2 timmar

Det kändes som att allt bara föll på plats. Efter ett tags tystnad, jag vet inte hur länge... timmar, dagar..., ringde telefonen. Och nu, två timmar senare, vet jag med all säkerhet hur det ligger till. Jag vet vem som känner mig allra bäst, av alla människor på hela jorden.

Vi speglar oss i varandra och helt plötsligt vet jag så mycket mer om mig själv. Det handlar inte om att vi är lika varandra, för hur spännande hade det varit? Det handlar om att vi kompletterar varandra. Och respekterar varandra. För det mesta i alla fall.

Jag kommer inte ihåg sist vi sågs. Kanske var det någon gång i början av augusti? Abstinensbesvären börjar bli seriösa nu. I augusti var det sommar i Falkenberg. Kanske regnade det, men ändå: sommar. På juldagen ska vi köra traktor. En typisk Astrid & Gertrud-grej. Inte för att vi egentligen kan köra traktor, men så länge den rullar åt något håll så står man åminstone inte still.