Dags att upprepa: Som du behandlar mig behandlar jag dig. Men hur är det egentligen med det där? Lovade inte du dig själv att du skulle gå efter det? Jo, det lovade du. Nu blev det fel igen. Istället för att ställa dig upp, skrika åt jävlarna att de inte fattar och att de inte vet ett skit så är du tyst. Tyst. Rikta det inåt och kväv dig själv inifrån. Jag ska inte göra det igen. Nästa gång ska jag säga till. Men den ständiga rädlsan finns där. Rädslan för att bli hånad för hur jag tycker och känner. För den jag är. Hellre inåtvänd än hånad, så brukar det vara. Det får vara slut på det nu. Stå upp. Visa vem du är. Försök slå ifrån dig. Folk vet inte bättre.
Vissa platser har det jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar