det tyrkisk peber på förpackningen?

"Jag haaatar sniii..."

Precis när resultaten från gamla tentan ska läggas upp och nya tentan slängas ut, så händer det som inte får hända.

Pang. Krasch. Som att välta ner en blomkruka, på samma sätt verkar kursportalen ha exploderat.

Klockan tickar och jag vill bara få den där tentan i handen. Terapiarbete, någon?

Shout Out Louds- Time left for love (Hultsfred '07)

Chalmers Kårhus 1 december med Lykke Li som förband. Pepp? O ja.

Runt runt runt runt

Min cykelmani urartade igår i att jag snurrade runt någonstans i Högsbo helt utan orientering. Som tur var lyckades Emma slussa mig rätt bland alla hus och vägarbeten. Kvarteret Skatan-maraton tills klockan blev mer än ung är helt klart ett trevligare sätt att fördriva en lördag på än att sitta hemma och umgås med Herr Granberg och hans aldrig sinande åsikter om Human Resource Management.

Det blev dock ingen cykeltur hem igår natt. Tur var nog det. Hade liknat en dränkt katt om jag cyklat. Istället studerade jag fyllon på vagnen. Alltid lika intressant när man är nykter.

Men nu sitter jag här med Granberg igen. Måste måste läsa. Imorgon kommer andra hemtentan ut. Halleluja liksom. Vet ju fortfarande inte hur det gick på första tentan, vilket är lite stör-isch. Får se om det blir samma koncept som sist.

Om prioritering

Om en stund cyklar jag iväg till Emma för en omgång av Kvarteret Skatan. Och i ärlighetens namn så är det nog lika bra. För hur mycket får man egentligen pluggat en lördagskväll? Man måste ju ha ett liv också.

Blaha blaha

Ledarskap i multiprofessionella organisationer. Konsten att leda sig själv från oprofessionellt oorganiserad och omotiverad student till att
läsa
den
där
jäkla boken.

Har försökt nu i ca 40 minuter. En kopp chaité hjälpte inte. Att hänga upp de underbara dansbandsskivorna jag köpte på kommersens loppmarknad hjälpte inte heller. Jag ska baka pizzabullar om en stund. Vi får hoppas på det.

Om att springa ifatt tiden

Malmö över nyår? Låter inte alls dumt. Tvärtom riktigt riktigt grymt.

Men än är vi inte där. Inte än på länge, länge, länge... Först ska en veckas hemtenta överlevas. Den här gången ryktas det om att det är 4 sidor essä som ska skrivas. Har en hel del andra saker på gång också, typ kontikifest och möten och introduktion och födelsedagskalas och lite annat smått och gott. En vecka går för fort.

Jag misstänker att jag inte hinner ifatt mig själv just för tillfället. Alla som jag skulle vilja prata med glömmer jag bort, allt jag skulle vilja göra hamnar åt sidan och det jag skulle behöva tänka på finns inte. Det gäller kanske att stå still i två sekunder. Någon gång.

Oh happy daaaaay

Nu är det mesta på rätsida igen. Och jag överlevde innebandyn! Var faktiskt, hör och häpna, riktigt skoj. Bra dagar gillar vi.

Jag sträcklyssnar på Parken och bakar bakade potatisar. Parken kommer för övrigt till Götet snart! Tydligen spelar de på Jazzhuset 13:e november. Diggar verkligen när de kör akustiskt, som här. Samtidigt är det trevligt dansant med lite mer elektro i receptet.

Well well. Dags att dra ut sladden till internet och plugga organisationsteori.

Att bollsporta eller inte bollsporta, det är frågan

Det gäller att pussla ihop sitt liv på ett bra sätt. Ibland är det inte så lätt. Som när fotbollsträning och gymaktivitet krockar. Då blir det ångest. Ångest måste man bearbeta. Om man inte bearbetar ångest kan man bli sjuk. Om man bli sjuk tynar man ihop. Och sen då?

Nä. Bäst att ta tag i problemen. Se lösningarna.

Helst av allt hade jag pusslat in ett jobb i mitt liv. Vi får se hur det går med det. Det största problemet är inte att skaffa fram tid, utan att någon överhuvudtaget måste vilja anställa mig. Ehh.. ja. Och hur det går till, det har jag ingen aning om. Kanske dags att börja uppvakta folk lite mer personligen? Tål att tänkas på.

Imorgon blir det ingen fotboll. Imorgon blir det innebandy. För det mesta är bollsporter min grej, men innebandy har liksom aldrig fallit sig naturligt. Har säkert med den där klubban att göra. Men är man vice ordförande kan man inte maska och stanna hemma. Måste ju föregå med gott exempel. Höhö.

Receptet

Jag har försökt skriva ett meddelande till en Manchesterbo på facebook i 15 minuter nu. Errorerrorerrorerrororor. Länge leve riktig post. Brev, papper, penna och frimärke. Brevbäraren är minsann mycket mer pålitlig än den där pyttelille mannen som springer runt i det de kallar för internet. Han är rent utsagt en förvirrad jävel. Nytt försök imorgon.

Har idag haft seminariemöte, gymmat (!) och storkokat köttfärs. Vilken pangdag liksom. Våra seminariemöten tenderar att bli otroligt lyckade varenda gång, vet inte hur någon annan grupp någon gång kommer att nå upp till vår standard. Det handlar inte om att vi är lika, tvärtom är vi fem helt olika personer, utan mer om att det är otroligt avslappnat. En form äppelpaj, några knippen självdiciplin, tre liter relationsprat, fem koppar té, fem kloka huvuden och du har receptet. Upp till bevis imorgon om vi håller ända in i mål. Om en vecka kommer nästa tenta ut, vilket innebär slutet på sociologikursen. Ska bli riktigt intressant med psykologikursen, men det lär nog bli andra grupper.

Är, trots att jag fick hjärtat i halsgropen tidigare ikväll, glad just för tillfället. Pratade med Ellen. Attans att Malmö ska vara så långt borta. Men vissa är ju, trots det geografiska avståndet, aldrig långt borta. Eller ständigt närvarande?

Nu: sova.
Imorgon: självdiciplinerad (som hrm.. alltid)

Jonathan Johansson- Innan vi faller (PSL)

Bomschackalack

Gick en fin shoppingrunda bland Second Hand-affärerna i Haga med Matildan i eftermiddags. Ett par byxor a la gubbe blev det. Tröttade ut lillasystern med hundra skoaffärer och sen for hon hem. Tyvärr. Men vi lär nog synas snart igen. Damen ifråga förtjänar snart inte att kallas liten längre, hon fyller ju 18 snart! I don't get it.

Igår gick vi till Stigbergstorget i solskenet, tog oss till en biograf, såg Rallybrudar (tuffa grejjor alltså) och åkte hem för att slutligen däcka framför Nile City i ett ganska paltkomatiskt tillstånd. Det borde vi göra oftare.

lördag 18:e oktober

Kletiga löv. I staden är löven kletiga. Avgaserna klistrar fast sig på dem. Förgiftar dem och låter dem förmultna. Kylan kryper under huden. Det är som gjort för att gå och dagdrömma och villa sig långt bort från verkligheten. Visst har jag varit där förut. Jag bli sån på hösten.

På något vis gillar jag den ändå. Jag vet nog hur jag ska handskas med det hela.

Förhoppningsvis.

Zeigeist

Var ett tag sedan kameran fick vara med. Måste bli ändring på det. Allt från Zeigeist spelning på Storan till förfesten hos Emma och en massa annat låg och skräpade.


Och jag är fortfarande imponerad av Zeigeist scenshow.

Finn ett fel

Vilken gata i Majorna äter man mest ost på?

Solen skiner, jag har lagat en jättestark thaigryta och snart får jag besök. Det är till och med en så bra dag att jag drog högkvalitativa skämt för mig själv på vägen hem. Han som satt jämte mig måste ha tyckt att jag var lite konstig när jag skrattade för mig själv.

(Ostindiegatan)

Kaestin goes Gbg

Imorgon kommer Kaestin, aka Matilda, på besök. Kommer hoppa som en vilde, det var ett tag sedan vi hade kvalitetstid tillsammans. Ska gå på bio och bränna ett par av mina presentkort. Känner jag oss rätt kommer det bli en bra kväll. Som alltid. Det spelar liksom ingen roll vad vi gör, det slutar på samma sätt varje gång. När man skrattar så att man kiknar vet man att man lever.

När jag blir stor ska jag bo granne med min syster. Kommer få alldeles för stora abstinensbesvär i längden om det ska hålla på såhär.

Sälj dig dyrt

Efter en väry najs skvallerlunch på Bönor & Bagels med Åsa och Emma begav jag mig på jobbleteri. Det gäller verkligen att försöka tänka bort alla motgångar och fokusera på den positiva responsen. Skillnaderna mellan de olika butikscheferna jag träffat idag är enorm...

Väl hemma var jag helt och fullständigt utmattad efter att ha sålt mig själv till så många på så kort tid. Har stått i startgroparna för att ta tag i sakerna inför seminariemötet imorgon i flera timmar nu, men det går inte. Energinivån blinkar rött och skriker slutpåinformationorkarintemeramåstesovaröraröraröra.

Så, ett sista försök. Kom igen då.

Om att sälja sig själv

Det är lite lustigt det där. Det där med att söka jobb. Jag har varit på en enda anställningsintervju i hela mitt liv. Den ägde rum på min arbetsplats i Skottland och kändes, tja.. inte så allvarlig? På ett sätt var den ju det, men samtidigt kändes det så enkelt. Jag och Ellen gick ut och delade ut ett par CV:n, Paul ringer upp dagen efter och vi båda får komma på intervju.

Är fruktansvärt peppad. Ikväll ska det produceras skräddarsydda CV:n så det ryker om det. Att det är lågkonjuktur och börsångest och jadajada ska inte stoppa mig. Självförtroendet och flaggan ska vara på topp imorgon. Gamla chefen är larmad (och mycket förstående!!!) om att det kan dyka upp telefonsamtal från konstiga männsikor som frågar om mig.

Vem vet? Inom ett par år kommer det kanske att vara jag som sitter på andra sidan. Som personalassistent/konsult/chef kan man säkert få plöja bland många CV:n, intervjua och anställa. Till baksidan hör att avskeda folk. Men det är bara att vänja sig vid tanken. That's life liksom.

The Wombats - Let's Dance To Joy Division

Helt plötsligt blev den här låten en helt annan grej. Jag smälter som smör i solsken av doadoa-körer. Varför spelar en del band inte alltid akustiskt?

Alla glada, alla nöjda

Jag gjorde något jag inte trodde jag skulle våga. Jag traskade in på frisörsalongen och bad om att få det gjort igen. Repris.

Följden blev ett lite kortare vildvittrehår med vissa inslag av lejon. Och det är nog lite mer jag.

Suburban Kids with Biblical Names

Kärlek!

Låt mig bli en av dom

När jag kastat ut Herr Ågren med huvudet före och min mamma följt med honom ut genom dörren återstod bara tröttheten. Det blev mörkt tidigt igår, kanske ännu tidigare idag. Tände ett par värmeljus och tittade på min lilla, något övermöblerade men ack så mysiga, bostad.

En stund senare släpade jag ner mig till spårvagnen och lät den köra mig till centralstationen. Träffade en filosofisk man tillika f.d. klasskamrat som krympt men växt mentalt. Ni vet ju vad de brukar säga om lumpen, och jag tror nog faktiskt att det stämmer. Mitt i myllret pratade vi om det som varit, det som är och planer och drömmar.

Ett samtalsämne dök upp idag. Samtalsämnet kände inte igen mig. Jag kände igen det mycket väl. Men det sa jag inte. Istället började jag undra om det blev som du ville. Är du den du vill vara? I så fall är jag glad för din skull. Vissa saker går inte att ändra. Jag gick ut genom dörren och visste mycket väl vad som hände bakom ryggen på mig.

Det är underligt vad folk går olika vägar. Utspridda här och var. Lite som dropparna från vattenspridaren vi brukade bada i när jag var liten. En del flyger långt, andra kort. Vissa hoppar högt och faller hårt. En del har inte en tanke på att flyga och fara. Och så finns det dom som flyger och flyger och flyger...

Hofmästarinnan

I en students budget blir det inte mycket fläskfilé och annat fancy. Soppa, korv och köttfärs är kanske snarare grejjen. Eller vegetariskt. Den lite otippade varianten omelett, salsa och hemmagjord falafel stod på menyn idag. Kändes lyxigt värre!

För ett tag sedan höll på att sätta i halsen. Mamma kom inklampades i lägenheten och skänkte mig en enorm bit av något fint hemodlat ekologiskt nötkött. (Som den erfarna sommarjobbare i chark- och köttavdelningen borde jag kanske göra en närmare analys. Fransyska, kanske?).

Problemet är bara hur man ska anrätta denna.. ehh...klump? Det står inte i studenthandboken hur man tillagar en nobelmiddag! Tur i alla fall att jag har Knugen och Silvia på kylskåpet. Gästerna finns ju redan på Slottet, så att säga.

Natt

När vi lämnat Biskopsgården hamnade vi någonstans där vakten hotade med att kasta ut mig om jag inte hängde av mig jackan. Och så pratade jag med hockeyspelare. En envisades med att säga att jag är en offensiv handbollsspelare. Jag försökte demolera och säga att jag spelar fotboll. Men nej.

I vilket ögonblick som helst dyker mamma upp. Jag måste duscha. Bota huvudvärken. Bli människa igen. Suck.

Le Sport - It's not the end of the world

Ramlar

En lustig känsla infinner sig just nu i min något stökiga lägenhet. Klädhögen som börjades på innan hemtentan växer lavinartat och vägrar rasa in i garderoben. 3 muggar med gammal tésump. Popcorn på golvet. Planscher och fotografier i en hög på golvet. Men känslan finns i maggropen.

Min virriga hjärna känner på sig att morgondagen kommer att bli hejdlös. Aktivister på Hisingen, nostalgidisco, plus ett uppdämt behov av att vara vild och supa sig fjortisfull från mitt håll. Blåljusen på för guds skull. Hejda dig människa om du vill kunna sätta foten utanför lägenheten igen. Fast å andra sidan är jag bara 20, även om folk tror att jag är det dubbla. 20 är närmare 14 än 30. Hilfe.

Den som lever får se.

Vet du?

Jag har ett blåmärke på min haka. Jag vet inte hur det kom dit.

Heja heja

Ledarskap handlar inte bara om att ge sina anställda förhoppningar och sen är alla glada och nöjda. Det finns något som kallas förverkligande.

Frustrationsproblem. Har ägnat hela förmiddagen åt att frusta och pusta över bristen på kommunikation. Dags att ta sig vidare.

Av den anledningen är jag grymt peppad och skriver på ett CV. Marknadsföring av sig själv på hög nivå!

En gång i tiden

Ibland är det kul att vara med från början. Eller i alla fall lite tidigare än alla andra. Jonathan Johansson råkade en gång i tiden hamna på min gymnasieskola. Jag köpte hans platta, spelade sönder den, lyssnade lite till och återkommer till den igen och igen. Nu har han blivit signad för Hybris, som för övrigt huserar en väldans massa bra band, och har en singel och senare en platta på g. Spännande enligt mig!

Klipp klipp klipp

Har idag lagt typ hela stuidelånet på ett frisörbesök (ett halvår sedan sist kanske?). Måste nog vänja mig vid det nya håret. Blev kanske inte riktigt så blont som jag tänkt mig, men det ser väl kanske ur en annan synvinkel rättså naturligt ut. Well well... Om jag inte pallar med det får jag rycka ut med saxen själv. Det brukar ju bli så. Nu: byråkrati.

Laura Marling - New Romantic

Ändå

Börsen och Volvo och hela den ekonomiska karusellen saboterar siffrorna. Chefen vägrar höra av sig angående om det blir något jobbande eller inte och det finns starka planer på att ge sig ut på jobbjakt i mina hoods. Jag har massor av kurslitteratur om organisationsteori och byråkrati att plöja igenom. Men vad gör det? Jag är glad ända inifrån och ut. Fotboll is da shit. Dessutom är Hello Saferides låt I wonder who is like this one en otroligt bra låt.

Se upp

Är sjukt peppad på fotboll idag! Risken finns dock att det kan bli väldigt lite finlir och väldigt mycket kapning. Med tanke på att det var ett tag sedan sist, plus det faktum att tentaöl+föreläsning klockan 8 gör en ganska trött.

Ser fram emot att få vakna stel som en pensionär imorgon. Jag vet liksom att det kommer att vara värt det.

Soundtrack

Jag och Ellen hade förresten vår 2-åriga körkortsdag i fredags. Och vad betyder det? The prövotid is över!! Inte för att risken att bli tagen för fortkörning är så stor när man mest åker spårvagn, men ändå.

Vi kuggade dessutom på samma dag en månad tidigare. Det var ingen bra dag. På Ellens säng i den stora gula villan, med Marit Bergman i stereon, grät vi ikapp. Kanske inte så mycket över de där uppkörningarna, utan mer över ett krossat hjärta. I think it's a rainbow var den höstens soundtrack. Låtarna kommer alltid att vara förknippade med den förbannade hösten, den lilla staden och planerna på att dra därifrån. På ett sätt var det en bra höst. En sån som gör att man kan ta sig igenom gravfält, träsk och ocenaer hur lätt som helst.

Fler exempel på soundtracks:
Suburban Kids With Biblical Names- Rent a wreck. När Ozzy spelade på Hultan befann sig alla utom två på festivalområdet. Och vad gjorde de där andra två? De dansade runt på campingen. Jag vill minnas att solen sken.

Marit Bergman- Tomorrow is today. Den var med, varje gång. Och så brände vi skivor till DJs som antagligen bara kastade dem i soptunnan. Borttappade handväskor, kebabrulle vid Tullbrons fäste och oändliga nätter.

Bloc Party- Flux. Onsdagar på Liquid Rooms var helt klart veckans höjdpunkt i Edinburgh. Vi drack sambucca i plastglas som Eva alltid tände eld på. En dag försvann Eva. Kanske blev det aldrig riktigt samma sak?

< 20 dagar

Det blev fel.

Kanske sa jag något som inte passade

Helt uppenbart blev det helt fel.

Eller så sa jag inte något alls.

Det kunde blivit rätt.

Och sen blev det bara tyst.

Helt och hållet tyst.

...tystnad, tyst, telefonen död, tyst, välisolerat, tyst, treglasfönster, tyst, tystare, tystast...

Och jag är inte arg längre.

Jag bara undrar.

Hon som överlevde

Huvudet är tomt. Soppan står på spisen och jag är hungrig. Armarna är lite skakiga. Men den är färdig. Inlämnad. Inget mer att göra åt saken. Första hemtentan är avklarad. Om den sedan bli godkänd eller inte, det orkar jag inte tänka på just nu. Lättnaden har inte kommit än. Kanske till kvällen? En tentaöl och ett socialt liv, tack!

För övrigt bestämde jag redan innan helgen att jag skulle köpa Hello Saferides nya skiva när jag lämnat in tentan. Jag belönar mig själv som man belönar hundarvalpar. Förhoppningsvis funkar det. Och den nya skivan då?

Vid en första genomlyssning... vet inte vad jag ska säga... imponerande? Det ligger mycket pophistoria i låtarna. Och det är bra. Riktigt bra.

Ni kan inte gissa

Döm om er förvåning! Jag kommer att bli med tv imorgon! För en som inte kollat på tv regelbundet på fyra år och som fortfarande tror att ICA-reklamen och Ipren-mannen och "Dra in maaaagen Britta" är högst högaktuella är det antagligen ett framsteg. Fast de kanske fortfarande är aktuella? Jag inte veta.

Började fundera lite på varför jag inte kollat på tv. Måste varit så att jag var helt otroligt upptagen när jag gick på gymnasiet. Vid närmare eftertanke var jag nog det också. Fotboll, repa, plugga, fotboll, repa, plugga, jobba, plugga, festa, vara bakis, plugga, spela match. Sova ibland. En vecka går fort. Tre år går fort. Jag saknar det ibland. Vänner som är här och där i stora världen. Och i Skottland var jag och Ellen tv-fria i 7 månader. Snacka om att det var himmelriket att gå på bio. Varmt och skönt till skillnad från den svinkalla lägenheten i stenhuset med enkelglasade fönster, fjorton meter högt till taket och ingen centralvärme. Jag saknar inte 2F2 72 Brunswick Street på det viset. Å andra sidan vet jag inte när jag kommer att träffa Ellen nästa gång. Malmö ligger för långt borta.

Om jag inte redan nämnt det kommer Kieran och Daryl till Sverige i början av November. Herregud. Vad ska vi hitta på? Det kommer ju bara att ösregna. Jag som har sagt att det kan snöa i November. Paddanbåtarna, som tidigare konstaterats vara det turistigaste i Göteborg, lär man ju frysa ihjäl på. Attans rabarb. Jag har ju i alla fall tv då. I värsta fall liksom. De kommer antagligen att klampa in i lägenheten med skorna på. Jag kommer att skälla på dem. Helt otroligt intressant att skottar har skor på sig alltid. Kan undra vad de har att dölja?

Och anledning till att jag överhuvudtaget bloggar, trots att jag borde hemtenta, är att jag skrivit ut tre otroligt oslipade utkast. Försöker inbilla mig att jag är nästan färdig, vilket jag egentligen absolut inte är. Heja. En natt, en dag och ännu en natt.

Dag nummer fem

Det är tandläkarväder. Oktober och pissregn. Största delen av året tycker jag att Winnerbäck är en ganska jobbig typ, men när det blir så här måste Söndermarken fram.

Hur som helst gör det inget att det regnar. Och Söndermarken får inte åka i skivspelaren. Istället fortsätter jag mitt texttuggande verksamhet. IPFs kompetenshjul, mmmm... kärlek.

Förutom avbrotten för besök hos granne/besök av grannar, brännbollen och min lilla tripp till Storan i fredags har jag varit soffan och orden trogen. Zeigeist på Synthklubben var något utöver det vanliga. Inte så mycket till musik, mer konst. Konfettidans. Jag vill ha mer.

Ren och skär plågsamhet

Den värsta och mest paralyserande sortens kramp är med all säkerhet skrivkrampen. Antalet gånger jag suckade, ville strypa föreläsare, kasta laptopen i golvet (åpåpåpåp...) och skriva stora fula ord på mina ljusblå väggar igår kväll är omöjliga att räkna. Det slutade med att jag hetsåt popcorn hos Linnéa en stund. Vi suckade och lättade våra hjärtan. Jag gick upp för trappan och fortsatte ha kramp till midnatt.