Soundtrack

Jag och Ellen hade förresten vår 2-åriga körkortsdag i fredags. Och vad betyder det? The prövotid is över!! Inte för att risken att bli tagen för fortkörning är så stor när man mest åker spårvagn, men ändå.

Vi kuggade dessutom på samma dag en månad tidigare. Det var ingen bra dag. På Ellens säng i den stora gula villan, med Marit Bergman i stereon, grät vi ikapp. Kanske inte så mycket över de där uppkörningarna, utan mer över ett krossat hjärta. I think it's a rainbow var den höstens soundtrack. Låtarna kommer alltid att vara förknippade med den förbannade hösten, den lilla staden och planerna på att dra därifrån. På ett sätt var det en bra höst. En sån som gör att man kan ta sig igenom gravfält, träsk och ocenaer hur lätt som helst.

Fler exempel på soundtracks:
Suburban Kids With Biblical Names- Rent a wreck. När Ozzy spelade på Hultan befann sig alla utom två på festivalområdet. Och vad gjorde de där andra två? De dansade runt på campingen. Jag vill minnas att solen sken.

Marit Bergman- Tomorrow is today. Den var med, varje gång. Och så brände vi skivor till DJs som antagligen bara kastade dem i soptunnan. Borttappade handväskor, kebabrulle vid Tullbrons fäste och oändliga nätter.

Bloc Party- Flux. Onsdagar på Liquid Rooms var helt klart veckans höjdpunkt i Edinburgh. Vi drack sambucca i plastglas som Eva alltid tände eld på. En dag försvann Eva. Kanske blev det aldrig riktigt samma sak?