Min kopp med peppermint tea var nog ratt kall. Jag kom pa mig sjalv med att sitta pa den roda soffan i koket med blicken pa vaggen. Huvudet nagon helt annastans.
Jag tog bus nummer 12 fran St Andrew Square ner mot botten av Leith Walk. Den vinroda dubbeldackaren stannar vid ett rodljus. Min spegelbild i rutan. Plastpasen fran Sainbury's klirrar pa golvet. Nagra vandar sig om och tittar. Bussklockan ringer och jag kliver av. De inre delarna av Leith skulle, av dem som bor dar, beskrivas som mangkulturens centrum. Manniskorna pa George Street skulle aldrig satta sin fot har.
Efter att ha traskat pa genom de dunkla gatorna kommer jag fram. Upp for trapporna till en vindrod dorr. Innanfor dorren kanner jag, i princip, ingen alls. De flesta ar runt 30, jag ar definitivt den yngsta och blondaste personen i de stora lagenheten. I koket star en massa manniskor och pratar om plockmaten pa bordet. Jag pratar med bandmedlemmarna i Sabai. Basisten med getskagget. Den polska tjejen som sakert var 185 cm over heltackningsmattan. Jag dricker vitt vin och gar genom den langa hallen till vardagsrummet. I vardagsrummet har en DJ stallt upp ett helt artelleri av hogtalare. Intill vardgsrummet finns kontoret. I kontoret roker man hemmarullade cigaretter. Jag dricker cider och pratar med en pubagare. Min jobbarkompis med munspelet, som bjudit in mig, sager att nu borjar det snart handa saker. I kontoret roks det joint.
Innan jag hunnit blinka: ol i vinglas, djupa diskussioner om sovmorgonar och vild dans till 80-tals funk.
Lite senare sitter tre personer pa en obaddad sang. Ett munspel, en gitarr och en trumma. Sist jag spelade med nagon annan var i september. Hur som helst blev basisten med getskagget, som spelade trumma, alldeles for patrangande. Jag gick till vardagsrummet. En barfota landlord med uppkavlade byxor ligger pa golvet och verkar vara den mest paverkade i hela lagenheten. Jag rycker till mig mina saker. Sager hej da till manniskor jag inte vet om jag kommer att traffa igen. Nere pa gatan tittar jag mig om. Inte en manniska.
Jag tittar ner i min tekopp. Leith vilar pa manga hemligheter.
tisdag, februari 12, 2008
Om natten
skrev Johanna klockan 16:09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar