Bra förebild?

Gaaaah. Hata hata hata den förbaskade hemska tidningen Veckorevyn. Har slutat prenumerera på den för väldigt längesedan, men den envisas i alla fall med att dyka upp i brevlådan. Flinkeberg (som var chefredaktör innan) må ha haft konstiga idéer, som att lotta ut skönhetsoperationer t.ex. Men Ebba från Sydooooowwff (den nya chefredaktören) får mig att vilja köra hela Veckorevyns upplaga i en pappersstrimmlare. För det första: På framsidan står fotomodellen Anine Bing iklädd en rosa underklädeskreation. För det andra: I tidningen kan man läsa om det bästa GI-godiset. "Så att du kan äta så mycket godis du vill till jul". Fattar inte fröken Syydoowwwf att man inte kan ha ett sådant reportage i en tidning som nästan enbart riktar sig till tonåringar?!? Fattar de inte att det finns folk som faktiskt följer sådana här dieter? 13-åriga tjejer svälter sig och använder alla kändisarnas konstiga dieter. De svälter sig till döds, blir olyckliga, skär sig och gud vet vad. Inte för att det här är enbart Veckorevyns fel (det är alla andra hemska tidningars fel också), men de kan ju åtminstone göra ett litet försök att vara bra förebilder. Deras dubbelmoral får mina ögon att ploppa ur sina hålor. Usch. Fy fan.


Ensemblen idag var en väldigt konstig lektion, otroligt ironisk. Vi hann helt enkelt inte börja spela, p.g.a. en massa saker:

• Lenas bas saknade en sladd
• Glapp i sladden
• Någon ville jävlas och hade stämt om min gitarr så att E-strängen var ett C. Alltså ingen organiserad stämning, utan bara hoppsan hejsan. Johans gitarr var stämd på samma vis. Det tog en halvtimma för läraren att stämma om gitarrerna.
• Lenas bas var också omstämd helt och hållet. Sedan råkade Alvis bända sönder en bassträng.
• Erik (läraren) tar sönder en sträng på Johans gitarr. Och samma igen. Och samma igen.
• Det gick alltså hela 4 strängar inom loppet av 2 timmar.

Men någonstans i allt kaoset med strängar och sladdar så var det ändå lite trevligt. Ensemblefolket är trevliga. Jag gillar dem. Innan spelade de 13 från Håkans nya platta. Den 28:e december kommer den. Åh Håkan! Men nu får det bli historia en stund.

Puss hej!

Trötto

Jag är trötto. Jag måse läsa bajshistorian. Jag har använder bara samma meningsuppbyggnad. Jag gillar inte historia. Jag gillar snö.
Puss hej

Ta da!

Glömde ju bilden. Åhh lilla Elis!

Love is only a feeling

Hej världsrymden! Hej alla som tjuvläser min blogg! (Det gör jag också, tjuvläser andras bloggar alltså). Jag är helt sjukt förkyld, och det är väldigt synd om mig. Fast jag är glad ändå. Shoppade med Ellen i Halmstad igår, är hög sedan dess. Shopaholic, can't avoid it. Kan ju alltid göra en liten lista på vad jag köpte igår:

• En brun t-shirt
• En brun zip-jacka med turkosa kanter
• En randig halsduk
• Nobelbalsskor. Svart sandalsaker med klack. Aj aj aj.
• Lite smink
• Underkläder
• En stickad öhum.. väst kanske man kan kalla det?
• Julklappar till päronen, mini me och Malin
• Ett grönt halsband

Vilken dag alltså... Tågresan hem var klart mest spännande. Först skulle jag köpa tågbiljetter åt oss. Stoppade in mitt kort, och vips kom det ut en biljett. Mannen före fattade inte svenska och hade inte lyckats betala sin biljett. som tur var kunde han betala biljetten som jag betalt åt honom. Kunde ju lika gärna varit så att jag stått där med en ungdomsbiljett till Göteborg som jag inte kunde göra något med. Sen, väl på tåget, får man erfara ett inte allt för trevligt, smått rasistiskt och hatiskt gräl mellan två män. När vi kommer till stationen får man dessutom uppleva att Falkenberg inte direkt är den säkrsate platsen på jorden. Droger och hemlöshet gör inte direkt området runt stationen till ett område man vill gå runt på ensam.

Struntar i fotbollsträningen idag. Smällar man får ta helt enkelt. Sitter och lyssnar på The Darkness och producerar snor istället. Tänker på att jag faktiskt är ganska glad i alla fall. Har fixat några av de största värdlsproblemen i min egen värld. Som t.ex. nobelbalsdate. I fredags var det julspex. Vissa delar var väldigt klockrena i mitt tycke, särskilt startpaketen till alla som ska börja estet. Estetus Rokus: Ett par converse, ett par chäip monday jeans, en bandtröja och två förpackningar hårsspray. osv.. Äh, gud vad jag svävar ut. Tillbaka till världsproblemen. Kemiprovet gjorde jag i fredags gick nog dåligt (2 fel, ÅH NEJ min värld krackelerar fullständigt). Nu var jag dum. Inte göra narr av dig själv. Ett annat världsproblem är julklappar, vilket jag redan börjat fixa. Har även dåligt samvete för att jag inte pratat med min älskade stratakopia på två dagar. Får nog ta tag i det nu. Kanske öppna fysikboken lite, men bara lite.

Puss hej leverpastej

De afrikanska vantarna

Redan torsdag. Hinner inte med att tänka innan veckan är slut. Hmm.. vad har jag gjort idag då.. Vaknade som vanlgit upp. Försökte ignorera klockan, tryckte på snooze, vaknade 10 minuter senare (i chocktillstånd), sprang ner till köket och åt frukost, stressade som ett idioto för att komma iväg på cykeln med den aptunga jättejättestora fotbollsväskan. Sen funkar inte cykellampan. Hinner inte byta några batterier (3 minuter innan bussen skulle gå). Lösning: cykla 800 meter förbi kohagarna och skogen och myrstacken i totalt mörker. Man får helt enkelt gå lite på måfå. Det bästa är att se det hela positivt. Jag menar, man kan ju inte se de 8 vildsvinen när det är kolsvart.

Matten på morgonen, sedan håltimma. I ren uttråkning inledde jag och Alvis sms-terror på folk, eftersom det är gratis sms för alla med Telija. Efter det någon konstig fisklåda med rökt lax som krydda ovapå (max 3 %). Tycker allt att de kunde haft torskfisken som fanns under som krydda istället. Hmpf.

Sen svenska. Fick inte gjort så mycket direkt.. Sedan kom Magnus på den genialiska idén om Fårets hår. Om man skulle platta ut det så skulle det räcka till att göra stickade vantar till ett helt afrikanskt land. Det tycker jag var bra sagt. För övrigt tycker jag att Flogging Molly äger sönder det mesta, julgardiner är fula och att raggsockar är bra. Nu ska jag äta pannkakor.

Orka

Gud vad surt det är. Även om det finns så mycket värre världsproblem så tenderar mina problem att bli ganska stora i min lilla värld. Öööruk. Orka med världen.

Frost

Okej, nu är jag lika naturromantisk som jag brukar vara. Men frost är sååå underbart! Blir helt upprymd när man lyckas göra rökmoln med munnen och det knastrar under fötterna. Enda felet med den här morgonen, förrutom att jag som vanligt fick cykla som om jag cyklade Tour de France, var att batterierna i mp3-spelaren tog slut. Just när man sitter på bussen och svävar ut i en av de mest underbara dagdrömmarna bryts stämningen av ett schprak. Eller ett knaster, eller kalla det vad du vill.

Lite nostaligisk. Synd att det inte blev någon kalasturné i år. Marit Bergman, Infinite Mass (Ja, faktiskt), Melody Club, Di Leva, Håkan (Fast han fick man ju se ändå), Winnerbäck (Han också) och hela altet. Vill ha sommar. Vill ha fästningen. VILL HA KONSERT!

Ensemble idag. Går bättre och bättre faktiskt. Blåste fullständigt omkull hela publiken sist med I feel good. Det var en ganska trevlig upplevlse. Idag började vi på Ain´t no mountain high enough. Den var tydligen lite klurig på piano, så det fick bli Basket Case så länge. Men Green Day slinker ju ner de också. Det enda negativa med ensemblen är att den är väldigt självförtroendehämmande. Just när man byggt den där trevliga lilla auran som gör att man kan slå ifrån sig småsten får man ett helt klippblock i huvudet. Du blir platt. Väldigt platt.

Imorgon är det das grosse Pensionärspartaj. Save me, please save me. Mammsen fyller 40 och morfar 120. Det kommer nog nästan 120 pers till den där lilla bygdegården i skogen. Morfar yrade runt och förbjöd mamma att använda de blåa servetterna och ljusen, för moderatigt. Mamma har nog snart migrän, morfar kommer få en hjärtattack. Nej, snälla Johanna, säg inte så. Man vet aldrig när ironin slår till. Nu ska jag falla in i min lilla gitarrbubbla.

Puss hej!

Smälta in

Nu jävlar ska jag bli alternativ. Nu ska jag synas. Nu ska jag skaffa mig en speciell stil, och varför inte börja lyssna på kent? Ungefär så tänker alla. Plötsligt blev det hela inte så lyckats. Plötsligt blev alla som Dom andra.

Allt visar bara på att människor i själva verket inte är så självständiga och individualiserade som de tror. Människor är flockdjur. I en flock gäller det att smälta in, men att samtidigt synas. Det är i våra desperata försök att smälta in/sticka ut på samma gång som vi blir lika varandra. Är det kanske det som gör oss till människor?

Dock måste jag säga, att även om alla vill vara annorlunda. Eller ja.. Många vill det i alla fall. Så kan ingen modedetalj eller fluga i hela världen få två individer identiska. Nu blev det jobbigt och djupt, jag vet. Sån är jag. Var bara tvungen att avreagera mig lite över världens ytlighet och om de stackars människor som sedan många år tillbaka lever i denna värld som flockdjur. Inte för att de valt det, utan för att det bara blev så en gång. Men det finns nog någon mening med det också. Tar det en annan gång.

Flying Dandruffs

Okej, nu har jag skrivit det där på väldigt många ställen. Flying Dandruffs alltså. Men shit vad kul vi hade idag! För er som inte hänger med riktigt så har jag och liten hög andra personer startat ett band. Vi har repat en gång, har en mysig men stökig replokal och potential. Det här är coolt. Ohwow!