Te?

Var ute och gick med våran odrägliga, men väldigt godhjärtade, jakthund Dino innan. En enorm jättemåne gjorde allt ljust som i en fantasybok. Typiskt att kameran rymmt med Mini Me till Göteborg. Hennes hopp här i världen. Känns som om jag behövt henne nu. Hon är trots allt som jag. Det är jag och min andra halva tills döden skiljer oss åt. Eller nä. Det finns nog inget som kan skilja oss åt.

Yeah yeah. Själv pluggar man fysik (vi låtsas det i alla fall), stirrar in i ett flämtande litet värmeljus, dricker varm choklad och lyssnar på Ane Brun. Det är skönt att vara för sig själv. Ibland åtminstone.

Anledningen till mitt ständiga drickande av varm choklad är att jag egentligen har komplex för att jag inte dricker kaffe/te. Har gjort envisa försök att lära mig dricka det, åtminstone te. Det går helt enkelt. Smakar bara disktrasa. Euh. Nä, länge leve varm choklad. För övrigt får jag flygvärdinnevibbar av ordet te. Bilden av ett charterflyg fullastat med svettiga svenskar på väg till Islas de Canaria poppar upp i huvudet. Barnfamiljer med en skrikande mamma, en treåring som går lös på inredningen med sin Byggare Bob-hammare och en pappa som har fullt upp att trösta dottern för att godiset tagit slut. Några rader framför sitter ett gäng rödmosiga herrar och dricker whisky. Och så sitter det några utslängda tonåringar och suckar över att deras päron är pinsamma. Men flygvärdinnan ser lika glad ut varje gång man inte vill ha te. Trots att hon frågat alla de 243 passagerarna innan.
- Te?
- Te?
- Önskas te?

Appropå att liksom.