Jag tycker om människor som brinner. Människor som verkligen ÄLSKAR det de håller på med. Efter 3 månader fulla av motgångar har jag hittat rätt. Mitt projektarbete är räddat. Det håller på att ta sig upp på land. Vad sägs om att åka till kemistädernas kemistad och bo där några dagar, få privatundervisning av ett par som ägnar sina liv åt kemi och använda 5 miljonersutrustning? Sa jag att jag skulle bo hemma hos dem? Sa jag att jag är en liten brådmogen naturtrea?
Idag är det kul att gå natur. Alla som hackat på mig och sagt att du är dum i huvudet som ger dig in på sådant ska få se. Äntligen på väg någonstans. Äntligen något att se fram emot.
tisdag, december 05, 2006
[aestraer]
skrev Johanna klockan 20:35
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mina tre år på natur som avslutades för någon månad sen var absolut de tre bästa år jag haft. Ångrar ingenting. NV rocks! :]
Skicka en kommentar