Sa har i efterhand inser man att min van Eva nog levde i en logn. Vi trodde att vi varldens basta team, medan hon nog mest bara (bokstavligt talat) ville springa darifran.
Fyra blev tre. Vi har sorjt ett tag. Ramat in de fina minnena.
Men jag har ju i alla fall Broderna Macchiato kvar. Det ar ju inte fy skam det.
torsdag, februari 07, 2008
Ett foto pa min vagg
skrev Johanna klockan 16:26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar