Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

lördag, april 22, 2006

Korsriddare

Playa Grande. Solnedgång. En ljum vårkväll med en strut med italiensk kokosglass i handen. Kan det bli bättre? Det är faktiskt trevligt att ha fått lite perspektiv på livet. När man kommer bort ifrån allt ett tag får man tid att tänka på hur livet ska vara och hur det är. Livet är lite som ramen i en ramberättelse. Lanzarote är som ett utskjut. Något som egentligen aldrig hände, men som ändå existerar.

Alla har väl sina defekter. Min är helt klart att analysera människor sönder och samman. Visst skulle jag vilja leva som jag lär. Inte dömma någon och vara helt fördomsfri. Tyvärr kommer jag nog inte till den moraliska himlen. Man kan inte alltid vara god. Vilket leder oss in på (ojojoj, vilken fin övergång!) dagens boktips. Har plöjt igenom min första frivilliga bok på väldigt länge. Att den dessutom är på engelska gör mig extra stolt. How to be good är precis lika bra som Hampus sa. Om ni inte orkar läsa den på engelska så kan ni ju alltid läsa den på svenska. Tror att det går lika bra.

Vad sägs om Vampyrfamiljen, Fjortisfinnarna, Jagärelakochsnartdement, Motsvarigheterna, Håkanisten och Seglarfamiljen?



- Kolla!!! Det är KORSRIDDARE!

(Min mamma är totalt övertygad om att det finns Korsriddare på Kanariöarna.)

Har du någon gång varit riktigt solbränd? Nej nej, inte brun. Röd. Antagligen har du det, någon gång i alla fall. Torsdagen den 20/4 2006 fick SAOL köra med helikopter och samla in alla ordlistor bara för att ändra defintionen av solbränna till Johanna. Typ. Jag var solbränd från tårna, ut till fingertopparna och vidare upp till hårbottnen. Konstigt att jag orkade ligga så länge på stranden den dagen... För man blir trött av att ligga och pressa. Dessutom är glassförsäljarna väldigt desperata och väldigt tjatiga. Alla har sina försäljningknep. När han med höknäsan passerat för hundraelfte gången och skrikit "Mag-num, Aaaaajjjs, Driggi" för sjuhundratolfte gången så var jag nära strypningsgränsen. Jag hade gärna köpt alla hans Mag-num om han bara hållt tyst. Men det var ju sista chansen att bli brun. Och, ja... Nä. Äsch. Det var inget.

Inga kommentarer: