Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

onsdag, maj 24, 2006

London?

Vilken vrickad dag.. eller kanske inte vrickad. Men den passar i alla fall inte in i standardmallen för onsdagar. Hade sovmorgon så länge att man kan äta frukost till middag. Mamma skulle in till stan och klippa sig och jag hade bara en lektion, så allt stämde. Utvecklingssamtal efter fysiken. Varken jag, mammsingen eller Bosse hade så mycket att säga. Lugn och har bra arbetsmetoder. Tacktacktack. Sedan struttade vi iväg till Royal Thai. Jordnötsås är min favvis, helt klart. Hittade systeryster i stan också. Sen börjar det som var mest omtumlande.


Åkte till the Arbetsplats för att handla mat. När jag kommer in genom dörrarna kommer jag på att jag faktiskt saknat stället en del. Nere i mejeriet hittar jag Ulf. "Men är inte du i London?" är det första jag får höra. Jag får fram att jag aldrig varit i London och jag gärna skulle vilja ha mitt schema. Ringde till chefen hundra gånger i våras, och han lovade att jag skulle få det i maj. Får tag i en annan jobbarkompis. Börjar reda ut vad som verkar ha blivit århundradets misstag. Den gamla chefen sa till någon att ringa till mig så att jag skulle kunna få mitt schema. Personen i fråga ringer till en annan Johanna som stod på en lista. Den andra Johannans mamma säger att Johanna är i London och antgaligen tänker stanna där för alltid. Detta resulterar i att den nya chefen blir helt förtvivlad och börjar leta efter en ersättare till Johanna. Anställningsintervjuer, arbetsförmedlingen och gud vet vad. Herrejesus vilket rabalder... allt blev bara så sjukt komiskt. Fick till sist mitt schema, eftersom de inte hade lyckats hitta någon som kunde ersätta mig. Snacka om uppblåsning av egot att känna sig behövd. Känna att de tycker det ska bli kul att se mig igen. Jag vill att skolan ska sluta nu, omedelbums!


Hade jag inte kommit in den här veckan kanske jag inte hade varit utan arbete hela sommaren. Vågar inte tänka på den ekonomiska krisen som skulle uppkommit. Hej Personlig Börskrasch!


Glad att det blir Hej Kylrum och Köttkvarn! istället.


(Fotbollsträning i ösregn: kallt och slirigt)

Inga kommentarer: