Den lilla stora staden

Jag kan arligt erkanna att jag inte saknar den lilla staden vid havet sarskilt mycket. Edinburgh har sa mycket mer att erbjuda pa sa manga fronter. Det hander alltid nagot har. Och sa ar den mysig och stor pa samma gang. Men bara for att man inte saknar sin hemstad, behover det inte betyda att man saknar manniskorna i den lilla staden. Det har gjorde helt klart min dag.

For ovrigt ar det en latt forkyld dag. Jag tog till ett mycket val beprovat knep for att bota den overhangande katastrofen. Forsta gangerna jag gjorde det, nar jag var riktigt liten, blev mina foraldrar otroligt oroade. Jag sover helt enkelt tills stormen har overgatt i en lattare bris. Slocknade nog nagon gang vid 9 igar kvall. Vaknade vid 12-tiden. At en mango och yoghurt och lyssnade pa Elliott Smith. Somnade igen.

Nar jag vakande nasta gang slangade jag i en Belle & Sebastian-skiva. (Lange leve!). Blev akut sugen pa chokladmuffinsen i frysen. Ed, som hade lagenheten fore oss, var otroligt givmild. Han lamnade en mikrovagsugn, en Star Wars-plansch och en veckas stadning efter sig. Eftersom det snabbaste sattet att tina en muffins pa ar att anvanda mikron fanns det liksom inget alternativ.

Efter en minut pa full effekt var min muffins forkolnad inuti.

Tack Ed.

Nu ska jag bege mig upp mot Grassmarket. Mini me kommer hit om drygt en vecka. Min mindre version fyller aven 17 om drygt en vecka. Guldalder.