Väntar på känslan

Sprang ut i ingenting. Hittade ett dött samhälle färgat av något som en gång var liv och rörelse. Om man följer gatlamporna på trästolpar några hundra meter kommer man till vattnet. Där på bron stod jag ett bra tag. Tänk vad skönt det hade varit att fly. Tänk vad skönt det hade varit att sitta på kanten. Det svarta vattnet porlar stillsamt förbi och bryts av de vassa stenarna lite längre ner. Det hade varit lätt, så lätt. Vem har inte tänkt tanken. Men jag hade antagligen ändå inte flutit med vattnet dit jag vill utan bara fastnat i någon laxtrappa längre ner. Någon medelålders man från E-on hade kommit på mitt flyktförsök ut i världen och dragit upp mig.