Om konstiga saker jag aldrig riktigt forstatt mig pa

Inom en timma kommer jag att sta vi biljettkontrollen pa Waverley Station. Det tar mig exakt 12 minuter att ga dit. Forbi gayklubbarna, biografen, shoppingcentret och snabbmatshaken. Ner for Waverley Steps och rulltrapporna. Framfor tidningsaffaren. Sondagskvall, morkt och regnigt. Folk i rorelse overallt.

Jag skulle vilja beratta om hur latt man springer in i varandra. Hur saker bara hander. Det var aldrig planerat.

Man springer dock inte in i varandra har i Edinburgh. Goteborg ligger for langt harifran. Jag ska beratta for er en dag.

Spelar det nagon roll?

Jag tappade min basker pa [insatt valfri flygplats/bil/klubb/gata]. Efter det tog jag ut pengar utanfor Tesco och glomde ta pengarna. Nagon av knarklangarna pa Leith Walk blev sakert jatteglad. Nar jag klivar in pa jobbet har chefen "glomt" att betala ut mina semesterdagar efter jul, vilket gjorde att froken Fraken blev rosenrasande. Pa min rast tankte jag kopa biljetter till Street Partyt som anordnas over nyar. De for £5 var slut, sa det fick bli de for £20.

Varfor inte se det positivt.

Det fanns roda baskrar i stan. Eftersom jag, enligt de flesta inklusive mig sjalv, tappar lite av min personlighet utan min hatt, va jag tvungen att kopa en. Den ar inte fran Roda Korset och den kostade inte 25 kronor. Men anda. Red berry hat. Har jag tur akte pengarna i bankomaten in igen. Om tva veckor jobbar jag varje dag, sa pengar ska jag val kunna skrapa ihop. Tills dess: soppa pa pase och knackebrod.

Du bländar mig

Den enda platsen
Där allt är mer rundat än kantigt, mer tredimensionellt än platt
Ligger långt härifrån
Det är svårt att ta sig dit
Vägen saknar skyltar
När jag blundar tänder någon strålkastaren

Utan er, ingenting ingenting

I'm Basil

Tjlena

Framåt är bakåt, bakåt är framåt och vi hade glömt att The Sounds är det bästa sättet att skrika bort sin röst på.

Tigern själv

Ombyggnation

Jag snickrar för fullt. Men även snickare måste sova.

Alltså: Imorgon ser kanske bloggen lite vettigare ut.

Så länge: Ursäkta röran.

Baby bay dry your eyes, and tell the girls I'm back in town

1000 Falkenbergare kommer att traska över Storgatans kullerstenar, svänga ner vid Havets pizzeria, gå förbi parkeringen vid Liljedahls musik och ställa sig i kön till Grand Hotel. "Alla ska dit", är vad de säger. Utsålt.

I kön står förra sommarens ragg, någons ex, älskade och hatade klasskamrater, skolkamrater, jobbarkompisar och någon som är alldeles för full. Jag vet vilka alla är. Alla i Falkenberg vet vilka alla är. Det finns så mycket man inte får prata om. Ändå vet alla allt. Ibland gör det mig illamående.

Naglarna är svarta, min skor alldeles för höga. Ikväll tänker jag inte bry mig om kön. Ikväll ska vi ha kul. Jag har saknat mina vänner. Det ska dansas till de kastar ut oss.

Hemma på semester, eller på semester från hemma?

Klockan var nog mer tidig kväll än sen eftermiddag. Vår blå lilla Peugeot åkte ner för den långa nedförsbacken vid grustaget och vidare genom grannens gårdsplan. 800 meter till. Upp för garageuppfarten. Jag kliver ur bilen. Dörren öppnas från den röda ladugården.

Så gott bena bär pringer jag ned för den grusade uppfarten. När jag var fem ramlade jag och skrapade upp knäna precis här. Precis när uppfarten börjar plana ut fånga han upp mig. När jag släpper taget lite ser jag den vuxne mannen, nyss fyllda 50, fälla stora stora tårar ned för kinderna. "Du får inte stanna borta så länge, Johanna". Han kramar mig en gång till, vänder och går tillbaka mot ladugården.

Jag har bara sett min pappa gråta en gång förut. Den gången firades min farfar ned i en träkista i marken.

Så för alla som trott att jag gått och dött, eller möjligtvis permanent försvunnit; Jag är tillbaka i Falkenberg ett par dagar. Jag lever, men har drabbats av en svensk förkylning. Idag har det firats julafton. Först dopp i grytan hos mormor och morfar med alla de femtielva kusinerna. Självklart med obligatorisk promenad till sjön och äta ringar och dricka svag saft till Kalle Anka. Senare julbord och farmors Sagosoppa. Allt julgodiset har nu, mer eller mindre, försatt mig i paltkoma. Jag fick en stekpanna i julklapp. Den är praktisk. God Jul och god natt gott folk!

Det stora gula huset

Pa sondag lyfter planet fran Prestwick. Hemma vantar ett uppvarmt hus, kanske tomten, hunden, familjen, slakten... och?

Lite laskigt ar det allt.

Nu ska jag ta en svang till Second Hand-affarerna pa South Bridge. Ikvall: Liquid Rooms.

Ett litet kliv for den varldsvane, ett bautakliv for mig

Hemma gjorde sig smatt paminnt igar morse. Mitt i min frukost (stor kopp te, yoghurt och rostad smorgas) kommer ett nummer som ar misstankt bekant upp pa min mobiltelefon. Svara eller inte svara. Jag har alldeles for svart att saga nej, oavsett vad det galler.

15 minuter senare tryckte jag pa avsluta.

Min svenska chef erbjod mig tva olika heltidstjanster, pa minst 1,5 ar. Avdelningsansvarig for chark eller frukt. I min hemstad. I min mataffar. Platsen jag spenderat de senaste 4 somrarna och de flesta helgerna pa.

Med tekoppen i handen sade jag lungt och stilla till rosten i telefonen:
"- Det ar ett otroligt smickrande erbjudande, men jag maste tyvarr saga nej."

Buss 47, 30 min fran North Bridge

Det finns olika satt att tillfredstalla sina behov som svensk. Det basta ar troligtvis att aka till IKEA

Pa IKEA kan man traska runt och hogt och tydligt saga namnen pa alla bokhyllor, tallrikar och kuddar. Vi ar ju faktiskt svenskar. Nar man traskat igenom hela butiken bor man ata kottbullar. Och inte kottbullar med pommes stripes. Kottbullar med potatis, tack. Suck. (Det ar en skandning att overhuvudtaget erbjuda nagot annat en kokt potatis.)

Nar man tryckt i sig 20 kottbullar borjar det bli dags att dra sig till skogs. Vi borjar ju narma oss juletider. Vad varje svensk bor ha ar en julgran av storre kaliber. Julgransaudition deluxe.

Den lyckligt lottade fick namnet Granis. Ikladd aluminiumfolie pryder han nu koksbordet i lagenhet 2F2.

Pa IKEA finns det aven en liten mathorna. Kaviar, tunnbrod, fladersaft, pepparkakor, prinskorv... och glogg forstas.

Konsten att dranka en katt

Lagen om att alla sackpipespelande man maste bara kilt verkar ha upphort. For ovrigt ar sackpipemannen en del av stadsbilden. De spelar i treskift vid Waverley Bridge. Allt for att skara folks trumhinnor till nagot som liknar korv straganoff.

Snacka om samhallstjanst. Naja, det ar ju trots allt snart jul.

Bloc Party

Det finns mycket man kan saga om Glasgow. For att gora en lang historia kort: vi kom dit, sag Bloc Party, tyckte det var bra och akte hem. Vad som hande dar emellan vet nog ingen riktigt. Kanske var det bristen pa taxibilar, lite for mycket att dricka, det faktum att nagon lyssnat pa Flux for manga ganger...

...och min formaga att mosa forhoppningar.

Sapopera deluxe

Det finns natter som man kommer ihag, och sa finns det de dar natterna som man aldrig glommer. Inte en negativ tanke innanfor skallbenet. 4 timmars konstant dansande, dar de fa avbrotten var agnade sambuca och Ewas sista cigarettpaket. Ingen ville riktigt att natten skulle ta slut. Klubben stangde, munspelet akte fram. Utanfor pa Victoria Street ar gatan fuktig, luften ljummen och mjuk. En langsam promenad upp for trapporna mot the Mound. Stanna tiden. Frys och bevara. Det har ar livet i hogform.

Dagen efter blir jag informerad om att jag kommer att krossa nagons hjarta. Jag fattar inte hur det gick till. Och hur krossar man ett hjarta pa minst plagsamma satt? Knytnave? Vranga ut och in pa det? Dela det i tva med nagot vasst?

Det finns liksom ingen atervando.

Dansdans

Jag ar lika exalterad som tanterna utanfor Playhouse. Idag ska det partajas.

Hillside, London Rd

Man lever bara en gang

Lediga dagar bor inte agnas at saker som maste goras, som till exempel att; tvatta, se till att det finns rena knivar, byta lakan, handla mat, spara pengar, motionera och ata halsosamt. Lediga dagar borjas med en lang sovmorgon i skitiga lakan. Senare lite Creedence, varm choklad, stekt agg som ats med en gaffel, en akustisk rockkonsert for alla eventuellt lediga grannar och ett dyrt telefonsamtal till min fodelsedagsfirande, endast 42 ar gamla, mor.

Dator 11

Kvinnan till hoger om mig mumlar forstrott for sig sjalv. Kortklippt har. En gang korpsvart, nu med gra stran langs med oronen. Gul ridjacka. Smutsig pa ena sidan, som om hon statt lutad mot en av stenhusen har i stan alldeles for lange. Jag forsoker snegla pa vilka hemsidor hon ar inne pa, men det blir allt for tydligt.

- Hrmb... until she dies, and that's all.

Vem hon berattar sin historia for forblir en gata.

Koksgolvet is on fire

Inte for att det ar jatteaktuellt annu, men anda. I januari spelar Camera Obscura och The Twilight Sad i Glasgow. Sangaren i det sistnamnda bandet har en ja, vad ska man saga... Lat oss saga att de ar som Bob Hund. Fast Bob Hund sjunger pa skanska och Twilight Sad pa glasgowska.

Det ar ju faktiskt ingen storre skillnad.

Jag kommer nog hinna sitta pa taget fran Waverley Station till Queen Street Station manga ganger innan januari. Nasta vecka ska vi pa Bloc Party. Den 23:e finns en flygstol hem till Sverige bokad. Den 28:e ar jag tillbaka hem till Skottland bokad.

Att saga var jag hor hemma gar inte. Det ar som att leva tva olika liv. Svenska Johanna star pa stand by i vantan pa andra tider, juletider och battre tider. Skottska Johanna har helt plotsligt valdigt manga dagars ledigt och lever livet sa gott som hon bara orkar. Pa lordag ska skottska Johanna hamta tre guldklimpar pa Waverley Station. Guldklimparna har svenska Johanna lart kanna. Tillsammans ska de bli regnade pa av det skottska vadret, inte aka pa sightseeing, heja pa en och annan man i kilt och varma koksgolvet i lagenhet 2F2.

Kanske ar hemma dar ens vanner befinner sig? Oavsett om det ar Glasgow, Skane, Edinburgh eller Falkenberg.

Aeye

Efter att ha bott i Skottland i snart 2 manader borjar man beharska spraket pa en annan niva. Eller rattare sagt: man borjar fatta vad skottarna egentligen sager.

- Any milk for your coffee, sir?
- Aeye. A wee bit.
- Anything else for you?
- Nooo, that's all honey.
- Here you are!
- Ta!

Det finns ju battre saker att lagga energin pa. Som att forsoka fa fram det perfekta cappuccino-skummet. Det som blanker och ar helt fritt fran synliga bubblor. Jag vet att det finns dar.