Dansnerver, spårvagnar och kylskåpsgödning

Insparksveckan slutade med After Work på Respekt. Jag är überpeppad på Pustervik, rakt över gatan. David kände visst några i bandet som skulle spela och var på. Verkade som om det fanns fler som kunde tänka sig att haka på. Ett hopp om att få slå ihjäl ett par dansnervsryck tändes. Ett par promille senare hamnar vi i källaren på Victoria. Tjejsnacket tar nya höjder. Och i ångorna var de minst sagt givande! Klockan blir sent. Till sist går jag och Sofia till Pustervik. Väl där hittar vi David på uteserveringen. Och jag ångar ingenstans att vi hamnade där. Dansnerven tillfredsställd. Humorn på topp.

På vagnen hem har jag vissa förnimmelser om att jag hittade en däckad kille. Han hade i alla fall puls. Någon lyckades väcka honom med ett par örfilar. Tydligen skulle han till Hisingen. De skelande ögonen reagerade inte direkt på upplysningen om att han är på väg till Saltholmen. Höjden av spänning i vardagen måste ju vara att supa sig redlös och sätta sig på en random spårvagn. Superkul. Kan säkert vara nyttigt att andas lite skärgårdsluft.

Klockan var nog halv 4 när jag somnade. Som det brukar bli med andra ord.

Ett par timmar senare börjar telefonen föra liv och väsen. En päronhalva och syster på ingång. Kastar mig in i duschen. Hinner inte ens bädda sängen innan de knackar på dörren. Det första mamma säger är att pappa bonden tydligen uttryckt oro över att hans dotter kanske håller på att bli vegetarian. (Spenatpaj och kikärtsbiffar är billigare än mycket annat). Mamma hade pedagogiskt lugnat honom med att kött är dyrt.

Med andra ord beslutade päronen att fylla på mitt skafferi. De får gärna komma på besök ofta. Förutom kylskåpspåfyllning blev det en liten promenad, lekstuga med Matildas nya kamera och husesyn.