Pulveriserad

Jag har världens största tålamod. Jag tolerarar, sväljer och smälter det mesta. Idag funkar det inte. Stopp i halsen och komma upp igen. Världens stressigaste dag på jobbet. Bort med en person och hundra pallar att plocka. Samtidigt som man ska vara trevlig mot otrevliga kunder. Och hjälpa de två nya i frysen med var allt ska ligga. (Observera att de två bär varenda låda tillsammans. Observera också att jag inte brukar umgås med frysta kycklingar.) En del har inget vett i kroppen. Åker hem. Blir nästan en spaghettihög på trappan. Äter. Tänker duscha, men kommer på att jag vill bada.




Först bara halvljummet vatten. Johanna börjar tappa upp det och ber mor att koka vatten.
Paus.
Johanna börjar bada, men inser att vattnet knappt täcker hälarna.
Andas.
Går upp ur badet och tappar i mer vatten.
Tålamod.
Proppen är tydligen ute. Inget vatten kvar.
Aggro.
Det ljumna vattnet i kranen är iskallt. Börja hinka vatten från tvättsället där vattnet är varmt.
Ännu mera aggro.
Hundra ösningar senare är vattnet nästan kallt och badkaret halvfullt.
Jag dör.
Hopp i och hoppa ur två sekunder senare.





Tillåt mig skratta. Ha ha ha. Det var ett kul skämt! Kan ingen bara sluta jävlas med mig nu? Det räcker. Ha ha liksom. Jag tror jag behöver något att sparka på.