Ett plus ett

Folk droppade av. Vi droppade av från klubben. På vagnen hem från Vasaplatsen började jag fundera på varför jag fått för mig att följande morgon skulle spenderas i en beachvolleyhall. Regnet slog mot rutan och jag simmade i melankoli. Och överallt dessa par. Småfulla lutar de sig panna mot panna, kysser varandra ömt och ser barnsligt lyckliga ut.

Eller så skriker de åt varandra. Någon håller fast sin hysteriskt gråtande flickvän och försöker gulla henne till rätta. De bli sams igen. Åter ett plus ett är lika med ett istället för ett plus ett är lika med två. Så bra då.

Vagnen släpper av mig ganska många hållplatser från hemma. Löven fastnar på mina skor. Varning för halka. Gatlyktorna vajjar. Hemma sitter gatlyktorna på stolpar, i Göteborg hänger de på trådar. Somnar 03:07, klockan står på 08:20.

När jag vaknar vet jag inte riktigt vart jag är och varför min snart döende telefon börjar vissla på Young Folks. Jag önskar att telefonen vore död. Hittar lite müsli och en skvätt mjölk i kylskåpet. Det står även två öl i det nästan tomma kylskåpet. Jag kommer på vad jag gjorde igår. Det måste ha varit lite fest här. Hittar en halvpackad väska med ett ett par surfshorts, som mest påminner om Thailands stränder. Just det ja. Beachvolley var det.

Väl där inser jag varför jag valde att trotsa Herr Ågren. Helt sinnes kul med volleyboll. Hade jag haft tid hade jag börjat träna igen, med all säkerhet. Kicken har gjort min dag.