Om natten någon gång tar slut

Ibland lever man lite mer. Gårdagens tentafestande innehöll både ett tal, dans och lite schtekande. Fick utlopp för mina sociala behov och blev ännu lite nöjdare än vad jag var innan. Folk splittrades framåt natten och gick till lite lika ställen. Jag vet i alla fall att jag, David och Åsa gjorde rätt val. Jazz eller världsmusik eller bongotrummor. Musiken på Nefertiti var svårplacerad men ooootroligt dansant.

Natten vägrade släppa tag om mig och drev mig till en annan del av staden. Över kullerstensgator och förbi gatlampor. Varje sekund spelar roll. Det är så det ska vara.

Vågar inte fundera på när baksmällan kommer. För är man full på livet så måste man ju bli bakfull på det också, eller?