Om hosten

Trappugangen paminner mig lite om husen i Lilja 4-ever. Sprickor, flagnad farg och dunkla vrar. Dorren in till lagenheten ar vit. Det finns tre olika satt att lasa den pa och minst lika manga satt att lasa ute sig pa. Golvet i lagenheten ar kallt. 3-4 meter hoga vaggar stracker sig upp mot taket. Utanfor koksfonstret verkar en hoststorm leka lite med staden.

Men jag gillar det anda. For an sa lange ar det varmt hos mig.

Are you?

Jag har suddat ut och skrivit 4 ganger nu. Ett tomt inlagg, helt fritt att fylla med vad som helst. det finns sa mycket jag vill saga. Sa mycket som jag skulle vilja beskriva och sa manga personer jag traffat. Men om man vill gora allt pa en gang, da blir det bara en enda stor soppa.

Mest intressant just nu ar nog de svenskar som jag brukar springa pa inne pa mitt cafe. Den har dagen ar, typiskt nog, en ganska bakfull dag. Eftersom min kara arbetsplats slog nagot slags forsaljningsrekord under festivalen har i augusti, fick vi en ansenlig summa pengar att spendera. Fin resturang. Mohito, Mai Thai, you name it... Hur som helst kom det in en man och tva yngre kvinnor i morse.
- Choklad, va, what do you, chocolate? sa mannen. Pataglig svensk accent.
- Are you Swedish? sa jag genom ren automatik
(Hakorna aker i golvet. Jag blir inte speciellt forvanad. Det hander som sagt nastan dagligen.)
- Pappa, nu avslojade du dig! utbrister en av kvinnorna.

Det underliga var att jag inte bara kunde hora pa mannens accent att han var svensk. Hela familjen sag sa typiskt svensk ut. Det fick mig att sakna min familj lite. Men jag behover inte vanta lange. Min absolut basta van kommer hit pa sondag.

Jag har saknat min syster.

Det ar for sent

Och som kom dagen da allt tog slut. Mikrosekunden innan det blev svart var full av angest. Snubblande, trevande... Hon tryckte pa knappen.

Det ar for sent. Jag har gett efter.

Jag har skaffat Facebook.

Om skivaffarer

I Edinburgh finns det minst ett tjog skivaffarer. Pa Cockburn Street finns det tva skivaffarer. Avalanche ar en riktigt guldgruva for pop/rock-fanatiker. Lite langre ner finns en skivaffar som ar otroligt obeskrivlig. De saljer mest LP-skivor. De tar in de mest udda skivor du kan tanka dig. Mycket dance/hip hop och annat mystiskt. Och sa tar de in Those Dancing Days EP. Pa vinyl. Jag var tvungen att rusa in i butiken.

- Hi! The Those Dancing Days-album in the window, do you have it in CD?
- You mean the 7"?
- Yes!
- No, sorry.. But maybe We can order it for you?

Johanna mycket exalterad. Bestallde dock inte skivan.

Ett annat mycket rusigt ogonblick var nar jag hittade en av mina favoritplattor i en second hand-butik for skivor, bara runt hornet fran var lagenhet. Eftersom jag redan ager The Radio Dept.s Lesser Matters kunde jag inte kopa plattan igen. Men det var nara.

Den lilla stora staden

Jag kan arligt erkanna att jag inte saknar den lilla staden vid havet sarskilt mycket. Edinburgh har sa mycket mer att erbjuda pa sa manga fronter. Det hander alltid nagot har. Och sa ar den mysig och stor pa samma gang. Men bara for att man inte saknar sin hemstad, behover det inte betyda att man saknar manniskorna i den lilla staden. Det har gjorde helt klart min dag.

For ovrigt ar det en latt forkyld dag. Jag tog till ett mycket val beprovat knep for att bota den overhangande katastrofen. Forsta gangerna jag gjorde det, nar jag var riktigt liten, blev mina foraldrar otroligt oroade. Jag sover helt enkelt tills stormen har overgatt i en lattare bris. Slocknade nog nagon gang vid 9 igar kvall. Vaknade vid 12-tiden. At en mango och yoghurt och lyssnade pa Elliott Smith. Somnade igen.

Nar jag vakande nasta gang slangade jag i en Belle & Sebastian-skiva. (Lange leve!). Blev akut sugen pa chokladmuffinsen i frysen. Ed, som hade lagenheten fore oss, var otroligt givmild. Han lamnade en mikrovagsugn, en Star Wars-plansch och en veckas stadning efter sig. Eftersom det snabbaste sattet att tina en muffins pa ar att anvanda mikron fanns det liksom inget alternativ.

Efter en minut pa full effekt var min muffins forkolnad inuti.

Tack Ed.

Nu ska jag bege mig upp mot Grassmarket. Mini me kommer hit om drygt en vecka. Min mindre version fyller aven 17 om drygt en vecka. Guldalder.

Vem sa att karlek rostar?

Pa var gata hemma i stan

Utsikt: koksfonster, 18 oktober 2007, 13.30

Som det kan ga

... nar man bjuder in folk pa flat warming. Jag har for ovrigt kopt alkohol. Lagligt. Pa Lidl.

Ruschmaninoffschkivodski.

Dans

Igar hamnade jag, Eva och Magda pa Liquid Room pa Victoria Street. Koade en timma, men det var det vart. Jag har inte dansat pa drygt en manad. Det ar lite schysst med indieklubb. Valdigt schysst.

Magda ar tydligen bartender. Hon tande eld pa valdigt manga sambucka. Livsfarligt.

Idag ska jag gora muffins. For jag ar ju faktiskt ledig. Valdigt ledig.

Nina Kinert

Nina Kinert spelar pa Pusterviksteatern den 2 November. Pusterviksbaren ligger inte langt darifran. Det ar nagot speciellt med den delen av Goteborg. Inte bara for att det spelas bra musik dar. Det finns andra anledningar ocksa. En vacker och latt smartsam sadan. Men det ar val sa det ska vara?

Gula handskar

Jag gick ner till den lilla mataffaren runt hornet och bad dem peka ut det starkaste de hade. Pa med gula plasthandskar och borja skrubba. Sakta sakta borjar man ana lagenheten bakom allt det svarta. Vaggarna ar egentligen alldeles kritvita, precis som taket. Fast taket ser man inte, det ar minst 3,5 meter fran marken.

Vi har aven inforskaffat en cd-spelare. Jag liknade mer en kyckling an en manniska nar vi slangde i Marit Bergman i den lilla silverfargade klumpen.

Har ni tur dyker det kanske upp lite bilder pa vart nya hem. Nu ska jag dock ivag pa mote pa jobbet. Vuxet. Mycket vuxet.