Marit Bergman på Majas

Gårdagen var... Äh. Det går inte beskriva den. Jag och Ellen på Marit Bergman. Indieprinsessan, världens bästa förebild och helt fullständigt underbara och coola Marit. Först flummade vi runt på stranden en stund. Piknickade och skuttade runt i sanden. Hur mysigt som helst tycker jag i alla fall. När klockan började närma sig halv nio drog vi till en toalett. Där hittade vi en Maritaffisch som vi var tvugna att beslagta. Jag gömde den, mycket diskret, i en buske. Sen gick vi bort till Majas. Stötte på ett litet *hrm* problem. Fröken Johanna är 18 år. Minus två veckor. Var hur lugnt som helst när jag och Hedda såg Håkan förra året. Inte en jäkel som kollade leg då. Nu däremot... Jag är inge vidare på att ljuga. Men jag förskte allt vad jag orkade. Ibland måste man liksom. Som tur var dök Anna uppe med sin pappa. Fick gå in med dem som tur var. En sån liten detalj skulle inte få förstöra. Vi var sjukt laddade!



Mattias hade glömt sin munsynt eller vad det heter på hotellet, så Marit Bergmans nästan akustiska trio var lite försenad. Men den som väntar på något gott.. Under hela kvällen stod vi max 1,5 eller 2 meter mitt framför scenen. Ingen som knödde eller någonting. Ruset och euforin som skapas på Majas är så unikt. Musiken åker rakt in i själen. Att stå på scenen där måste vara fantastiskt. Marit körde en del gammalt, men också en hel del nytt plus någon b-sida. Först gick de av scenen, men det var riktigt självklart att det skulle bli extranummer. Jag sa att I will always be you soldier måste spelas. En av absoluta favoriterna. Och tror ni inte de gör det? Jo. Självklart. Det blir slutet på extranummer-biten. Låten lyfter i en mäktig allsång där publiken helt tar över, trots att den är så liten. Herregud. Halleluja moment. Sen blir det extraextranummer. Highway to hell som trion inte kört på länge länge. Marit frågar publiken efter texten. Känns bara sjukt avslappnat. Sedan träffar vi Marit. Och jag blir bara mer och mer övertygad.

Vi hade ju en affisch. Det gick ju inte. Antingen skulle den sparas till kommande tillfälle eller delas på mitten systerligt. Nä. Vi var tvugna att ha en till. Vi kollade igenom hela Apelviken. Sen kom Ellen på att hon sett en på vägen. Vi letade igenom Varbergs största rondell, men där fanns ingen. I nästa rondell fanns ingen heller. När vi gått en bit till så, taadaaaa, hittade vi en affisch på baksidan av ett cirkusplank. Den var inte ens häftade i pannan som den andra. Sjukt najs. Kolla in min bilddagbok. Har lagt upp en massa foton där! http://virvelvind.bilddagboken.se/