Gamla minnen bubblar upp till ytan

Man blir avtrubbad på något vis. Det är som med våld på tv, vapen på nyheterna och nästan nakna människor på reklamen. När man först ser det hajar man till. Men när man ser det varje dag, om och om igen, så ser man till sist inte det. Jag orkar inte bry mig om allt plugg. Det finns så mycket annat som spelar så mycket mer roll. Tror jag. Frågan är bara vad som spelar roll. Jag måste hitta något som spelar roll. Något måste jag komma på.

Det var längesen, så längesen. När man var liten behövde man inte anstränga sig. Det var jag och du. Men när man ser dig så vet man. Man vet att det fortfarande är samma du. Vissa förändras helt enkelt inte. Bakom min fasad bubblade det av skratt, för du är som du är.

Åh hej och hå. Nobelbalen var det också ja. Hundra år till dess, men 100 väldigt snabba år! Får hoppas man hittar någon trevlig att gå med. Men imorgon blri det gymnasiemässa. Fröken Fåret skulle tydligen visa några av sina paparzzibilder från förra årets nobelbal i ett bildspel. Det är bara att hoppas att man undkommit, men det är ju knappast troligt.

See ya folks!