Ni kan inte gissa

Döm om er förvåning! Jag kommer att bli med tv imorgon! För en som inte kollat på tv regelbundet på fyra år och som fortfarande tror att ICA-reklamen och Ipren-mannen och "Dra in maaaagen Britta" är högst högaktuella är det antagligen ett framsteg. Fast de kanske fortfarande är aktuella? Jag inte veta.

Började fundera lite på varför jag inte kollat på tv. Måste varit så att jag var helt otroligt upptagen när jag gick på gymnasiet. Vid närmare eftertanke var jag nog det också. Fotboll, repa, plugga, fotboll, repa, plugga, jobba, plugga, festa, vara bakis, plugga, spela match. Sova ibland. En vecka går fort. Tre år går fort. Jag saknar det ibland. Vänner som är här och där i stora världen. Och i Skottland var jag och Ellen tv-fria i 7 månader. Snacka om att det var himmelriket att gå på bio. Varmt och skönt till skillnad från den svinkalla lägenheten i stenhuset med enkelglasade fönster, fjorton meter högt till taket och ingen centralvärme. Jag saknar inte 2F2 72 Brunswick Street på det viset. Å andra sidan vet jag inte när jag kommer att träffa Ellen nästa gång. Malmö ligger för långt borta.

Om jag inte redan nämnt det kommer Kieran och Daryl till Sverige i början av November. Herregud. Vad ska vi hitta på? Det kommer ju bara att ösregna. Jag som har sagt att det kan snöa i November. Paddanbåtarna, som tidigare konstaterats vara det turistigaste i Göteborg, lär man ju frysa ihjäl på. Attans rabarb. Jag har ju i alla fall tv då. I värsta fall liksom. De kommer antagligen att klampa in i lägenheten med skorna på. Jag kommer att skälla på dem. Helt otroligt intressant att skottar har skor på sig alltid. Kan undra vad de har att dölja?

Och anledning till att jag överhuvudtaget bloggar, trots att jag borde hemtenta, är att jag skrivit ut tre otroligt oslipade utkast. Försöker inbilla mig att jag är nästan färdig, vilket jag egentligen absolut inte är. Heja. En natt, en dag och ännu en natt.