lördag 18:e oktober

Kletiga löv. I staden är löven kletiga. Avgaserna klistrar fast sig på dem. Förgiftar dem och låter dem förmultna. Kylan kryper under huden. Det är som gjort för att gå och dagdrömma och villa sig långt bort från verkligheten. Visst har jag varit där förut. Jag bli sån på hösten.

På något vis gillar jag den ändå. Jag vet nog hur jag ska handskas med det hela.

Förhoppningsvis.