Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

onsdag, juli 16, 2008

Du

Helt plötsligt rubbas tillvaron en gnutta. Skakas runt, hamnar på snedkant. Ständigt på sin vakt. Det känns inte bra. Inte bra alls. Jag sitter fortfarande i min fotbollsshorts. Högtalarna maler ut musik som jag hört förr. Alltid samma sammanhang. Alltid kent.

Det spelar ingen roll. Inget hjälper. Jag har provat att övertala mig själv. Jag har provat att springa så fort att jag nästan inte fick någon luft. Jag har provat choklad. Jag har provat kent. Vad finns det mer?

Jävla ångest. Själen skaver i kroppen. Det går inte sitta still. Bara mållöst vankande. Mållösa tankar. Ingen lösning.

När det gäller den som betyder mest gäller det en själv i högsta grad. Snälla. Lita på mig. Begrav spökena. Jag trodde vi slogs för samma armé. Jag trodde ditt var mitt. Det är ju jag & du.


Allt mitt är ditt.

Inga kommentarer: