En smak av salt

Jag trodde aldrig att maskiner skulle kunna tillfredstalla mig. Skrot och rullband gor ingen glad. Hur som helst spenderade jag nara 2 timmar pa gymmet igar. Nar de stangde traskade jag ut darifran, lite lagom skakig i bena.

Och nu har jag rymmt hemifran for en timma. Det var nodvandigt. Jag har inte direkt sovit agot i natt. Nar jag kom hem agnade jag ett antal oraknade timmar at att skriva. Har antagit en utmaning om att spela pa en open mic i stan. Det driver mig framat.

Det verkar som om alla i min omgivning, omedvetet, gar in for att hamna i mina texter. Plagsamt, men vad gor man inte for konsten?

Min van nagon

En del manniskor ar mer impulsiva an andra. Jag impulsiv pa det viset att jag hatar att planera for mycket. Jag vill ta det som det kommer. Min vapendragare pa jobbet ar nog straet vassare. Min fruktkniv ar inget mot hennes sylvassa och supersnabba sammurajsvard. Utan att ens blinka foljde hon den impuls hon fatt. Och tja, mer eller mindre, sprang darifran.

Det kan tyckas modigt att vaga lamna jobbet, mitt framfor alla kunder och ett par jobbarkompisar. Men att springa ifran nagot ar en ytterst tillfallig losning.

Egentligen ar det inte mitt problem att nagon kommer att forlora £200. Det angar heller inte mig att det finns lite mer an en handfull manniskor, daribland en hetlevrad chef, som har lust att skrika pa nagon. Inte mitt problem, kan man tycka.

Jag hade nog inte brytt mig, om det inte varit for att jag ser mig sjalv i nagon. For i grund och botten lider vi av samma forvirring. Vi vet inte vart vi ska ta vagen, nagon och jag. I naturen sokare.

Det enda man kan gora ar att hoppas att vi hittar vara platser. Forr eller senare, pa nagot vanster.

For the price of a cup

Dodsorsak: En avsakand av elektricitet

Det later kanske lite hart
Lite iskallt
Lite sjalviskt
Men jag var tvungen

Jag har begravt dig. Jag har begravt oss. Om du nagon gang angrar dig ska du leta i vintergronan utanfor kyrkan vid Broughton Rd. Det ar en vacker och kall kyrkogard. Du vet att den passar oss.

Saker kan vara som pa film

...men ibland ar de nastan battre.

Uppdrag: halsogranskning

Min halsokurva har mest liknat stupet i en berg och dalbana de senaste tva manaderna. Till en borjan ar det riktigt riktigt roligt. Festa veckorna igenom, ata brittisk skitmat och sitta i soffan. Men gransen ar nadd. Jag har varit konstant forkyld i tva veckor. Rutinerna har blivit for patagliga.

Det borjade med pilates, med de mest valtranade pensionarerna jag nagonsin sett. I tisdags gick jag och Ellen pa 20/20/20. En salig blanding av manniskor, sjukt jobbigt och faktiskt riktigt roligt. Om en stund ska jag testa Body Balance. Men egentligen spelar det ingen roll hur bra alla pass ar. Det jag egentligen vill ar att det ska sluta regna sa att jag kan ge mig ut och springa. Technodunkande och instangda traningslokaler far dock funka sa lange.

Kan tyvarr inte lova nagot om blabarsmuffinsen. Den varma chokladen har dock ersatts med te. Te ar en gava fran gud. En riktigt bra dag kan jag sakert hinka narmare 1,5 liter. Sant som hander. Nu ska jag ta en promenad in mot stan for att rota lite i nagon skivbutik, ta reda pa nasta veckas schema och skutta vidare mot Glenogle's halsoanlaggning. Gott mos!

Pa min gata hemma i stan

"- Johanna has go' kind of a country style tonight, ha ha!"
"- What?"
"- Your check shirt..."

Och sa borjade jag beratta om det som ingen, tydligen, hade en aning om. Alla djuren, min pappa bonden, traktorerna och det stora gula huset. Mina jobbarkompisar stirrade storogt pa mig:
"- Have... have you eve' milked a cow?"
"- Of course I have!"

De tittar fortfarande pa mig som om jag vore en utomjording varje gang jag namner nagot om bondgarden. Det som alltid varit sjalvklart for mig ar lika spannande som ett paket pa julafton for dem. Det som jag alltid skamts over far jag nu helt plotsligt en anleding att vara stolt over.

The Wombats- Moving to New York

The Wombats ar synonymen till party. Hela hosten har vi dansat som besatta till Let's dance to Joy Division. Och det ser inte ut som om att vi kommer att bli av med dem...

The Wombats - Let's Dance to Joy Division

Den har ungefar samma status som [satt in valfri sang a la Las Ketchup] har.

Dagens glosa: Sparvagn- Trams

Nar jag vaknat slapade jag mina fotter till koket. En kik ut genom fonstret fick mig att annu en gang inse faktum: Vi bor mitt i en byggarbetsplats. Nya hyreshus 300 meter bort, renovering langre upp pa gatan och sa sparvagnsarbetet forstas. Enkelglasade fonster ar en gava fran gud. Dess tva storsta fordelar ar att de haller varmen borta och tillater det mesta av ljudet att stromma fritt.

Hur som helst fick jag for mig att titta forbi alla de vita och roda konerna pa Leith Walk. Jag gjorde veckans upptackt. Vi har ett bibliotek rakt over gatan! Tjoho! Gratis internet at folket.

Min lathet blir mer och mer patagande. Jag har allt man behover for att overleva inom pinsamt korta avstand. Bibliotek, tidningsaffarer, mataffar, 10 resturanger och en handfull konstiga sma butiker inom en radie av 100 meter. Men biljetten tillbaka till platsen dar narmaste granne bor 800 meter bort ar nu bokad. 18:e april mellanlandar jag hemma. 27:e april hoppar vi pa ett plan till Thailand.

Aye, aye, they're Sco-ish!

Camera Obscura-biljetterna ar grejjade. Let's get out of this country ar ju trots allt soundtracket till var resa. Och sa ar de ju, nast efter Belle & Sebastian, Skottlands basta band. Forband ar The Twillight Sad. Forvantningarna blir inte mindre av att en av mina jobbarkompisar pastar att "ABC is probably the best venue in Scotland." Sadesaserruatt.

I Edinburgh

Igar: Regn med inslag av uppehall, pilates med pensionarerna i Meadowbank, en misslyckad vit vecka, dans pa Liquid Rooms, slapa hem en alldeles for full polare och badda ner en fullt pakladd person i sangen.

Idag: Osregn med inslag av regn, en lagom bakfull polare matar en med frukost, sover lite pa soffan, drar till Ellens jobb for att bestamma mig for en polsk matratt till pa lordag, gar till bibblan, inser att det fortfarande finns biljetter kvar till Camera Obscura, inser att jag brant for mycket pengar och blir snart utkastad fran bibblan.

Snart: Harry Potter och min manuella CD-vaxlare.

Perspektiv

Under 3 ars tid var jag fast besluten om att jag skulle bli civilingenjor. Eller faltbiolog. Eller kemist. Eller Einstein. Jag tragglade envist igenom alla mattekurser som gick att traggla. For att inte tala om mitt projektarbete. Kemi pa hogskoleniva gor ansprak pa bade somn och livet i allmanhet. Jag angrar det inte, men det ar inte vad jag vill spendera mitt liv med. Inte exakt i alla fall.

Jag har alltid haft en viss fascination for manniskor. Istallet for att springa runt pa den asfalterade innegarden utanfor min guldmalade mellanstadieskola brukade jag sitta pa stentrappan och titta. Froken Elisabeth, hon som alla var radda for, kom och fragade om allt var okej en dag. Jag tittade upp pa henne, tog pa mig vantarna och gick darifran. Vad sager man till nagon som fragar varfor man inte ar som alla andra?

Det finns sa mycket naturvetenskapen kan tala om. Den har svar pa allt, allt, allt. Den kan dock inte tala om vad jag ska gora med min framtid. En sannolikhet racker inte sa langt. I min psykologibok stod det om olika identitetskriser. Jag tror jag vet hur det kanns.

Damm, morker och obeslutsamhet. Som att vara mitt i myrornas krig.

Men nar man tror att man ar som mest forvirrad, det ar da man egentligen tar ett beslut. Det ar bara det att man inte kan se det for an dammet har lagt sig.

3 hål i väggen

Det är ett bra tillfälle
Släck lampan, klipp av sladden, stoppa bomull i öronen, bedöva sjalen
Att gå vidare
Låtsas som att ljuset aldrig funnits


Men det sista som överger människan är
elektriciteten

Pa vinden

Langst bak i mitt huvud finns ett litet, litet skrin. En rund liten ask av tra. Jag har inte visat den for nagon.

Den lilla asken rymmer en hel del 50-talsromantik. En liten lagenhet med blommiga gardiner, en grammofon och en bla skal med gula citroner. Nagon som svingar en runt, runt, runt i samma takt som skivan i grammofonen. Granntanter som berattar minnen fran 2:a varldskriget. Asken rymmer ocksa en onskan om sparvagnar och popmusik. Och det ar nog dar han kommer in. Han passade ju sa bra in dar.

Det ar nog darfor jag fortfarande onskar att han ska snurra mig runt, runt, runt.

Han kunde gjort det. Sa blev det dock inte. Istallet: asken val gomd.


Men man kan ju inte lata bli att undra. Vad hade hant om jag visat den lilla asken for honom? Kanske har han egentligen en liknande ask?

Tigermilk

Pa baksidan av LP-skivan i min bokhylla berattas historien om Belle & Sebastian.

Jag vet inte om jag vagar tro pa sagor.