Drömmar om rockackord och tvåtakt

När Hedda och jag gick i tvåan startade vi band. Hedda, som gick estet, hade lite koll på saker och ting. Visste hur man skulle spela de flesta instrumenten. Själv kunde jag sitta ner och spela gitarr. Inte stå upp. Mimmi fick lära sig att spela trummor. Lovisa antog sig rollen som frontfigur. Vi var unga, gröna, punkiga och förbannade. Eller tja, Lovisa var förbannad.

I källarplanet på Smedjan hyser Studiefrämjandet ett antal sunkiga replokaler med ett antal tillhörande musikprofiler (t.ex. Hårdrockar-Tor och Punk-Charlie). Där spenderade vi eftermiddagarna och kvällarna. Åt kanelgifflar och repade ibland. Blev lite mer förbannade. Försökte lösa saker. Städade den dammiga replokalen. Fördrev tid.

Sedan gick det som det går ibland. Man drar åt olika håll. Men visst lärde vi nog oss något på kuppen. Innan vi slutade spelade Hedda in en demo som projektarbete. Monaural Phantasm. Det var tider. Längesedan.