Precis nar jag lagt mobilen pa koksbordet plingar den till. Med ens ar jag tillbaka vid bron inne pa konsertomradet, Hultsfred 07. Nar jag och Annie narmar oss Pampas marker vi att hon redan borjat spela. Vi springer. Natten ar djupt bla. Bjorkarna star helt stilla. Kanske lyssnar de ocksa?
Jag vet att jag berattat om det forut. Kanslan av att vara mitt i en film. Val framme vid scenen var det svart att sta pa benen. Nagot sa stort och djupt har jag nastan aldrig varit med om. Anna Ternheim har nagot som manga saknar. Avvapnande och svart pa samma gang. Det har nastan hant forut, men nu var det ett faktum. Tarar ner for tva kinder. Stanna tiden.
Anna Ternehim spelar pa Cabaret Voltaire pa lordag. Det kommer att bli riktigt riktigt bra. Huvudakten heter Joseph Arthur.
Nagon saknas dock. Om jag kunnat zappa folk over hav och nagra skottska kullar skulle jag zappa hit Annie. Men i tanken ar inte varlden sa stor.
onsdag, november 14, 2007
Varlden ar inte sa stor
skrev Johanna klockan 19:19
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Johanna...! Jag börjar nästan lipa ju. Min zapplängtan har aldrig varit så stor.
Jag skulle dock kunna tänka mig, kom jag på nu, att det nog inte blir lika mäktigt den här gången. Tror bara det är Anna och en gitarr, vilket egentligen absolut inte är så bara, men förbered dig på mer finstämda naked versions än mäktiga skräckfilmssymfonier.
Skicka en kommentar