Sista Klubb Populär

Jo, visst blev det dans igår. Och innan dess blev det lite gammal skumpa som jag hittade i mitt skrivbord tillika vinkällare. Pre-nyårsfirande till diverse upplyftande samtalsämnen. Men det blir ju så. Trasiga är vi allihopa. Det är ju därför vi har varandra.

Anttila spelade ungefär vad som förväntades av honom. Det öppnades med Västra Frölunda och någon gång mot slutet spelades Paul Weller. Publiken exploderade och små glimtar av eufori susade förbi. På samma sätt som Anttila glimtade till glimtade musiken på dansgolvet. Bitvis mystiska hemmabyggen som inte alls går att röra sig till, men när de spelar Hellströms För en lång lång tid, Shout Out Louds Impossible och Broder Daniels When we were winning kan man inte klaga.

Ska bli spännande att se vad Klubb Populärs substitut blir!