Der Polizei

Igår var jag arg. Jag var så arg att min handväska åkte med min kära mor till hennes arbete på ett sjukhus 4 mil härifrån i morse. I min handväska finns allt jag äger (nästan i alla fall). Förlamningen total. Lyckades hitta lite extranycklar här och var, men plånboken är i princip oersättelig. Särskilt mitt körkort.

Jag har mer och mer förvandlats till typen som tar bilen till skolan. Det känns liksom så lagom kul att sätta sig på en buss som går hemifrån klockan 7 på morgonen och som kör kring varenda liten håla i hela kommunen. Sen går hela dagen och man sätter sig på bussen som susar förbi varenda liten håla och som (om man har tur) är hemma runt 5. Minst två värdefulla timmar går åt till att vänta på buss/åka buss/ta sig till och från buss. Med Bajlen är det enkelt. Hoppa in, kör iväg och tjäna minst en timma.

Men hur blev det med körkortet då? Nej, jag fick helt enkelt köra till skolan körkortslös. Kom fram till, i rådgivning av en klok pappa, att sannolikheten för att bli stoppad av polisen inte skulle vara så stor. He he.

He he.

Polisbuss [check]
Förföljd av polisbil [check]


Som tur är ser inte små golfar så misstänkta ut.