Rymdskepp

Vaknade i morse och kände att.. Nä, jag orkar inte bry mig. Det får gå som det går liksom. Konsten att föra ett inre samtal med sig själv är inte så svår. (Höhö, tack idrottsboken för tipset). Hur var det nu igen... Slappna av, andas och tänk: Jag ska klara det här. Eller kanske inte riktigt så. Lite Hälsoresan-feeling över det hela i alla fall. Behövde verkligen ett enormt inre stärkande samtal idag. Tre prov på några timmar. Först gjorde jag klart matteprovet. Är hur stolt som helst. Har avklarat första kapitlet i D-kursen. Hur gick det till egentligen? Efter middagen var det dags att ha muntliga nationella i engelska. Stäng in dig tillsammans med någon och fåret i ett litet litet rum. Svettiga handflator, vita betongväggar och världen mest ointressanta ämne. Fokusera. Vet inte om jag överlevde eller inte. Som grädde på moset hade vi idrottsprov sen. Eller snarare som strösocker på moset. Äckligt som bara den. Vad kan vi konstatera av det här då? Jag bryr mig precis lika mycket som igår. Och nästan ännu mer än i förrgår.

Du borde lyssna på Tiger Lou. Bara ett tips liksom.

När du låg på gatan medan rymdskeppen

sände meddelanden genom atmosfären

och världen förtjänar inte dig

Världen har stampat sönder dig. Vart tog du vägen? Kan du inte sluta falla. Snälla.