Det där med... ja.. ni vet...

Jag har en syster. Hon är singel. Hon är en ganska färsk singel. Man känner liksom nästan doften av nybakad kanelsnäcka. Tyvärr går hon inte köpa.

Och jag blev också väldigt singel idag.

Så hamnar de två systrarna i soffan. De tittar på varandra. De får möjlighet att gråta och berätta om hur hemskt det känns. Men gör de det? Nej. Istället börjar de skratta. De skrattar hejdlöst och länge.


"-Matilda, är du ledsen?"
Inget svar.
"-Jag är nog konstig, men jag är inte det.."
"-Inte jag heller.. hahaha"


Och tja... egentligen skulle det här blivit ett väldigt snyftigt inlägg fyllt av mascarasvärtade näsdukar. Tyvärr har jag förvandlats till ett ytligt monster som vill gifta sig med sin syster.