This was the year

Det här har varit ett bra år. Jag är helt säker på det. Hultsfred, 18-årsdagen, körkortet och alla människor man träffat. Kanske det bästa året hittils? Jo, faktiskt. Ny känsla! Nu är ett nytt år på ingång. Nyårsafton är ofta en ganska överskattad tillställning, men sånt kan ju ändra sig. Innan det nya året ska in och det gamla ut ska jag hinna räkna alla kaffepaket och torkade persikor på jobbet. Inventering är min absoluta favorit. Sen blir det våldgästning hos Hedda och vidare mot middag hos Moa.

2007 ska bli ännu bättre. Det ska bli så bra. (Platt fall? Neisch.)

Slöseri med tid

Det börjar bli lite sent. Lite väl sent. Har precis plöjt igenom en vacker/svår fransk film som heter.. ehh.. vad var det nu igen den hette.. Broderier var det nog. Det stora enorma huset är tomt på folk och bara väldigt kallt. Chipspåsen är tömd och hunden har gått och lagt sig. Och så sitter jag här och lyssnar på Minnen av Aprilhimlen och Nu kan du få mig så lätt. Sentimentalt kära bloggläsare.


Låtarna påminner så mycket om i somras. Om promenader över motorvägar, då någon kunde fått mig så lätt. Full i den ljumna natten. Något att bygga en dröm på. Men något som är byggt på inte så mycket alls suddas ut, tyvärr. Jag skulle bara vilja ha svar på om det bara var något att bygga en dröm på, eller om det var på riktigt. Äh. Skit samma. Slöseri med tid. Patetiskt lilla du. Inte fundera mer på det. (Bara ägna ditt liv åt att undra.)

Akuten nästa

Om jag får tid ska jag recensera den Årliga Rockersåtersamlingen. Måste bara fundera hur jag ska trampa folk på fötterna först. Blå lilltå, fotledsbrott eller amputation? Den som lever får se. Först måste den naturalistiska texten skrivas. Eller rättare sagt: svenskalärarinnan Fåret har bestämt att vi ska skriva något som mer eller mindre liknar en sexnovell med inslag av soptipp. Åh, så härligt svulstigt! Hrm.

Jag säger då det, pråååpupp vingdåv?

Varsågod! Jag har fixat ett popup-fönster, så att du kan jämföra Åsa i Consequences (lite längre ner) med Filippa Reinfeldt. Efter som Fröken Solskenspartikel tycker de är lika. Jag får nog hålla med. Även om de kanske inte har så mycket annat gemensamt.

Konsumera mera

Den här dagen var egentligen vikt åt hårt pluggande. Hur gick det med det då? Hrm... det ska vi nog inte snacka om. Dags att ta tag i naturalismen nu när timmarna snart inte går att räkna på händerna längre. Har ägnat hela dagen åt att försöka hitta en ny cd-spelare som uppfyller följande krav:

- Bra ljud
- Snygg
- Inte för dyr


Inte lätt alls ska jag tala om. De snyggaste anläggningarna är av modell väggstereo, men de låter fruktansvärt kakburksaktigt. De gick alltså bort direkt. Efter det började jag leta på prislapp, vilket inte heller gick speciellt bra. Det blev till sist en svinigt dyr kombinerad dvd/cd-spelare med finfina högtalare till. Högtalarna får plats i min bokhylla, själv spelaren däremot är nästan på gränsen till för stor. Och så har den skiv-växlare. Lyxigt. (Röda hjärnan skriker: Mooooodeeeerrraaatdjvl, kptlst, sluta konsumera din pryltönt!). När jag försöker ställa in radion med de hundra miljoner knapparna hittar jag Rix FM. På spelaren finns en sån där trevlig textremsa som man oftast bara hittar i nya stereoapparater i bilar. Med ett litet knapptryck kommer en massa reklamtext upp. Och gissa vad som rullar upp när jag rattat in kanalen?

MODERAT
ERNA
I
HALLAND


Prisa radioguden, halleluja i radiomasten. Jag har redan samvete så det räcker, tack! Men mackapären låter bra. Riktigt bra.

Hello Saferide goes Säkert

Det här ska bli spännande! Trenden lutar åt att många pop/rockartister från Schweden skippar engelskan och gör sin grej på svenska istället. Kolla bara in Moneybrother. Trevligt på ett sätt, för det kan bli bra. Det mindre trevliga är nog tillgängligheten, och med den kommer Svensktoppen och dess närmaste bekanta. Kul? Näe.

Beware of the Consequences

Okej, ibland är jag lite självisk. Försvarar mina domäner och täcker över dem med rutiga filtar så att ingen ska se dem. Min erövring, jaaag har hittat och fyndat! Dagens tips är i alla fall Consequences. Öh, just det.

Jag tror helt enkelt att vi får se upp för det här energiknippet i framtiden. Såg dem live tidigare i höstas när de var förband åt Marit Bergman, och det fullständigt bara sprudlar om dem! Melodier som väcker hopp, glasögon som gör att man inte vet åt vilket håll solen ligger och en röst som inte är ljuv, men som däremot träffar på rätt ställe.

Kika in på deras hemsida eller myspace och kolla läget.

Hard to be vain

I min lilla stad finns det mest rockers. 80-tals hårdrock och sleaze så det ryker om det. Hårspray, snusnäsduk och stuprörsjeans är klädkoden. Ikväll är det den årliga rockersåtersamlingen. Haha, jag ska störa ordningen.

Bap bap bap

Kill Christmas before it's too late

Världen rasade, migrän och två timmars gråtande i mammas famn. Ibland önskar man bara att man var 5 år igen. Jag önskade mig aldrig fälgar eller varningstrianglar i julklapp. Det får vara nog nu. Ska det vara på det här viset kan man lika gärna skita i det.

Järnspik.

Julkvot

Jag tror att jag har ändrat uppfattning om julen ändå. När man pyntar i lagom omfattning (en tomte och julstjärna) orkar man längta lite mer. Kvoten för hur mycket julfirande man tål blir lätt fylld. Högg en gran i morse. För att inte den ska bli lika ful som vanligt satte vi pyntransonering på prov. Reslutat: En smakfull gran! Herregud. Det är inte var dag man träffar på en sådan.

Det här kan nog bli en bra dag ändå, även om min ena päronhalva jobbar. Just nu ser jag mest fram emot Kan du vissla Johanna?. Den är otroligt fin i sig själv, och så påminner den mig om min farfar. Han brukade alltid sjunga Kan du vissla Johanna?. Min farfar sjöng väldigt fint kommer jag ihåg. Och så satt jag i hans stora varma farm, medans katterna sprang runt på golvet. Det var ju farfar som lärde mig vissla också. Men God Jul på er!

Genomskådad

Jag står lite försynt och plockar bland några förskrämda oxfiléer och frontar lite. Tanterna verkade för tillfället vara hemma och koka sin julskinkor. Plötsligt knackar någon mig lite försynt på vänster axel. Framför mig står en liten farbror med jättestora, snälla och frågande ögon:

- Få jag berätta en sak?
- Öhh, jo visst får du det! ler jag tillbaka (alltid le, alltid titta i ögonen, kunden har alltid rätt).
- Jo, veet du vad. Jag är 87 år och äter grönkål VARJE dag. Fö det e så att jag har sånt där.. blodvärde... lågt blodvärde. Innan hade ja 78 och nu har jag 128.
- (Jag nickar förstående).
- Å serru, två av mina barn är läkare. Och de sa till mig att sluta keka sånna där järntabletter, och nu eter jag TVÅ matskedar grönkål om dagen. Aaa, just det. Och nu är det så förstår du, att jag har börjat bunkra (farbron visar sin påse med 20 grönkålskorvar). Fö jag har hört att de inte har så mycket kål, och det ska vara Harplingekål, ja Haaplingekålen e fin! Och det är ju jättebra för flickor i din ålder, då din lämnar blod varje månad. Ja, det är jätteba!
- Jag får väl börja grönkålsträna då.
- Ja, det får du göra. Hej rå på dig.


När jag kommer hem inser jag att jag har ett rött hårdband på mig. Kom just på att de stackarna som jobbar på Lidl måste ha rött hårband på sig när de... ja... så att säga lämnar blod. Trodde farbron att han hamnat på Lidl och såg som sin uppgift att vara omtänksam och upplysa personalen? Eller såg han på 5 meters avstånd att han hittat en grönkålshatare? Söt farbror hur som helst.

If i only could relax in this confusion, if I could dance with you the way we used to

Allt känns bara sjukt... öh... tragiskt? just nu. Sliter häcken av mig på jobbet. Folk sliter och drar i julskinkorna och sillburkarna. De pälsbeklädda damerna frågar efter grönkålen när jag står och fyller på den. Plötsligt tycks aladåb vara synonymt med handgranat.

Jag och min kära vän Hedda hade kommit på en sjukt bra idé till studentfesten igår. Hackspetten i Kalle Ankas jul skulle vi bli. Sen blev Humlan sjuk och jag somnade. När jag vakande en halvtimma innan förfesten skulle börja kändes det inte så kul med Hackspetten längre. Det var ju faktiskt våran idé, tillsammans. Så jag hittade ett par renhorn och lite bruna kläder. Lekte taxi till en hel hög med människor den natten. Somnade. Vakande. Åkte till jobbet efter 5 timmar sömn. Kastade aladåber på minkbeklädda damer. Åkte hem. Blev omkörd av polisbil. Och nu sitter jag här. Fan vilket liv.

Jag har inte hunnit bestämma vilken av mina 56 tomtar jag ska uppe i år. Inga julklappar är inslagna. Det finns personer som förtjänar att få aladåber i huvudet, för tydligen är de mitt ansvar att se till att det händer något i folks liv. Skaffa något att göra. Hör av dig. Skaffa ett liv. Och så är jag ju ganska känslokall. Utåt är jag varm, men bara till en viss gräns. Vid gränsen står personliga kylskötaren och stänger dörren. Vidare kommer man inte. Stopp! Halt, här får ingen passera!

Likgiltig, trött och känslokall. Wow. Det är ju nästan så att statyerna på torget verkar mer levande. Kanske borde äta dagens tjugoförsta julgodis och sova. Förhoppningsvis har jag kommit på en lösning på hur man bli varm inifrån och ut istället för utifrån och in imorgon när jag vaknar. Eller så kanske morgondagens umgänger med julmaten och de hemska julmatsköpande kunderna har svaret.

Allvarligt talat: Alla hatar egentligen julen, så varför slopar vi inte bara den?

His big eyes saved him

Min myrslok i marsipan överlevde helgens släktkalas. Han räddade sig själv. Knäcken satte däremot livet till. Hade jag varit hemma hade jag försvarat dem allihopa med mitt liv som insats. Eller typ.

I wanna be you, I wanna be you, I wanna be you you you

Mina glupska släktingar åt upp all knäck jag gjorde i fredags. I lördags dracks det Minttu och sen låtsas vi som om vi inte kommer ihåg resten. Igår var det söndag. Idag blev jag irrititerad på en provocerande psykologilärare. Just nu är jag såld. Billie the Vision and The Dancers vet hur det ska låta. Damn! Jag vill också låta så.

Men nu: Jesus och hans fiskar.

Hahahaha

Ibland sker det tillskott av sjuka saker i ens livsmemoarer.

Moralpolisen

Om folk får beskriva mig med ett par få ord blir det: snäll, snäll, rolig, glad, snäll, smart, snäll, klok och snäll. Det är precis vad jag är också. Oftast är jag snäll och vill inte göra folk illa. Smart är jag ibland, glad och rolig händer också. Men bara för att jag är snäll och glad tolererar jag inte hur mycket som helst. Jag kan faktiskt bli arg också.

Jag har aldrig käftat emot förut, aldrig dragit upp något. Det är nog slut på det nu. Så här nära har jag aldrig varit ett öppet gräl ibland folk. Visst är det ett tecken på att vi känner varandra rätt bra, lite syskonaktigt grälande som är på vippen till dödligt seriöst. Samtidigt kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför vi är såpass bra vänner. Man måste nämligen dela ett par grundläggande värderingar för att kunna lita på varandra. Att vara ärlig och inte fuska hör t.ex. till mina grundpelare.

Rätt och fel fröken Fräken.

Tänk Johanna, TÄNK!

Ibland får man för sig att slita av håret. Som när man, hoppsan, råkar vråla ut en lätt förnedring mot någon över hela skåpshallen. Inte nog med att jag öppnade munnen. Personen i fråga stod bakom skåpen och såg lätt röd ut. Halshuggning. Förhoppningsvis lyckades jag kompensera personen några minuter senare.


Hur lyckas jag?

Suck.

Där mellan björkarna i dammet var det inte lätt att välja

Fick just fruktansvärd panik över att jag inte såg Tiger Lou på Hultsfred. Men vad gör man när Tiger Lou och kent spelar samtidigt? Som att välja mellan makaroner i form av fjärilar och makaroner i form av hjul. Samma smak men olika form. Bläää.

Tiger Lou- Nixon

John Travolta

Gissa vem som fick nobelpriset i kemi igår? Haha, trodde man inte... Helt sjukt kul kväll! Bästa nobelbalen hittils. Min date hade två storlekar mindre fötter än mig, men taktkänslan var det inget fel på. Lite lätt förvånande att bugga med någon som verkligen kan bugga. Man stöter ju på en hel del udda stilar (gorillastilen, trioltaktstypen, ryck och slit, o.s.v.), och helt plötsligt råkar man ut för någon som vet vad det går ut på. Dansgolvsägandet var ett faktum.

Det där nobelpriset har gjort mig lite uppblåst. Ursäkta mig, men jag tänker inte censurera det.

Yo, dynamit och pompa!

Om en liten stund ska jag hoppa i festblåsan och guldlocksperuken, för snart blir det nobelbal! Hoppas bara att jag blir insläppt och slipper stå utanför på stranden och käka sand. Råkade nämligen betala lite sent... Otroligt smart gjort. Blir kanske wienervals på bryggan på Skrea Strand med tillhörande saltdopp? Härliga tider! Ska i alla fall röjas runt ikväll.

One night to be confused

Plötsligt har världen börjat öppna sig. Någon har tagit bort tejpen från nyckelhålet och man ser ljuset. Det är starkt och sticker rätt mycket i ögonen, ändå kan man inte låta bli att kika på andra sidan med vidöppna ögon. Ljuset håller mig vaken om natten. Jag tänker mycket. Drömmer mycket. Funderar på lösningar. Tänker att jag helst vill ta allting som det kommer. Se världen. Lära känna ny människor. Uppleva saker. Få hjärtat krossat några gånger. Skaffa ett kreativt jobb.

Just för tillfället är det ljuset som gör mig glad. Samtidigt får jag vissa kväljningskänslor. Ska jag lämna det här? Det enda som håller mig kvar just nu är ett fåtal personer. Men just den lilla skaran är mitt nuvarande liv. När man kollar på ljuset i nyckelhålet blir det dunkla rummet man står i mycket mörkare. Skrämmande. Riktigt skrämmande.


Heartbeats är... underbar.

Jättebebis till plastmaskin

Maskinen som packar köttet på jobbet höll på och spottade jätteklistriga etiketter på sig själv och snottrade in sig i dem. Maskinen väger typ 500 kilo och är 12 år gammal. Fan vad omoget.

Glukosresten omvandlas till en fruktosrest

Ett tecken på att man pluggat för mycket kemi är att glukosestern omvandlas till en frukostrest.

Snutt

Vad jag har letat efter det här klippet! Förra helgens taxiagerande till stationen har vissa kopplingar. Inte mindre är 7 stycken hånglande par på 5 kvadrat perrong! Helt sanslöst hemskt.

[aestraer]

Jag tycker om människor som brinner. Människor som verkligen ÄLSKAR det de håller på med. Efter 3 månader fulla av motgångar har jag hittat rätt. Mitt projektarbete är räddat. Det håller på att ta sig upp på land. Vad sägs om att åka till kemistädernas kemistad och bo där några dagar, få privatundervisning av ett par som ägnar sina liv åt kemi och använda 5 miljonersutrustning? Sa jag att jag skulle bo hemma hos dem? Sa jag att jag är en liten brådmogen naturtrea?

Idag är det kul att gå natur. Alla som hackat på mig och sagt att du är dum i huvudet som ger dig in på sådant ska få se. Äntligen på väg någonstans. Äntligen något att se fram emot.

Some people just got it

Linjär ökning av julbelysningar

En del människor bränner sig på magen eller näsan. Heter man Johanna bränner man sig på handen. Och min granne har 12 julbelysningar. De har ökat med i snitt 3 om dagen sedan den 1 december. Hur ska det här sluta? Nä, dét vet man aldrig. För övrigt håller mitt projektarbete på att störtlanda totalt, jag stör mig på att verktygfältet här ovanför har försvunnit helt spårlöst och nu borde jag ta tag i citronsyracykeln. Halleluja. Kommer verktygsfältet tillbaka ska jag ladda upp en bild från i fredags natt. Och känner jag mig själv rätt så slutar allt alltid med min gitarr och en rosa popdröm. Jag säger då det...

Shake ya

När man vaknar och tror att man har fått en lätt wiplash-skada tar det ett tag innan man inser att man inte krockat eller kastat sig ner från en bro.


Lite dansgolvsägande dans har väl ingen dött av?

Storstädning

Har slängt sju påsar med skräp. Det är ganska bra att slänga all skit som inte borde finnas när päronen inte är zu Hause. Vad sägs om sex enorma buketter med eterneller av årsmodell -94? Bye bye! Hoppas ni ruttnar fint på soptippen!

Nu: Äta i stan som belöning.