Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

söndag, februari 18, 2007

Isolerad

I morse när jag vaknade var jag glad. Min mamma knackade på dörren vid middagstid. Frågade när jag kom hem (halv 4) och hur vi haft det igår (kalas!). Var hos Annie på förfest. Världens finaste fyllekompositioner av Wedding song, No party, Defrag my heart o.s.v.. Helt enkelt så man vill ha det. Snurrade runt i stan sen och dansdansdansade. Man kan hålla på en evighet. Det får inte ta slut. Ögonblick man vill frysa och le åt.

Men när jag vaknat och satt min fot utanför mitt rum insåg jag att det här inte är någon bra dag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

håller helt klart med dig! ibland känns det somom man skulle kunna dansa en hel evighet!! oj va dman trivs då!

Johanna sa...

aa, det är helt klart veckans höjdpunkt. shit vad skoj vi hade!

Annie sa...

Wedding song, Marits tonartshöjningar och lalala i reggae sitter bara som ett rosa moln i huvudet, trots att det är bakfyllesöndag och en viss ångest stoppar en från att tänka för mycket.

Johanna sa...

Det är verkligen bara fluffigt och vackert. Vi får göra om det snart igen :)