Britta Persson - Winter Tour

V som i virrig

Ordet SYO har aldrig varit särskilt mycket flärd och fart. Inte så mycket status heller. Därför har Studie- och YrkesOrienterarna bytt namn till SYV. Efter dagens visit i Malmö kan man konstatera att de inte direkt gör sig förtjänta av det där V:et. Vägledare? Näe.

Dagens är i alla fall Chalmers. Teknisk design hade varit trevligt. Skulle däremot behöva en halv pinne till för att komma in, tyvärr.

Passion: Majskolv med salt

Det behöver faktiskt inte hända speciellt mycket för att jag ska vara nöjd. Idag åt jag t.ex. en majskolv med salt och beslutade mig för att förr eller senare tacka ja till ett erbjudande. Erbjudandet med stort E som jag egentligen inte har tid med, men som är det enda jag är helt säker på att jag vill göra här i världen. Tid är för övrigt mitt största problem. Prioritera var det...

Fröken Präktig

Dagen då jag började ta tag i mitt liv igen är, förmodligen, idag. Har varit äckligt flitig, blivit nobelbalsdejtad, varit social, bakat pizzabullar och gått promenad med hunden. Och åkt buss istället för bil. Den ni! Tyvärr har alla bra dagar en dagen efter. Men imorgon är förhoppningsvis också en bra dag.


Man kan ju i alla fall hoppas.

Tillbaka till religionen.

I'm a cuckoo

I keep taking everything to be a sign...



...och nu ska jag snart äta falukorv.

Var vänlig lägg på luren

Åh, anpassningarnas tid... jag ger mig hän! Soffockupationen lättar. Jag ombedes lämna datorn för att lägga mig. Tack. Tack för att jag får bo i mitt eget hus.

Det är läge att skriva en låt. En riktigt hård en.

Symphony

En del dagar går bara till historien till dagar som är sämre än snittet. Inte för att det hänt något otroligt dramatiskt eller olyckligt. Det enda som hänt är att all småskit har slått ihop sig till en stor hög. Snöflingorna har enat sig i en lavin.

Chefen ringde igår när jag satt på bussen hem. Klart jag ville jobba 12 till 19 en lördag. Dubbelt betalt hela tiden (yes yes yes!). Fick ju faktiskt en liten sovmorgon också. En normal människa hade gått till jobbet och glidit lite lätt. Tyvärr är jag, även om folk inte tror det, en fruktansvärd tävlingsmänniska. Även om jag vill ta det lungt och glida runt så går inte det. Det enda som ekar i huvudet är när de på 11-mötet klagar på folk som "packar upp en pall på två timmar". Aldrig jag, tänkte jag. Så florsockret, ketchupen, knäckebrödet och kaffet åkte ut i butiken med en väldig fart.

Det gick hur bra som helst. Tills min förkylnings började känna sig bortglömd. Den krävde sin uppmärksamhet genom äcklig slemhosta. Åh, fräscht. Helt underbart med ett butiksbiträde som gubbhostar bland kexen. Sedan insåg jag varför jag fick hoppa in så där helt plötsligt. Personalfest. Alltså förfest i personalrummet. He he. Kul för er att ni är fulla och glada. Själv stod man där ensam i butiken tillsammans med människor som inte hittar fruktdisken när de sitter på bananlådorna.

Sen kommer man hem. Gå ut eller inte gå ut? Hepp. Inte gå ut. Istället hittar man jobbtelefonen i fickan och kommer på att man skrev fel datum på lappen vi stämpelklockan på jobbet. Tur att man inte ska gå ut. Åka till jobbet imorgon bitti och pika bakfulla människor är ju alltid trevligt.

Eller så får man höra om hur kul det var igår.


Första lördagskvällen sen jag vet inte när som jag sitter ensam. Det blir inte bättre av att syrran sitter ihopklistrad med något i soffan. Höjden av ensamhet är nådd. Och jag är patetiskt bitter. Heja mig.

The green independent penguin

Det är alltid väldigt trevligt när man upptäcker band före media gör det. Som exempel kan vi ju ta banden som spelat innan Marit Bergman på hennes turné. Consequences är recenserade i Sonic idag och Steso Songs är omnämnda i (!) VeckoRevyn som jag tjuvläste på håltimman. Det lilla djuret på vänster axel hoppar och studsar: Jag var först, JAAAAG var först!.

Det lilla djuret gillar även att spotta på människor som fortfarande sjunger "Cause everytime we toooouch i gääät this feeling". Det är elakt, det vet både djuret och jag. Ändå kan det inte låta bli. Egentligen har djuret nog aldrig varit först med att upptäcka något band. Däremot tycker det att det är kul att hitta det före den breda massan. Lite först i alla fall.

Svenssonpäron på utflykt

Muhahaha. Från och med söndag och en vecka framåt är huset Päronfritt! Det betyder:

• Själv bestämma vad som ska ätas
• Fri tillgång till bil med betalat bränsle
• Frihet, ljuva frihet

Däremot verkar inte hunden kunna gå ut med sig själv. Men det är smällar man får ta. Han är rätt trevlig för det mesta. Förutom när han äter kaniner. Eller jagar Pangsionärer. Eller skäller på dreverkorsningar.

Bra gjort

Första gången jag åt en Fishermans Friend trodde jag att jag skulle dö. Frätande råttgift.


Idag har jag säkert käkat 20 stycken.

Brinna

Folket i lokalen står och småpratar utmed väggarna. Rödlätt viskar i örat på guldlock och fnittrar bland skuggorna. Det enda ljuset i lokalen är den gröna lampan som lyser på stolen framme på scenen. Alla människorna har tagit sig hit av nyfikenhet. Den lilla lappen på lyktstolpen vid stationen hade lyckats hålla sig kvar med näbbar och klor trots ösregn, alkisar och kråkor. Men det hade inte spelat någon roll om det inte kommit någon. Bara hon får spela.

Hon lämnade ut sitt hjärta till alla i det dunkla rummet.

Eller hon kommer att göra.

Freudisch

Psykologikursen började idag. Wohoo säger jag bara! Det är faktiskt min grej. Fast i längden kommer jag analysera sönder allt och alla... Som om jag inte tänker och grubblar tillräckligt redan. Hmm.

My love

Marit kan konsten. Hon får i alla fall mig att känna lite mer än vanligt. Lyssna bara på Marits version av Justin Timberlakes My love. Timberlakes version säger mig ingenting, Bergmans säger allt.

Från mörkret och tillbaka

Mina kära syster Matilda tycker att korsstygn med gråsparvar är jättestiligt. Jag instämmer totalt. Det är ungefär lika kul som ärtsoppa på träfat.

Men det är ju farmor som har gjort det.

Hon blir ju ledsen om man inte har det framme.

Eller?

Ärtsoppa på väggen är inte bra.

Alltså: tillbaka till garderoben.

Trevligaste inlägget sedan Gustav Vasa rensade skägget

Böjer jag mig framåt rinner det ur min näsa.
Sitter jag rakt upp beter sig min näsa som en fontän med epilepsi.
Lägger jag mig ner slipper jag äta frukost.

Jag håller helt enkelt för näsan.


Följd: Brist på syre, vilket i sin tur leder till hjärndöd.
Åtgärd: Riktigt mörk choklad, tjock filt och Belle & Sebastian.

It

Kravlöshet är mitt nya favoritord.

Arsenik

All min energi går åt till att agera fallskärm till de som betyder något. Batteriet är urladdat. Energinivå noll. Helt öppen för vad som helst. Den här kvällen kan bli livsfarlig. Uppmärksamhets- och bekräftelselampan blinkar envist röd. Måste ladda om batterierna. Kommer kasta mig in i vad som helst eller fullständigt kapsejsa annars.

In de nnnäääääääjm ovf lööööv

Det råkar vara Öppet Hus på skolan på lördag. För att locka (lura) fler att gå natur ska vi ha konsert ett par gånger. Det blir alltså till att lära sig gitarren till Pride, Lovefool och Don't blame your doughter snabbare än snabbast. Och få det tajt. Men med lite vilja ska det nog gå. Pride lyfter lätt som attan, även om mitt lillfinger är lite för långsamt för solot. De andra två låtarna har koftorna svängt ihop, och dem har jag inte direkt något emot.
Hej Positiva Klubben!

Små gnistor

Dåligt samvete kommer krypandes sakta som en riktigt lömsk orm. Idag kom jag till insikt att det fan inte är lätt alltid. Mina och de flestas problem är småsten mot det berg som försöker mosa Sockertoppen. Jag har dömt, varit trött på och velat skaka vett i henne. Men de blanka, klarblåa ögonen sa nog precis allt idag. Precis hur det är.

De bryter ned henne. Aldrig känna sig glad eller stolt, nej nej. Hur mycket Sockertoppen än försöker att vara till lags och inte vara i vägen och göra sitt bästa, så blir det aldrig bra. För snål, för utseendefixerad, gör inte det och borde göra så. Och jag som klagar när mina mamma ligger vaken på natten tills jag kommer hem. Av ren omtanke.

Jag blir förbannad. Uppriktigt skitförbannad.

Livsfrågor

Finns det någon skapare av något slag? Lyder första frågan på religionsuppgiften.


Om det gör det så får han allt sätta igång att rådgiva mig. Skulle han vara allvetande hade det varit väldigt trevligt. En liten detalj i alla fall? Nähä.

Han tycker nog inte om mig. Jag bidrar ju till växthuseffekten. Dålig människa. Vettlösa minipunkt i universum. Dessutom dyrkar jag Jocke Berg mer än Gud. Och om man strider mot Guds bud ligger man inte bra till. Lite att jobba på alltså.

Regnproblem

Jag ska sluta bete mig som en stalker och skaffa ett liv. Ungefär så känns det nu. Fast å andra sidan går det inte skaffa sig det där livet man vill ha än. Alltså hoppar jag till ett nytt moln och testar om man kan gå på det. Det gick fin fint att gå på molnet idag. Efter att ha genomfört ett väldigt lyckat uppdrag körde jag och en mätt bil hem. Satte till och med igång med att tvätta bilen när jag kom hem. Molnet verkade väldigt stadigt tills jag... ehrm... körde vindrutetorkaren rätt upp i ögat. Det började regna och jag ramlade ner på marken igen. Pladask.

Bu och bä

Du kunde väl åtminstone slita ut hjärtat brutalt. Stampa lite på det. Kasta det i väggen. Rulla det i dammet.

Det blir liksom lite lättare då.

Fingerkli

Aaaa, pysselabstinens. Har inte gjort något kreativt på säkert 6 veckor. Ska nog sy om lite av mina bandtröjor snart. Helt raka killtröjor med för långa ärmar är inte kul. Får nog allt ta en liten sväng runt en hobbybutik och någon second hand-affär, annars överlever man inte den här veckan.

Ullared

Snälla rara världen. Någonstans i den halländska skogsbygden finns den lilla byhålan Ullared. I denna by finns något som kallas för Ge-kås, där man förr i tiden kunde köpa skräp för 9.90 men numera köper vanliga prylar för 18.90. Detta är alltså ett varuhus. Ändå envisas folk med att kalla Ge-kås för Ullared.

Allt blir bara så fel. I mina öron är det språkmisshandel att kalla varuhuset för Ullared. När den 34-åriga kvinnan med tre ungar i famnen, en kundvagn full med tvättmedel och telefonen i örat utropar: "Jag är påååå Ullared och köper byxor till Maja och Erik, det är såååå billigt!", skulle jag väldigt gärna vilja se henne vara just på Ullared. Högt ovanför kyrktornet, svävandes i fullständig shoppingextas. Vilken syn.

Det är ungefär som att döpa om Liseberg till Göteborg. Förvirrande, minst sagt.

What i need is a program that could defrag my heart

Elden är i säkert förvar. Instängd i en flamsäker burk utan syre. Den har egentligen ingenting att leva på, men ändå brinner den. Instängd. Hindrad av medvetandet.

Jag skulle mycket väl kunna släppa ut den. Många skulle brinna ner. Förkolna, krackelera och explodera.

Gasmask

Även om Tv4 har frutansvärt dålig humor (2:a Världskriget, flygplan över Normandie= kul? Nä.), så är fortfarande Kaizers Orchestra hittils bästa livebandet. Medryckande norrmän som slår på oljefat är bara lovely!

Det är nog så här jag säger det

Medan jag satt hemma på mitt rum och skrev historiauppsatser och funderade över vad som skulle komma på matteprovet, satt mina klasskompisar någonstans och drack folköl. När någon snackade i telefonen om han i 9:an, satt jag och kollade ut genom fönstret. På musiklektionen beundrade alla prinsessan för att hon sjöng så fint. På väg därifrån bränner "Fy fan, vad fet hon är" i nacken.

Jag levde för skolan. Det var där jag fick bekräftelse. Inte av klasskompisarna, utan från lärarna. Det där extra pluset i kanten fick mig att glömma att jag inte hade någon att prata med. Konsten att kväva känslor var min. Enda chansen att kunna få luft igen var att komma igenom högstadiet. Sista dagen kom. Då stod jag där, på scenen i aulan, och rektorn sa det så att alla kunde höra. Ingen förstod nog riktigt vad det innebar. Varför jag hade lyckats med att plugga mig till full pott. Jag hade lyckats med det som under fyra års tid varit mitt mål. Det som skulle göra mig fulländad, upphöjd och oändlig.

Men så blev det inte. Det var inte vägen till lycka. En dag, knappt en sommar i rampljuset. Nä, det krävdes något annat. Jag skulle ha revansch. Dels mot dem, men mest mot mig själv. Den sommaren försvann sisådär 10-15% av mig, jag började spela gitarr och skaffade en bästa vän.



Var rädda om era vänner. De är värda mer än allt du kan operera dig till, köpa och vinna. Utan dem är du ingen. Utan dem är jag ingen.

Kärlek till er.

Topp 5 smörsyra

1. Lik

2. Kompost

3. Otränad man 58+ på Friskis & Svettis

4. Utedass

5. Soptipp

...ni har verkligen missat något.

Naaaa na nana

Deluxeutrustning

Raymond och Marias nya platta ska införskaffas så snart jag stabiliserat ekonomin en smula. Imorgon ska jag inhandla ett stycke varningstriangel till min bil. Det är liksom inte så bra att vara utan en.

Gul prick, röd prick, gröööönt!

Man kan ju alltid bli personlig tv genom rutten telefonlednings-tekniker. Höhö. Fin fin skärpa har jag fixat åt päronen som nu sitter klistrade vid burken som flugor på remsor med klister på. Sådana där vita med röda ränder på snedden. Yez.


Det är ungefär som om de aldrig sett en tv förut.


Ungefär hockeykör när testbilden lämnade in.


Jösses.

Mina skor var bara inte gjorda för regnväder

Tyst och ful och öde

Att kent kan lägga en låt som Vinternoll2 som B-sida på en singel är... helt... fullständigt... obegripligt.

Väntar på känslan

Sprang ut i ingenting. Hittade ett dött samhälle färgat av något som en gång var liv och rörelse. Om man följer gatlamporna på trästolpar några hundra meter kommer man till vattnet. Där på bron stod jag ett bra tag. Tänk vad skönt det hade varit att fly. Tänk vad skönt det hade varit att sitta på kanten. Det svarta vattnet porlar stillsamt förbi och bryts av de vassa stenarna lite längre ner. Det hade varit lätt, så lätt. Vem har inte tänkt tanken. Men jag hade antagligen ändå inte flutit med vattnet dit jag vill utan bara fastnat i någon laxtrappa längre ner. Någon medelålders man från E-on hade kommit på mitt flyktförsök ut i världen och dragit upp mig.

Vilket träsk. Vilken dag.

(Ursäkta mitt ständiga klagande, men det är det folk har sina bloggar till.)

Har stirrat på den där fysikboken hela dagen känns det som. Gick upp för tidigt för att sitta och stirra på den. När jag sedan tröttande och försökte sätta på min cd-spelare funkar den inte. Av och på. Bara erororororororor. Efter upprepade av- och påsättningar började den ta liv. När introt till Ane Bruns lugnande One more time spelats i tre sekunder börjar det spraka. Inte lite försynt i hörnet, utan riktigt härligt hackande och sprakande. Inte hata, bara älska. Lugn och fin tog jag helt enkelt cd-spelaren i händerna och ruskade runt den. Misshandel. Eller kanske inte riktigt, men nästan. Sen spelade den snällt skivan. Frågan är om det inte är misshandel. Ruskandet har trots allt pågått sen 6 augusti. Fast den misshandlar mina öron med sitt ständiga sprakande.

Min kära vän Astrid ringde för en stund sedan. Bilderna på mig till hennes projektarbete hade blivit totalsågade. Jag tycker i alla fall att de är bra. Bläää. Ingenting är nog. Ingenting räcker.

Hinner dessuton inte träna ikväll. Tragiskt som bara den. Jag kommer bli tjock och deprimerad och arbetslös och aldrig komma ur sängen. Det är i alla fall det bästa argumentet för att inte plugga fysik.

Wild creatures

Det bor något i mitt huvud. Har gått och fundera på det en stund nu, och faktiskt kommit fram till vad det är. Det är ett metallband. Ett riktigt hårt, svart och brutalt metallband. Fast de är inte så där purunga, färska och hungriga. De är snarare typ 53 och ett halvt och går på mindre än halvfart. Och jag vill inte ha mer tårta. Mitt föråldrarde metallband till bakishjärna hajjar alldeles för långsamt att det räcker.




Åh. Tårta. Åh. Tårta. Åh. Tårta.



Hata tårta.



Aldrig mer äta tårta.

Helgskinkan är, tyvärr, slut

Jag har bara käkat två smörgåsar och lite fil idag, fryser om tårna, är likblek i ansiktet, men ändå lite hoppfull. Världens bästa dag att jobba på idag faktiskt! För det första sjukt bra betalt (dubbelt upp hela dagen!). För det andra är det söndag på en lördag. Folk bojkottar blandfärsen och köper innanlår i bit och oxfilé. Eller helt har de nog inte bojkottat färsen. Fick ju trots allt spendera en timma i kylrummet tillsammans med min evigt trogna partner köttkvarnen. Därav fryser jag om tårna och är likblek i ansiktet. Orkade dessutom inte göra matlåda till jobbet och mikrovågsmat är sjukt äckligt, därför blev det två smörgåsar. Laddar inför the big släktkalas ikväll. Mamma har bullat upp med massor av mat som vanligt. Anledning: Mini me fyller år imorgon. Och det är faktiskt lördag idag, även om det är söndag. Jag ska ut. Fast jag ska sluta hoppas, det funkar liksom aldrig. Ut ska jag i alla fall. Nä, nu ska jag sanera mig från diverse slaktavfall och andra avlagringar. Visst låter mitt jobb skoj? Välbetalt Johanna, välbetalt. (Döööööda kossorna, döööööda Johanna). Usch.

Språkpolisen

Jag. Glömde. Kråksprark. Te med måsbajs ovanpå. Ni bry er?
Jag inte bry mig.

Syntlugg goes papperskorg

Hade jag haft rakt hår hade jag klippt en inihelvetes extrem frisyr. Typ syntlugg med ultrakort i nacken. Nu råkar mitt hår oftast agera som dockan i Kalles Ankas jul. Ordet fukt räcker för att det ska fatta vinken och bilda ett stötdämpande fluff. Bitter? Nej då. Inte alls.

Ursäkta mig. Jag blev ytlig. Ska bara gå och snyta ut det.

(Fräs).


Så där. Tillbaka igen. Är på ett storstilat humör. Då lyssnar man på Jeremiha, U2 och kent. Pampigt.

Te?

Var ute och gick med våran odrägliga, men väldigt godhjärtade, jakthund Dino innan. En enorm jättemåne gjorde allt ljust som i en fantasybok. Typiskt att kameran rymmt med Mini Me till Göteborg. Hennes hopp här i världen. Känns som om jag behövt henne nu. Hon är trots allt som jag. Det är jag och min andra halva tills döden skiljer oss åt. Eller nä. Det finns nog inget som kan skilja oss åt.

Yeah yeah. Själv pluggar man fysik (vi låtsas det i alla fall), stirrar in i ett flämtande litet värmeljus, dricker varm choklad och lyssnar på Ane Brun. Det är skönt att vara för sig själv. Ibland åtminstone.

Anledningen till mitt ständiga drickande av varm choklad är att jag egentligen har komplex för att jag inte dricker kaffe/te. Har gjort envisa försök att lära mig dricka det, åtminstone te. Det går helt enkelt. Smakar bara disktrasa. Euh. Nä, länge leve varm choklad. För övrigt får jag flygvärdinnevibbar av ordet te. Bilden av ett charterflyg fullastat med svettiga svenskar på väg till Islas de Canaria poppar upp i huvudet. Barnfamiljer med en skrikande mamma, en treåring som går lös på inredningen med sin Byggare Bob-hammare och en pappa som har fullt upp att trösta dottern för att godiset tagit slut. Några rader framför sitter ett gäng rödmosiga herrar och dricker whisky. Och så sitter det några utslängda tonåringar och suckar över att deras päron är pinsamma. Men flygvärdinnan ser lika glad ut varje gång man inte vill ha te. Trots att hon frågat alla de 243 passagerarna innan.
- Te?
- Te?
- Önskas te?

Appropå att liksom.

Paljetter

Följande typ av konversation kan bara uppkomma mellan två småtrötta och lätt uttåkade filurer vid namn Johanna och Hedda.

Smält vaniljglass

Västkustsnö förtjänar inte namnet snö. Snö är fluffigt. Västkustsnö är äckelpäckelvattnig, ytterst kompakt, hal och mest smutsbrun. Sörja är rätta ordet.

Ambitiös vs. Kreativ

Jag är så trött på det innan jag ens försökt. Det enda jag funderar på just nu är framtiden. Hur det kommer bli, hur bra det kommer bli. Det jag gör just nu gör jag inte för att jag vill det, utan bara för att det "lägger en så bra grund för framtiden". My ass.

Det enda som håller mig vid liv just nu är hoppet om någonting. Hoppet om att kunna bli någonting jag tycker är kul. Om det sen är psykolog, rockstjärna, fotograf, beteendevetare, webdesigner, projektledare eller musikläggare på P3, det vet jag inte. Något av det där blir det i alla fall. Som det ser ut nu. Fast just nu ser det faktiskt mest ut som om jag sitter fast med båda fötterna i Fysik B. Naturvetenskap kan ta och slänga sig i väggen. Det värsta är att jag fortfarande satsar. Inte för att jag brinner för naturvetenskap, utan för att jag brinner för det som kommer efteråt. Åh, så underbart. Eller näe. Kanske inte.

Det värsta är att jag har höstlov. Matchen Ambitiösa Johanna vs. Kreativa Johanna är en konstig match. Ambitiösa Johanna mår bara bra då Kreativa Johanna vinner. Däremot verkar Ambitiösa Johanna har övertygat Kreativa Johanna att lämna walk over. Knep. Tillbaka till miniräknare und rörelsemängd.

Det där med radio verkar inte så dumt.