Med fanan i handen

Har haft en batteriladdningsperiod nu. Höstlovet tömde energireserverna både psykiskt och ekonomiskt. Det tar tid att komma igen. Rent mentalt kan jag nog säga att jag är ikapp. Lite avstressning, fasta rutiner och ett par timmar med gitarren så är saken biff. Att jag dessutom fått in en träningsrutin som innebär att jag tränar varje dag, utan att tycka det är jobbigt att släpa mig till träningen, vilket är otroligt positivt. Hittils den lättaste hösten hittils. Om en höst nu kan vara lätt. Peppar peppar.

153 kronor och 5 dagar. Det går. Med tanke på att det enda jag köpt sedan helgen är en kursbok, så lär det inte vara några problem att klara lika lång tid till. Jag har matlådor för 5 dagar i frysen och pasta för en månad i skåpen. Och blåbärssylt. Dessutom ska helgen spenderas i Falkenberg. Pepparkakorna som jag tänker baka kan få agera nödproviant. Inte så dum sådan.

Drömmarna och hoppet tar mig framåt. Men jag börjar ana det: varje dag får mer och mer en mening. Och det är schysst. Riktigt riktigt schysst.