Love & Youth

Mamma slog på P4 i morse när jag kom ner i köket. Min första lediga dag på hundra evigheter. Radioprataren tar tag i det mest universala samtalsämnet: vädret. "Tåta å kåv i spåthallen" säger att det ligger ett högtryck över länet. Jag tittar ut och konstaterar att den välbekanta Halmstad-dialekten kan slänga sig i vägen. Moln.

Ännu mera tjocka gråa moln när vi kliver ut genom dörren. Jag åker till tandläkaren.

Väl hos tandläkaren vänder nog ändå dagen lite. Inga hål. Mina tänder är till och med så fina att jag inte behöver komma dit på typ två år eller så. Jag gillar min tandhygienist. Hon är stor och snäll. Skonar mig från de ljusgula väggarna och räddar min studentplånbok. Sedan går det ännu bättre. Åker till optikern och leker med Emelie i en timma. Rotar fram en massa obskyra glasögon i lådorna på Anderssons. Ett par bruna Ray Ban plastbågar är beställda... Är min plånbok rik kan det kanske kunna komma att bli något riktigt riktigt vågat också. Stora, stabila, storartade grejjor. Önsketänkade. Vi får se.

Sen åkte jag och min lilla mamma (hon är hela 9 cm kortare än mig, därför befogat att kalla henne för liten) på second hand. Hittade två finfina turkosa skålar till mitt flyttlass. Själva flyttlasset består för övrigt knappt av något nytt. Förutom sängen vi beställde idag då. Ledordet i sakletandet har varit folkhemmet. Har blivit lite annat än bara 50-tal, men ni kan ju föreställa er stajlen. Bilder kommer!

För övrigt firar jag mina sista timmar som tonåring. Egentligen borde jag göra något riktigt rebelliskt, det finns ju fortfarande en ursäkt. Lite ångest över det hela. Dags att släppa taget om det gamla. Samtidigt står hela livet framför fötterna på mig. Vill bara hoppa ut och flyga. Om jag inte föräter mig på prinsesstårta. Inget annat duger när Elin Johanna blir gammal på riktigt.