Frost

Okej, nu är jag lika naturromantisk som jag brukar vara. Men frost är sååå underbart! Blir helt upprymd när man lyckas göra rökmoln med munnen och det knastrar under fötterna. Enda felet med den här morgonen, förrutom att jag som vanligt fick cykla som om jag cyklade Tour de France, var att batterierna i mp3-spelaren tog slut. Just när man sitter på bussen och svävar ut i en av de mest underbara dagdrömmarna bryts stämningen av ett schprak. Eller ett knaster, eller kalla det vad du vill.

Lite nostaligisk. Synd att det inte blev någon kalasturné i år. Marit Bergman, Infinite Mass (Ja, faktiskt), Melody Club, Di Leva, Håkan (Fast han fick man ju se ändå), Winnerbäck (Han också) och hela altet. Vill ha sommar. Vill ha fästningen. VILL HA KONSERT!

Ensemble idag. Går bättre och bättre faktiskt. Blåste fullständigt omkull hela publiken sist med I feel good. Det var en ganska trevlig upplevlse. Idag började vi på Ain´t no mountain high enough. Den var tydligen lite klurig på piano, så det fick bli Basket Case så länge. Men Green Day slinker ju ner de också. Det enda negativa med ensemblen är att den är väldigt självförtroendehämmande. Just när man byggt den där trevliga lilla auran som gör att man kan slå ifrån sig småsten får man ett helt klippblock i huvudet. Du blir platt. Väldigt platt.

Imorgon är det das grosse Pensionärspartaj. Save me, please save me. Mammsen fyller 40 och morfar 120. Det kommer nog nästan 120 pers till den där lilla bygdegården i skogen. Morfar yrade runt och förbjöd mamma att använda de blåa servetterna och ljusen, för moderatigt. Mamma har nog snart migrän, morfar kommer få en hjärtattack. Nej, snälla Johanna, säg inte så. Man vet aldrig när ironin slår till. Nu ska jag falla in i min lilla gitarrbubbla.

Puss hej!