På en skinande cykel

Precis när jag svängde in på grusvägen som går över det stora fältet dök Håkan Hellströms Mitt Gullbergs Kaj Paradis upp i hörlurarna. Fort fort fort, med solen i ögonen, rullade jag och cykeln framåt. En humla flög upp jämte mig och vi körde ikapp ett par meter innan den hittade något intressant på marken. Precis där kände jag att jag levde. Det stannade i ett par sekunder, för att sedan blåsas bort. Det var längesedan. Det var riktigt längesedan jag kände riktig glädje.

Efter att jag svängt höger vid den gamla ladan upp mot skogen dök Mississippi kan vänta upp i hörlurarna. Där vid bäcken är grusvägen snarare en stenväg. Jag märkte att jag tappat min väska ett par meter bakom mig. Precis när jag ställt cykeln på sitt stöd dök en citronfjäril upp. Den cirklade några varv framför mig, för att sedan flyga vidare mot solen. Just då kunde jag inte värja mig. Det kändes som om jag svalt hela det stora gula klotet. Ett andetag in och fnitter hela vägen från magen upp till ögonen.

När jag kom hem upptäckte jag att Emmabodafestivalen släppt ytterligare ett par band. I'm from Barcelona känns lite småexklusiva. Enligt deras myspace har de bara spelningar utomlands den här sommaren. I övrigt verkar festivalen erbjuda så mycket pop (t.ex. The Besties och Those Dancing Days) att jag ska bli mätt. Eller bara väldigt mycket hungrigare.