Midsommar i en trädgård någonstans vid botten av Arvidstorpsbacken är inte alls illa. Det regnade, så klart. Det blåste västkustvindar, som vanligt. Men sen blev lägerelden tänd och så dök Mari och Charlotte och ett helt gäng med människor upp. Människor jag glömt att jag saknat som attan.
Livet är faktiskt rätt gött ibland.
Imorgon ska jag för övrigt spela min första fotbollsmatch på drygt 9 månader. Derby mot Vinberg. Förutsägbara resultat av det är:
- Att jag kommer att vara stel som en pensionär på jobbet på måndag.
- Att jag minst en gång kommer att falla som en fura för att huvudet vill mer än benen.
- Att jag kommer att stämpla folk och kapa dem vid fotlederna eftersom teknik är ett ord jag inte känner till.
- Att jag kommer att vara lycklig som ett barn efteråt. Om vi inte förlorar alltså.
Glad midsommar på er gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar