Genomskådad

Jag står lite försynt och plockar bland några förskrämda oxfiléer och frontar lite. Tanterna verkade för tillfället vara hemma och koka sin julskinkor. Plötsligt knackar någon mig lite försynt på vänster axel. Framför mig står en liten farbror med jättestora, snälla och frågande ögon:

- Få jag berätta en sak?
- Öhh, jo visst får du det! ler jag tillbaka (alltid le, alltid titta i ögonen, kunden har alltid rätt).
- Jo, veet du vad. Jag är 87 år och äter grönkål VARJE dag. Fö det e så att jag har sånt där.. blodvärde... lågt blodvärde. Innan hade ja 78 och nu har jag 128.
- (Jag nickar förstående).
- Å serru, två av mina barn är läkare. Och de sa till mig att sluta keka sånna där järntabletter, och nu eter jag TVÅ matskedar grönkål om dagen. Aaa, just det. Och nu är det så förstår du, att jag har börjat bunkra (farbron visar sin påse med 20 grönkålskorvar). Fö jag har hört att de inte har så mycket kål, och det ska vara Harplingekål, ja Haaplingekålen e fin! Och det är ju jättebra för flickor i din ålder, då din lämnar blod varje månad. Ja, det är jätteba!
- Jag får väl börja grönkålsträna då.
- Ja, det får du göra. Hej rå på dig.


När jag kommer hem inser jag att jag har ett rött hårdband på mig. Kom just på att de stackarna som jobbar på Lidl måste ha rött hårband på sig när de... ja... så att säga lämnar blod. Trodde farbron att han hamnat på Lidl och såg som sin uppgift att vara omtänksam och upplysa personalen? Eller såg han på 5 meters avstånd att han hittat en grönkålshatare? Söt farbror hur som helst.