Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

onsdag, november 30, 2005

Bra förebild?

Gaaaah. Hata hata hata den förbaskade hemska tidningen Veckorevyn. Har slutat prenumerera på den för väldigt längesedan, men den envisas i alla fall med att dyka upp i brevlådan. Flinkeberg (som var chefredaktör innan) må ha haft konstiga idéer, som att lotta ut skönhetsoperationer t.ex. Men Ebba från Sydooooowwff (den nya chefredaktören) får mig att vilja köra hela Veckorevyns upplaga i en pappersstrimmlare. För det första: På framsidan står fotomodellen Anine Bing iklädd en rosa underklädeskreation. För det andra: I tidningen kan man läsa om det bästa GI-godiset. "Så att du kan äta så mycket godis du vill till jul". Fattar inte fröken Syydoowwwf att man inte kan ha ett sådant reportage i en tidning som nästan enbart riktar sig till tonåringar?!? Fattar de inte att det finns folk som faktiskt följer sådana här dieter? 13-åriga tjejer svälter sig och använder alla kändisarnas konstiga dieter. De svälter sig till döds, blir olyckliga, skär sig och gud vet vad. Inte för att det här är enbart Veckorevyns fel (det är alla andra hemska tidningars fel också), men de kan ju åtminstone göra ett litet försök att vara bra förebilder. Deras dubbelmoral får mina ögon att ploppa ur sina hålor. Usch. Fy fan.


Ensemblen idag var en väldigt konstig lektion, otroligt ironisk. Vi hann helt enkelt inte börja spela, p.g.a. en massa saker:

  • Lenas bas saknade en sladd
  • Glapp i sladden
  • Någon ville jävlas och hade stämt om min gitarr så att E-strängen var ett C. Alltså ingen organiserad stämning, utan bara hoppsan hejsan. Johans gitarr var stämd på samma vis. Det tog en halvtimma för läraren att stämma om gitarrerna.
  • Lenas bas var också omstämd helt och hållet. Sedan råkade Alvis bända sönder en bassträng.
  • Erik (läraren) tar sönder en sträng på Johans gitarr. Och samma igen. Och samma igen.
  • Det gick alltså hela 4 strängar inom loppet av 2 timmar.

Men någonstans i allt kaoset med strängar och sladdar så var det ändå lite trevligt. Ensemblefolket är trevliga. Jag gillar dem. Innan spelade de 13 från Håkans nya platta. Den 28:e december kommer den. Åh Håkan! Men nu får det bli historia en stund.

Puss hej!

Inga kommentarer: