Shelter from the storm

Lite innan middag fick jag ett sms och ett knastrigt samtal från Hedda, på flykt från Den lilla staden vid havet. En timma senare satt hon på min soffa. Det är så skönt med en del. Tiden har liksom stått still i vår värld, samtidigt som allt runt omkring rör sig. Och nu ska hon iväg till la franski alpinus och leva livet en vinter till. Till helgen flyr jag hem till den lilla staden. Idag sa vi hej, men hej då tänker jag nog inte säga förän till helgen.

Vi stack ner mot stan, jag drog mig iväg för att spela lite fotboll och mitt sällskap åkte vidare mot nya äventyr. Det tenderar mer och mer att vara jag och killarna på fotbollen. Helt klart en utmaning, men en utvecklande sådan.

Någon påstod att jag är med i en sekt mot tv-tittande. Men vem behöver tv när man ha Dylan i stereon?